Ångesten i väggarna

Fotobloggar "Ditt & Datt" / Svart / vitt / 6 Comments / 7 augusti, 2018

På min resa norröver till Dalarna gjorde jag ett besök på en kuslig plats. Den nerlagda gamla mentalsjukhus- byggnaden Säters fasta paviljong vilken idag står helt övergiven. Det blev bilder i en kategori fotografering som jag inte brukar ta. Kände direkt att jag ville göra något speciellt med dem. Har konverterat dem till sv/vitt i Silver Efex Pro och det ligger en svag svag sepiaton över.

Historia:

En stor utredning gjordes i början av 1900-talet som visade att det saknades drygt 3.500 vårdplatser för psykiskt sjuka människor i Sverige. Man började bygga Säters Mentalhospital år 1905 och invigde 1912. Det blev 37 byggnader varav ca 20 var vårdpaviljonger.

Det byggdes även ett kapell och en patientkyrkogård anlades. Ungefär 800 personer är begravda här. Endast ett fåtal vita kors bär namn.

Vid den här tiden hade anläggningen över 830 patienter inkvarterade. Den mest kända patienten på Fasta paviljongen var Salaligans ledare Sigvard Nilsson-Thurneman.

Idag är större delen av områdets byggnader ombyggda eller rivna. Det bedrivs fortfarande sluten sluten psykiatrisk vård på området för grovt psykiskt instabila och våldsamma patienter.

Det finns dock en stor halvt förfallen paviljongbyggnad kvar från förr. Den vittnar om en tid som varit. Verksamheten i den paviljongen lades ner år 1989. År 2002 brann det på vinden och en del av taket rasade. Paviljongen var en av två säkerhetsavdelningar i Sverige för psykiskt sjuka personer som begått allvarliga vålds- och sexualbrott. Runt byggnaden på baksidan byggdes en nära 5 meter hög stenmur för att hindra rymningsförsök.

Det kändes verkligen att ångesten satt i väggarna här och man ville inte ens tänka på vad som hänt i dessa rum i de långa korridorerna. Det kändes nästan hemsökt. Inte för jag brukar vara skrockfull men det var något speciellt på denna plats. Det går många rykten om röster och spöken.

Idag är mycket av den gamla inredningen förstörd och det har målats grafitti nästan överallt. Men ändå känns det att tiden stått still här i alla dessa år. Det blev ett relativt kort besök. Rent fotografiskt var det intressant att ta den typen av bilder. I en bild hade jag väldigt lång slutartid och sprang in i bilden själv. En spännande idé men jag insåg sen att jag inte var förberedd på det för jag ser ju att jag hade helt fel kläder på mig. Jag får spara idén till ett annat tillfälle i någon annan byggnad kanske.