The Blog

Dagen gryr och älvorna dansar ut över gölarna i morgonsolens strålar som värmer våra själar. Fåglarna har vaknat och putsar sina fjädrar. Vi har turen att uppleva ännu en härlig dag.

På Kristi Himmelsfärdshelgen gjorde jag en tur till Knuthöjdsmossen i Hällefors tillsammans med PhotoNatura. Färden upp började redan på onsdagen och vi fick 4 trevliga dagar på mossen. Vandrarhemmet i Hällefors blev vår bas och det visade sig ligga mycket bra till och väldigt nära mossen.

För mig var det premiär på Knuthöjdsmossen vilken är känd för sitt rika fågelliv. Framförallt är den känd som häckningsplats för smålom som gärna bygger sina bon vid stranden av små tjärnar eller gölar. Man finner även andra fåglar såsom gräsand, kricka, knipa, tofsvipa, skogssnäppa, enkelbeckasin och storspov. På håll hörde vi även trana och orrar. Vitkindad gås såg vi också.

Vattnen som smålommen häckar vid är ofta fattiga på fisk så den måste därför hämta föda åt sig själv och sina ungar från större sjöar och flyger ibland upp till flera mil för att hitta föda.

Själva mossen utgörs av välvda mossar, högmossar, översållade med gölar och är Bergslagens största gölsamling. Gölarna är ungefär 3,5 meter djupa. Bottnen utgörs av sand. Ni ser samlingen av gölar till vänster på kartan nedan.

Nå vad gör man då när man är ledig i 4 hela dagar? Naturligtvis sätter man klockan på 03:30 och kliver upp ur sängen för att kränga på sig lite varma kläder, ta fotoutrustningen, en kanna kaffe och köra bort till mossen. Med en envis vilja övertalar man sin kropp att det här är det bästa du kan göra vid denna tidpunkten på dygnet. Och kroppen lyder order. Fast jag vet inte var ordern kom ifrån för hjärnkontoret var inte riktigt med på banan så att säga. Jag tror faktiskt att ordern kom inifrån själen som visste hur härligt det kan vara så tidigt i naturen.

När man väl vandrat ut en bit på spångarna som leder ut på mossen så möts man av en natur som håller på att vakna. Solen börjar så sakta gå upp och dimmorna stiger ur gölarna. Nattens frost har börjat tina. Långt bort i skogen hör man några några orrar i sitt orrspel. Ibland stämmer en och annan trana in i morgonsången. Det är magiskt. Gölarna ligger spegelblanka och det är helt vindstilla. Nu finns det inget i hela världen som kan få en att köra tillbaka till vandrarhemmet för att gå och lägga sig igen. Själen hade rätt. Den har alltid rätt. Det är ljuvligt ute i naturen när den vaknar.

Man traskar vidare och utforskar mossen. Solens strålar har börjat tränga igenom skogen och dimmorna. Och då händer det. Dimmorna sveper fram i ett oragangefärgat varmt ljus och man blir hänförd så vackert det är. Älvorna sveper ut från skogen och dansar ut över gölarna i en sakta dans.

Plötsligt visar sig andra skepnader. Ett smålomspar glider sakta förbi i det härliga ljuset. Den redan perfekta morgonen blir ännu mer perfekt. I skyn ovan dem flyger det andra smålommar över gölen och de ropar på varandra med sin magiska stämma. Nu kan det inte bli mer magiskt. Det är nästintill overkligt.

Kroppen är pigg och vaken och full med ny energi. Kameran går varm och man njuter. Man stöter på lite andra fotografer och växlar några ord. Fast man behöver inte säga så många ord för alla vet att bättre än såhär kan det knappt bli.

Solen visar sig bakom skogskanten och värmen börjar komma. Vi sätter oss och inväntar fler fåglar och kaffet i koppen smakar extra gott nu. Några knipor har vaknat och putsar sin fjäderdräkt. De simmar förbi sträcker på halsen med näbben i vädret och gör sina roliga läten. Vilken söt fågel.

Nu har jag inte värsta ”superteleobjektivet” som vissa andra gick omkring med så för min del gällde det att vara lite kreativ och ta det som en utmaning. Gölarna var underbart blanka och skogen speglade sig så vackert. En och annan miljöbild med vidvinkel fick det också bli. När solen väl stigit upp såg man hur daggen glittrade i växterna och en morgon tog jag fram mitt 50 mm Pentacon objektiv jag fyndade på Emmaus loppis för 30 kr precis innan resan. Det kan man roa sig med i glittrande växter. Raklång på plankorna låg jag och andra fotografer drog på smilbanden när de såg mig. ”Orkar du inte mer nu” var en kul kommentar jag fick. Jodå, svarade jag. Man kan hålla på länge med detta lilla objektiv. Tyckte allt de tittade lite konstigt på mitt kamerahus. Det var lite skillnad på objektivstorlekarna kan man säga.

Efter några tidiga morgontimmar åkte vi tillbaka till vandrarhemmet och intog en brakfrukost och gick och lade oss en stund. På kvällen blev det kvällsrundor till mossen varvat med grillning. Det blev mycket fotoprat och mer ”nördigt” kan det knappast bli. Men det är en tjusning med det också. Livet visade sig från sin bästa sida och det gällde att ta vara på det. Och man hade ju gott sällskap.

Vill ni höra hur Smålommen och Knipan låter klicka på länkarna på namnen. Ni kan också läsa om Smålom (Gavia stellata) och Knipa (Bucephala clangula).

Här kan ni lyssna till en berättelse om Knuthöjdsmossen.

Bilder ja det blev ”några” stycken 🙂
De som är sv/vita är konverterade i Silver Efex Pro2 som ju jag med drog ner när det släpptes fritt. Är faktiskt fint med sv/vita bilder och jag har nog hittat en ny värld. Passade väldigt bra på de bilder som det var hårt solljus i.

[Visa bildspel]