Två dagar med promenader vid havet
Denna helgen var det verkligen dags att röra på julfläsket lite. Igår sen eftermiddag åkte jag ner med kameran till havet. Iklädd skidställ och de grova pjäxorna så stod man emot den kyla som hade gjort att allt frös till is och det blev halkigt och glatt överallt. Jag tog mig till hamnen i Skanör och gick ut på piren. Inte mycket liv i den hamnen nu.
Fortsatte min promenad längs stranden i Skanör som är full med liv på sommaren. Då är det Skånes egen ”baywatchstrand”. Nåja, inte så många som badar nu inte. En och annan fågel möjligtvis.
Gick bort till Slusan som är ett utlopp från en av Flommarna på näset. Där fångade jag det sista ljuset och det var helt mörkt när jag började traska tillbaka till bilen. Ville egentligen gå närmare vattnet men vågade inte för man vet inte hur mycket iskanten tål. Nästa gång blir det vadare på så man är mer fri att traska runt i vatten utan att frysa.
Idag körde vi ner till Falsterbostranden. Det var grått, dimmigt och regnade men vi tog en tur i varje fall. Vilken skillnad det är på färgerna när solen inte får skicka ner sina strålar. Helt grått. En värld i svart-vitt kan man säga. Idag hade jag vadarna på mig så nu kunde man gå ut på isen utan att riskera att bli blöt. Gick längs stranden ut mot Måkläppen. Tog oss en bit ut på isflaken. Nu vet vi ju var man vågar gå utan att det blir djupt. Där är sandrevlar ganska långt ut man kan följa. Bilden som kommer nu är en vy ut över Måkläppen. Där en av revlarna börjar. Det har smält en del snö och nu börjar allt se skitigt ut. Men det blir en del formationer kvar som sticker upp. I övrigt var det mest sörja att trampa igenom.
Nästa vy är tagen utifrån och in mot stranden och fyren. Helt grått och massor med isflak.
Solen försökte allt vad den kunde för att skingra dimmorna och molnen men den kämpade tappert i motvind kan man säga.
Det var en grå dag och det förblev en grå dag så nästa bild får bli svart vit. Lika bra det. Och ser man på där ligger ju Måns och krälar för att fota några stackars änder som lyckats hitta lite öppet vatten att simma i. 
Lite fundersam blev man dock idag när man såg några människor traska ut på isen i vanliga kläder, utan isdubbar, utan käpp att känna efter med. Alltså utan förnuft och kunskap om vad de gav sig ut på. Där de gick över går vi inte ens över då det är isfritt för där går strömmen mellan fastlandet och Måkläppen. Rännan där kan bli ett par meter djup. Och sandbottnen är dyig där. Men det råkar vara kortaste vägen över. Och dum gick först som man brukar säga och trampade igenom. Tack och lov framme vid strandkanten så där var inte så djupt. Vi går på sandrevlarna rakt ut i havet och sen viker man av in mot Måkläppen. Där blir oftast inte högre vatten än till låren. En baggis för neoprenvadarna om man går igenom. Ibland undrar man om folk helt har tappat bort vettet. Och var är den fina gamla kunskap om naturen och överlevnad som våra mor och farföräldrar kunde. Den har inte gått i arv till alla ivarje fall.
Ha en fortsatt skön helg.
