Blog Fullwidth
Vilken väg….
Du, vår osynliga fiende i världen, kom fort farande med vinden som utskjuten ur en kanon.
Det sägs att du inte sprids i luften men det finns många vingar av stål.
Vingar av stål som lämnar sina spår på den blå himlen och hjälpte dig fort fram.
Du visar oss inte vägen utan lämnar oss att själv att förstå och tolka.
Tolka saker vi inte än vet hur vi ska hantera.
För att hålla dig borta måste vi hålla nära och kära borta.
Ensamheten växer i dina spår och du sår oro i våra själar.
Till och med i livets sista suck skonar du ingen från ensamheten.
Ditt förfarande sätter för evigt ärr i våra hjärtan.
Det är svårt veta vilken väg som är den rätta men alla måste göra sitt bästa.
Vi gör det för varandra och tillsammans.
Som en skir och öm vårblomma längtar vi efter ljuset längst bort på vägen.
Det finns där någonstans och vi sträcker oss mot hoppet.
För planetens och dess invånares skull kanske du lärde oss en läxa.
En läxa som får oss att tänka om.
Kanske var du en förvarning på vad som annars kan hända om vi förstör förutsättningarna för vår planet och dess invånares existens.
Copyright © text och bild Camilla Noresson
År 2020 året med Covid-19 från viruset Corona. Min förhoppning är att mänskligheten nu fortsätter visa att vi kan kämpa tillsammans, göra förändringar och att vi nu skapar ett samhälle som lever i samförstånd och symbios med naturen och inte förgör den. Förgör vi den förgör vi oss själva. Handbromsen ligger i. Släpp den med förstånd.
På Facebook såg jag någon som delade en summerande text av år 2020 för att det sen om någora år dyker upp som ett minne i flödet. Jag vet inte vem som skrivit den från början men det var ok att dela så jag gör det här så vi minns den historia som nu skrivs.
Med vänlig hälsning,
Camilla
Författare okänd men tack för att man fick dela om du ser.
Bara så jag aldrig glömmer det….. April 2020.
- skolorna är delvis stängda – elever/studenter undervisas digitalt på distans från gymnasiet och uppåt.
- så många som möjligt måste jobba hemifrån.
- online team-och zoommöten används för arbete, skola, AW, körsång, folkmusik och squaredans mm.
- socialt avstånd och isolering är det nya normala.
- tejp på golven i butikerna för att hjälpa till att hålla avstånd.
- begränsat antal personer i butikerna.
- köpcentret har ändrade öppettider och vissa butiker har stängt helt.
- restauranger får coranamenyer och förvandlas till take-away- och/eller drive thru-restauranger.
- sport har ställts in och parkeringen är stängd.
- många permitteras
- många varslas
- äldreboenden skyddar sina inneboende genom att förbjuda besök.
- hela sportsäsongen är inställd.
- konserter, teater, festivaler, folkmusikfestivaler och squaredansfestivaler och -aktiviteter – inställda.
- uppmärksammanden, födelsedagar, bemärkelser, semestersammankomster – inställda eller ersätta av messenger/facetimemöten
- inga sammankomster på 1000 eller fler, sedan 500 eller fler och sedan 50 eller fler.
- hamstring av mediciner bla Alvedon och Ipren.
- brist på skyddsutrustning för vår vårdpersonal.
- panikköp av till exempel toalettpapper och jäst.
- en kort stund med tomma hyllor i butikerna.
- stöld av skyddsutrustning och handsprit från sjukhus.
- företag som konverterar produktioner så att bla handsprit och visir kan göras och testas mot viruset utanför sjukhusen.
- regeringarna stänger gränser över hela världen.
- regeringen uppmuntrar oss att stå tillsammans genom att vara åtskilda.
- många storstäder världen över får snabbt renare luft
Detta är den nya coronaviruset (Covid-19) pandemin, förklarad 11 mars 2020.
Varför skriver jag denna status?
Senare visas detta inlägg i mina återblickar och det blir en årlig påminnelse om att livet är värdefullt och att inte ta de saker vi älskar för givet.
Vi har så mycket!
Var tacksam.
Var snälla mot varandra – älska varandra – stötta varandra.
Var rädd om dina nära och kära.
Njut av livet.
Kopiera om du också vill ha det som ett minne.
Go with the flow
Tiden kan rusa snabbt förbi men likväl stå helt stilla
Tankarna kan vara många och ostyrbara men ändå vara helt tomma
Följ livets strömmar och låt dig fyllas av naturens krafter som helar och läker
Krafter som river hinder och frigör dina sinnen
Omfamna livet och ta vara på dess stunder
Stunder som är här och nu och aldrig kommer tillbaka
Ta ut glädjen i förskott så har du alltid fått den
Lev i nuet och njut av varje dag så känner du dig rik
Människan samlar sina tankar och tittar ut mot horisonten.
Havet brusar och vågorna sveper in mot stranden.
Molnen far fram och luften är full med syre.
Föränderligheten i livet visar sig från sin bästa sida.
Det känns friskt, oändligt och mäktigt på något vis.
Vi lånar en stund liv av havet. Ta väl vara på den.
Det blev en eftermiddagstur trots allt till Måkläppen i Falsterbo. Jag visste att jag inte skulle vara ensam därute då det är den sista helgen naturreservatet har öppet. Det var svårt att fotografera med människor som likt ett lämmeltåg strömmade fram och tillbaka överallt. Vädret var sådär och precis när vi kom ut började det småregna. Vi beslöt oss i alla fall för att gå hela rundan på drygt en mil och vara beredda på snabbt väderomslag. Vi vet att vädret kan förändras väldigt fort vid kusten.
Det slutade regna en stund och plötsligt blev det lite struktur i molnen och genom en molnlucka skickade den lågt stående solen ner lite härligt ljus. Jag klev ut i vattnet och tryckte ner stativet i sanden för att det skulle stå stadigt i vågorna och komponerade min bild. Sen väntade jag på rätt ljus och rätt våg. Ville att ljusets färg skulle spegla sig i den blöta sanden.
Då kom en man i rask takt och ”klev in” i min komposition. Han ställde sig längst ut på en liten revel och stannade där. Jag tänker nu inte skriva mina ord jag fick fram just i den stunden då ljuset blev precis så som jag ville ha det. Mannen stod kvar där ända tills ljusluckan täcktes av moln igen.
Jag tog min bild med mannen kvar på reveln. Tänkte att när jag kommer hem ska jag ta bort honom i datorn och varudeklarera min bild med följande text: ”Idiot bortklonad”.
Nåväl idag när jag sansat mig lite fick han vara kvar. Jag brukar inte vilja ha människor i mina bilder men vi är ju faktiskt en del av naturen vi med och kanske det är dags att tänka om och låta människan vara en del av naturen i mina bilder ibland.
Några rader text började formas i huvudet på morgonkvisten och kombinationen bild och text är faktiskt inte så dum ibland för att ge uttryck av en känsla som förändrades från irritation till funderingar i lugn och ro.
Med det önskar jag en skön dag.
En julgåva till vårt enda hem – Planeten Jorden
Tänk ett år har redan gått. Känns inte så länge sedan jag skrev mitt årliga inlägg om en tradition jag börjat med. Den årliga julgåvan till Planeten Jorden. Vårt enda hem. Varför inte haka på du med. Det finns många seriösa organisationer att stödja så man väljer klart en man tror på och som berör de frågor som ligger en varmt om hjärtat.
I år väljer jag igen att skänka till WWF och stödja arbetet för en Levande Planet och projektet ”Skapa trygga hem för alla ungar”. Det är nämligen så att hälften av all regnskog är borta och de vilda djuren trängs undan och förlusten är enorm. Skogarna skövlas för virket och för att ge plats åt vidsträckta odlingar. Läsa mer kan ni göra i WWF:s rapport ”Living Planet Report” här.
Under året som gått har det varit stor fokus på klimatfrågor och den problematik vi står inför. Frågan har väckts till liv överallt av våra fantastiskt kloka ungdomar med Greta Thunberg och organisationen ”Fridays for Fortune” i spetsen. De förstår att deras framtid är osäker och vill att vi ska hjälpas åt att förhindra en klimatkatastrof.
Så hur ser nu prognosen för julhandeln ut? Konsumtionens storhetstid. Har den otroliga julkonsumtionen påverkats alls av klimatdebatten? Känns inte så när man läser i artiklar på nätet.
Såhär står det på svt.se:
”Trots en osäker konjunktur bedömer analysföretaget HUI Research att julhandeln ska slå rekord igen. Prognosen är att försäljningstillväxten i december kommer att uppgå till 3,0 procent. Det motsvarar en omsättning om 79,8 miljarder kronor. Justerat för prisutvecklingen är det en ökning med 2,0 procent jämfört med förra året. Hittills under 2019 har försäljningen utvecklats stabilt, enligt HUI Research, vilket är en trend som väntas fortsätta året ut.”
Men ett nytt begrepp börjar få fäste. Ordet köpskam har dykt upp. Kanske kan det till slut vara så att vårt samvete börjar bli skambelagt och vi förändrar vårt beteende. Jag hoppas verkligen att det inte är skammen som gör att vi ändrar beteende utan att vi sökt kunskap och förstår att vi måste ändra vår livsstil. Vi som privatpersoner kan söka kunskap om vad som sker och varför. Kunskap ökar förståelse för vad som händer och då ändar man beteende. Det är faktiskt vår skyldighet.
Återigen vill jag påminna om att det är Du som är konsumenten och som gör valet. Glöm inte att det är konsumenten som har makten och den är större än man anar. Gör kloka val och hushåll med resurserna.
Önskar er en God Jul och Ett Gott Nytt år!
(utan raketer!)
En sen kväll i Skåne vid havet kan vara helt underbar. Vi går ner mot havet och ser plötsligt ett rådjur strosa runt bland vass och nyponbuskar vilka tyngs ner av vackra stora röda nyponfrukter. Rådjuret lyfter blicken en stund och tittar mot oss innan det fortsätter strosa vidare och till sist försvinner in i klitternas vegetation.
Vi står längst ut på Nabbens spets och tittar ut mot vidderna på Måkläppens långa sandrevlar. Vid denna årstid får man inte gå ut på dem så betraktelsen får ske på avstånd.
Vi bevittnar på håll hur havsörnen glider fram över reveln i jakt på villebråd. Stora flockar med fåglar lyfter och den låga kvällssolen lyser upp fåglarnas vingar mot den stålgrå himlen. Kaos utbryter en stund innan havsörnen seglar vidare i vindarna och följer kusten österut. Lugnet lägger sig igen och fåglarna fortsätter sina göromål.
Nu ser ljuset nästan overkligt ut. Måkläppens beväxtlighet lyses upp i varma gula och gröna toner. Måsarna lyser vita där de seglar fram i luften mot den gråblå himlen och solen skiner lågt från väster. Plötsligt lyser en regnbåge upp med alla sina vackra färger. Den sträcker sig från horisonten i söder in mot land. Det känns som den är nära men ändå är den så långt bort.
Häftiga moln drar in från Danmark, de sveper fort fram över himlen rakt emot oss där vi nu står på stranden som vätter mot väster. Havet bjuder på härliga vågor som träffar stranden med kraft. Jag står barfota och låter dem svepa in över mina fötter. Kamerastativet har jag tryckt ner så mycket jag kan i sanden och hoppas inte vågorna slår så hårt att det skakar.
Vattnet känns varmt då det slår över mina ben. Varmare än de starka salta vindarna som yr runt i håret. Jag fick lust att kasta mig ut i vågorna men gjorde det inte. Nu kommer den snart. Stunden jag väntat på. Stunden efter solen har glidit ner bakom horisonten och mörkret faller. En liten stund då jag kan få de bilder jag väntat på.
Molnen avlöser varandra och blir mörka och känns nästan hotfulla. Men de är ack så vackra. Det känns som man är helt ensam med havet i ett underbart universum. Långt ut i havet vid horisonten i väster glider ett fartyg sakta fram. Det lyser med alla sina lampor. Det blir en påminnelse om att mänskligheten ständigt är närvarande. Fast jag hade nog hellre stannat i mitt och havets universum själv just då.
Mörkret hade lagt sig helt och molnen hotade oss med regn så vi började sakta traska tillbaka på stigen som leder mot Falsterbos fyr. Plötsligt rör det sig i vassen och en nyfiken silhuett kikar fram och gästar oss. Det var en räv som ville utforska vem som traskade runt i mörkret. Med stor försiktighet närmade den oss och kom ut på stigen. Vi stannade och pratade med den. Den stod en bra stund och tittade på oss. Kanske den kände våra dofter. Sen skuttade den in bland buskarna och vassen igen.
Vi gick några steg till och den följde oss inne i buskarna men var fortfarande nyfiken på oss och kom ut på stigen igen. Vi satte oss på huk och den kom riktigt nära. En stund till fick vi tillsammans innan vi gick vidare på varsitt håll i natten.
Naturen är fantastisk i vårt Skåneland.
Ur mörkret kommer ljuset
Med ljuset kommer livet
Med livet kommer framtiden
Men vilken framtid väntar moder natur
Vilken framtid väntar oss?
Är det bara ett träd eller är det det där trädet. Ja, varje gång jag åker till Söderåsen säger jag att jag inte ska åka upp på Kopparhatten och fotografera det mest fotograferade trädet. Lik förbenat gör jag det varje gång ändå. Nu har jag bestämt mig för att jag ska istället åka upp och ta en bild som jag inte tagit innan.
Trädet i sig är vackert där det hänger ut över ravinens brant. Men det har blivit mycket avbildande utsnitt på det och så även av mig. Nu får jag hitta på nya varianter. Eller kanske ska säga försöka. I alla fall i år hade det fallit snö precis och det blev lite effektfullt i en grå gryning.
Hade inte så mycket tid på mig för PhotoNatura skulle ha sitt årsmöte men en snabb tur hinner man alltid om man vaknar i tid. Så numera är en tur upp till trädet obligatorisk 🙂
Winter tree – 2109 
The tree – 2018 
Den traditionella – 2018 
Known contours – 2015 
The Celebrity – 2015
Årskrönika 2018
Ett år går lika fort som det brukar och så även detta och jag fick hitta tid att skriva en fotografisk årskrönika för 2018. Tycker det är rätt trevligt att göra det. En summering har jag redan gjort i Julkalendern på Natursidan.se. Läs gärna den också.
År 2018 blev ändå ett rätt häftigt år. I februari efter lång väntan kom beskedet att jag blivit antagen till svenska Naturfotograferna och det gladde mig väldigt mycket. Det blev också en del visningar av mitt föredrag ”Med känsla, engagemang och kärlek till naturen” även i år. Det känns fantastiskt att få nå ut med sina bilder och budskapen. Väl värt att våga ta steget och tvinga sig upp på scenerna. Och det var väldigt spännande att få hålla föredraget på Fotografiska i Stockholm och bli inspelad av SVT/UR Samtiden. Nu går föredraget att se på UR Play under 2019. Dock utan musikslingor pga licenser men allt annat är med. Då och då dyker det upp på Kunskapskanalen också.
Första halvåret blev det fler fotorundor än andra halvåret och det märks i bildbanken. Men så är livet ibland. Jag brukar inte skriva så mycket om min familj såhär och för att göra en lång historia kort så var hösten något kaotiskt med saker och ting. Min mor hamnade på sjukhus och efter massa samtal kom vi fram till att hon inte kunde flytta hem till sin lägenhet igen. Hon fick komma till korttidsboende och sen fick hon ett nytt boende. Det var mycket farande hit och dit och sortering av grejor så att hennes nya hem skulle bli fint. Men det blev jättebra och hon trivs. Det känns tryggt och bra för henne. Då ska vi ”bara” ta hand om resten i det gamla hemmet också. Men det ger sig väl. Har varit lite ”paus” nu över helgerna och det var skönt.
Nej, inte mer om det nu för nu dyker vi ner i mapparna………
Januari
I januari kom det några dagar med kyla. Jag går ju jämt och ständigt och tjatar om att jag vill ha minusgrader ute. Men det man längtar efter är ju att få dra på sig alla kläder man har och klampa ut på en åker eller stå vid några hjulspår i dyngan och fota dessa underbara ismönster. Dessa underbara isytor som inte har några begränsningar. De kan ta mig ända ut i den kosmiska världen. Långt bortom de världar vi känner till och ända bort till änglarna. Förutom det blev det några turer till havet. Vatten i alla sina former har en förmåga att locka mig.
Titel: Unknown wings
Februari
Kylan höll i sig och isjakten fortsatte. Besökte Idalabäcken och en bäck vid Brantekällavägen på Hallandsåsen men där fanns ingen is. Vattnet rann med god fart och det var härliga turer. Men så ibland när man varit mycket vid havet eller letat is vid vattendrag så drar det lite i makrofingret och jag for ut en tur till Alnarpsparken. Det var en solig skön dag och jag letade vackra vissna växter. Fick lite gott ljus på dem.
Titel: Still beautiful
Mars
Kylan höll i sig i mars också och nu hade det varit kallt så länge att isen faktiskt lade sig på Falsterbonäset. Jag försöker hinna med snön när den väl dyker upp för jag längtar alltid efter snö. Ett par gånger tog jag kameran och gick ner till gården där vi bor. Där var det vitt nu och måsarna lade sig i snön. En kväll efter jobb grävde jag fram blixten från en låda och gick ner. Det föll fina snöflingor och jag började leka med blixten och trädkronorna. Ett par timmar försvann utan att jag hann blinka men vad kul det var. Man sjönk in i sin lilla fotobubbla ett tag. I min hjärna såg det nog mest ut som på bilden efter den arbetsveckan. En enda röra i kombination med ett insnöat beteende. Inside selfie? Nytt begrepp kanske.
Titel: Inspired
Isen fick en härlig blåton i den sena timmen på kvällen i Falsterbo. Ibland bjuder havet till och det är svårt slita sig därifrån när det ser ut såhär. Man glömmer till och med att det är kallt ute.
Titel: Evening colours
April
Hoppsan där sa det pang. Våren exploderade. Vitsippor, blåsippor, gulsippor, vårstjärnor, vintergäck, scilla, snödroppar, snöklockor, vide, krokusar, lövsprickning, grodor, ankungar, och tranor i en enda röra på mitt minneskort. Men jag tror ändå att en härlig naturupplevelse i Fågelsångsdalen vid Södra Sandby får representera April. Vi hade åkt dit för att lufta oss och leta vårblommor. Jag satte mig på marken för att njuta lite i en solig glänta och dricka lite kaffe. Bredvid ca 4 meter ifrån mig låg en omkullvält smal stam. Rätt var det var så kom den större Hackspetten och satte sig så fint bredvid mig. Vi hade hört den högt uppe i ett träd en lång stund. Men det var för högt för mitt objektiv. Kanske den förstod det och bjöd mig på en häftig upplevelse.
Titel: Större Hackspett
Maj
I maj var det fortfarande rätt behagligt ute och i början av månaden åkte jag till Öland med PhotoNatura. Det var som vanligt en trevlig resa och jag besökte lite nya platser på Öland. Det var roligt. En ny blomma till samlingen blev Majvivan som jag förevigade en tidig daggig morgon. Helt underbart.
Titel: Morning Glory
Inspirerad av nya platser efter Ölandsresan fick jag för mig att nu ska jag leta upp något nytt hemmavid också. Var lite trött eller hemmablind på de platser jag brukar besöka. Ville spinna vidare på lusten att utforska. Har hittat ett par ställen som jag ser fram emot att utforska mer när vi kommer till våren på det nya året. Jag tittar gärna i dessa underbara ögon igen.
Titel: Beautiful Eyes
Juni
Nu började det bli väldigt varmt ute. Vårens alla blommor hade kommit alla på en gång och fortare än vanligt. Tanken att hinna med alla hade jag släppt. Jag sökte mig fortfarande till vatten. Mycket för trollsländorna och grodorna men också för att själv stoppa fötterna i en bäck och svalka dem lite. Och i Kärsbärsdalen vid Idala fick jag sällskap av en Jungfruslända som jagade. Till slut fick den sitt byte.
Titel: Bytet
Juli
I juli körde vi till Dalarna och Säter. Skulle besöka festivalen och visa mitt föredrag. Hyrde en liten röd stuga med vita knutar och stannade en hel vecka däruppe. Tänkte passa på att se lite av stället. Men värmen var jobbig. Fast å andra sidan behöver ni veta var badplatserna ligger kan ni fråga mig. Det blev dopp i många sjöar. Jag provade också på en annan typ av fotografering än jag brukar. Jag och några fotokompisar besökte det gamla nerlagda mentalsjukhuset i Säter och fotade inuti. Har ett blogginlägg om det här> om ni vill läsa och se dem bilderna. Stugan vi hyrde låg en bit utanför Säter en bit upp nära Bispbergs klack. Det var för varmt att vistas i skogen men näst sista morgonen kom ett åskoväder och massa regn så på kvällen tänkte vi att vi får uthärda och ta oss upp på klacken. Och det ångrar jag inte. Temperaturen låg på ca 30 grader varmt på kvällen och nu var luftfuktigheten hög. Dimmorna började svepa in i skogen och det blev helt fantastiskt. Här är utsikten från klacken som ligger 315 meter över havet.
Titel: Bispbergs Klack juli 2018
Augusti
Äntligen moln! Ja, det var det jag längtat efter. Moln och lite svalare temperatur. Vi for ner till havet en söndagskväll och jag kände en känsla jag inte känt på länge. Jag frös. Men det var skönt och man stod och fotade med bara ben och lät vågorna svepa in över fötterna. Underbart. I övrigt besökte jag Öland och Kastlösa fotofestival i augusti. En trevlig tillställning och med nyfunna vänner blev det ett besök på en mycket torr Möckelmosse och Alvaret. Och så blev det en trevlig weekendtur till Småland.
Titel: Finally
September
Så började det närma sig hösten. Och det var nu min tid minskade dramatiskt. Försökte ändå komma ut och rensa huvudet lite. Blev korta turer i min närmiljö. En sak jag gör för sällan är att besöka Alnarpsparken på sensommar/höst. Det finns faktiskt en hel del färger kvar där då och med ett modifierat objektiv åkte jag dit och experimenterade lite. En rolig kväll mitt i allt annat.
Titel: Spinning
Oktober
En weekend i oktober hade vi höstmöte med PhotoNatura på Söderåsen. Det var 30-års jubileum och vi firade lite extra. Höstfärgerna hade kommit men var inte helt optimala. Men det var otroligt vackert ändå. Vi tog oss också iväg på lite svamprundor i Oktober men det var inte så stor svamplycka. På mitt ställe med porslinsskivlingar fanns endast några få. Förra året var det helt täckt där. Inte hittade vi kantareller heller. Bättre lycka nästa höst antar jag. Var också på en tur till Ljunghusen och i tallskogen där hittade jag lite läroexempel till mitt nya föredrag som jag ska hålla på PhotoNatura-dagen den 2 mars 2019. Det ska bli kul att visa bilder med syftet att lära ut. Det är alltid roligt att dela med sig av kunskaper.
Titel: Glossy
November
November…ja, jag vet faktiskt inte vad jag ska visa eller säga om den månaden. Fullt upp med mammas nya boende och flytt. Det var mycket att göra och många saker var trevliga men foto det hann jag inte med. Är nog första månaden på många år jag inte har en enda bild. Jag var iväg på Naturfotografernas höstmöte och där höll jag föredrag och presenterade mig. Vi var ute på ett par trevliga turer tillsammans den helgen. Men jag var för okoncentrerad för att fota. Satsade på att ha trevligt istället helt enkelt.
December
Så fick jag äntligen lite tid. Eller rättare sagt jag tog mig tid. Måkläppen hade öppnat och jag hade inte hunnit ut på hela november. Men detta blev en perfekt dag. Jag åkte ut och strosade i flera timmar helt själv. Det gick andra därute men när det blev sen eftermiddag så var jag rätt ensam därute. Det var precis vad jag behövde. Och Måkläppen bjöd till från sin bästa sida. Inte så mycket mönster men ljuvligt väder och vackra linjer.
Titel: Lines
”Chansen för en vit jul är obefintlig” stod det i Sydsvenskan den 22 december. Men den 23 december hade vi ett vitt Malmö med omnejd. Jag trodde knapp Måns när han sa att det var vitt ute. Men när poletten trillade ner så trillade jag ur sängen och hoppade i kläderna bokstavligen. Slängde i mig en macka och tog fotoryggan och så körde vi ut till Ekhagen. NU måste där vara fint tänkte jag. Och det var det. Vi hade några timmar på oss innan vi skulle hem och duscha för vi var bortbjudna på kvällen. Det var så otroligt vackert ute.
Titel: Struktur
Gott Nytt År
Nu önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År!
Hoppas 2019 blir ett år med glädje och naturligtvis många bilder på minneskorten.
Säger också tack till alla som följer mina bilder i olika medier.
Är er evigt tacksam.
Och vi ses väl på PhotoNatura-dagen 2 mars 2019
Kom och lär med oss. Samtliga föredrag har inriktningen att lära ut PhotoNaturas samlade kunskap inom naturfotografi.
Ni kan läsa mer här>
Men vänta inte för länge med att köpa biljett för det är begränsat antal platser.
Mitt föredrag heter: Med bokeh i sikte – En resa i skärpedjupens värld
”Vad är bokeh egentligen?” Och vad är svaren på de ständigt återkommande frågorna ”Men hur får du till den där känslan? Den där bokehn?”
Camilla som har specialiserat sig på makrofotografering i de korta skärpedjupen kommer att dela med sig av sina kunskaper och tankar om hur hon skapar sina makrobilder.
I föredraget lägger hon fokus på hur hon gör när bilderna skapas i de korta skärpedjupen. Vi får bland annat ta del av hur man kan man arbeta med ljuset, olika objektiv, vinklar, förgrunder och bakgrunder.
En gåva till vårt enda hem, Planeten Jorden
Så var det dags för den numera traditionsenliga julgåvan till naturen. Eller är det faktiskt så att det är en gåva till oss själva. I allra högsta grad skulle jag säga för vi är en stor del av naturen och vårt enda hem är planeten Jorden. Där ska alla arter samsas om resurserna. Och fördelningen är skev.
I denna tid av slöseri tycker jag det är viktigt att stanna upp och tänka efter. Behöver vi allt vi köper eller kan en slant av det vi spenderar på julklappar och överflöd användas till en god sak?
Svaret på den frågan är ju självklart JA! För hur ska man annars tolka att vi igen förväntas slå rekord i julhandeln, vilken i år uppskattas till 77 miljarder kronor.
I år väljer jag att skänka en slant till WWF:s En Levande Planet. Du kan läsa rapporten ”Living Planet report 2018 här>>
Det finns oerhört engagerade människor som är värda en stor eloge. De kämpar och ger hopp för framtiden.
En av dem som har modet att höja rösten så hela världen lyssnar är 15-åriga Greta Thunberg.
Ni måste verkligen lyssna på hennes tal vilket hon höll på FN:s stora klimatmöte 2018 (COP24) i Polen, 2–14 december inför världens alla ledare. Greta Thunbergs tal>>
Vill du verkligen bidra med att dagens unga ska leva med en ständig oro om framtiden för att vi som vuxna inte kan ändra oss och ta tag i problemen? Ställ dig den frågan ofta.
Naturligtvis väljer man själv vilken organisation man stödjer med sitt bidrag. Det finns många seriösa att välja mellan.
Och sist men inte minst. Du är konsumenten som gör valet. Det är konsumenten som väljer utvecklingen. Konsumentmakten är större än man anar. Välj klokt och hushåll med resurserna.
Önskar er en God Jul och Ett Gott Nytt år! (utan raketer)
På min resa norröver till Dalarna gjorde jag ett besök på en kuslig plats. Den nerlagda gamla mentalsjukhus- byggnaden Säters fasta paviljong vilken idag står helt övergiven. Det blev bilder i en kategori fotografering som jag inte brukar ta. Kände direkt att jag ville göra något speciellt med dem. Har konverterat dem till sv/vitt i Silver Efex Pro och det ligger en svag svag sepiaton över.
Historia:
En stor utredning gjordes i början av 1900-talet som visade att det saknades drygt 3.500 vårdplatser för psykiskt sjuka människor i Sverige. Man började bygga Säters Mentalhospital år 1905 och invigde 1912. Det blev 37 byggnader varav ca 20 var vårdpaviljonger.
Det byggdes även ett kapell och en patientkyrkogård anlades. Ungefär 800 personer är begravda här. Endast ett fåtal vita kors bär namn.
Vid den här tiden hade anläggningen över 830 patienter inkvarterade. Den mest kända patienten på Fasta paviljongen var Salaligans ledare Sigvard Nilsson-Thurneman.
Idag är större delen av områdets byggnader ombyggda eller rivna. Det bedrivs fortfarande sluten sluten psykiatrisk vård på området för grovt psykiskt instabila och våldsamma patienter.
Det finns dock en stor halvt förfallen paviljongbyggnad kvar från förr. Den vittnar om en tid som varit. Verksamheten i den paviljongen lades ner år 1989. År 2002 brann det på vinden och en del av taket rasade. Paviljongen var en av två säkerhetsavdelningar i Sverige för psykiskt sjuka personer som begått allvarliga vålds- och sexualbrott. Runt byggnaden på baksidan byggdes en nära 5 meter hög stenmur för att hindra rymningsförsök.
Det kändes verkligen att ångesten satt i väggarna här och man ville inte ens tänka på vad som hänt i dessa rum i de långa korridorerna. Det kändes nästan hemsökt. Inte för jag brukar vara skrockfull men det var något speciellt på denna plats. Det går många rykten om röster och spöken.
Idag är mycket av den gamla inredningen förstörd och det har målats grafitti nästan överallt. Men ändå känns det att tiden stått still här i alla dessa år. Det blev ett relativt kort besök. Rent fotografiskt var det intressant att ta den typen av bilder. I en bild hade jag väldigt lång slutartid och sprang in i bilden själv. En spännande idé men jag insåg sen att jag inte var förberedd på det för jag ser ju att jag hade helt fel kläder på mig. Jag får spara idén till ett annat tillfälle i någon annan byggnad kanske.
Titel: Därute
Titel: Skålen
Titel: Ljuset
Titel: Någon där?
Titel: Ögat
Titel: Når inte låset
Nykläckta stadsbarns berättelse
Hej
Jag är en Älling och jag bor på Augustenborg i Malmö. Min pappa säger att vi bor i en urban naturmiljö inne i stan men jag har ingen aning för jag har aldrig varit utanför staden. För mig låter det lite konstigt. Finns det verkligen något annat där utanför staden. Har inte alla det såhär? Jag vet inte för jag har bara levt några dagar. Jag bodde i ett trångt utrymme och kände att det började bli för litet så jag knackade hål på det och kröp ut och då fick jag se mina föräldrar och mina syskon för första gången så det var kul. Eftersom det var kallt härute kändes det bra att kunna krypa nära min mamma och sova under hennes vingar. Där känner jag mig varm och trygg. Måste hålla mig nära min mamma.
Jag frågade min pappa varför vi bodde här och då sa han att det var för att det finns vatten här. Ja, det låter ju som ett klokt val för i vatten kan vi hitta mat. Han sa också att de byggde dammarna här i området för några år sedan men nu förstör man vattnet genom att kasta en massa skräp i det. Det där förstod jag inte alls. Låter ju inte riktigt klokt. Man behöver vatten för att kunna leva men man förstör det. Nåväl en vacker dag när jag blir stor förstår jag kanske det. Mamma berättade för mig att det var något som kallas människa som gör så. Jag har sett en del människor här vid dammen och de är väldigt stora och har långa ben. Konstig varelse det där. Jag hoppas förstå dem bättre när jag blir äldre och får mer erfarenhet.
Min mamma säger att jag är en fågel och när jag blir stor kommer jag att kunna flyga. Det lät spännande för jag ser andra här som kan flyga och det ser så häftigt ut. Pappa säger att det också är fåglar men de kallas för andra saker som blåmes, rödhake, talgoxe, häger, duva, kaja och fiskmås. Vissa är snälla och vissa ska jag akta mig för. De kan äta upp mig. Hörde talas om att det till och med kom en Sparvhök en gång för att jaga. Den kallades för rovfågel och det lät läskigt. Nu känns det som jag har massor att lära. Hur ska jag lära mig undvika dem som vill äta upp mig? Plötsligt kändes det ännu viktigare att jag håller mig nära min mamma och pappa för de kan skydda mig från faror och de kan lära mig allt de kan.
En dag blev jag väldigt rädd för det kom en annan varelse och kastade sig ut i vattnet. Var visst nåt som kallas hund. Den började jaga mig och jag lyckades precis gömma mig då den stannade upp. En människa ropade argt på den. Puh, det var nära. Letade förtvivlat efter tryggheten hos min mamma men hon hade också blivit skrämd av hunden. Till slut hittade vi varandra som tur var. Jag lärde mig att jag alltid måste vara vaksam mot vissa varelser. Det är tydligen många ällingar som dör och jag vill ju leva och bli lika vacker som mina föräldrar.
Ibland kommer det små minimänniskor vilka kan vara riktigt jobbiga. De vill fånga mig och mina syskon för att leka med oss. En gång hände det att ett av mina syskon inte kom tillbaka och sen hittade vi honom död vid den andra dammen. Det var väldigt ledsamt. Jag själv höll på att få en sten på mig häromdagen då en liten minimänniska kastade ut en massa stenar och stora grenar i dammen. Jag tyckte nästan att det såg ut som det var mig man siktade på men så elak kan väl ingen vara? Eller?
Något annat läskigt som hände en dag var då en människa kom med en bärkasse med bröd och tömde ut vid dammen. Då kom alla stora vita fiskmåsar och trutar. Det blev ett förfärligt liv vid dammen och jag hörde min mamma ropa från andra sidan att jag skulle gömma mig men det var svårt för de som sköter dammen hade precis klippt ner alla växterna.
Plötsligt kom det ett annat läskigt djur för att äta av brödet. En stor råtta. Den såg mycket farlig ut och en kompis till mig berättade att hans bror blev uppäten av en råtta. Det kändes ledsamt. Vilken farlig värld jag har kommit till. Kanske jag skulle stannat där jag bodde innan. Jag måste verkligen hålla koll på råttorna och jag önskar att alla människor kunde visa hänsyn till oss som ska växa upp här.
Nej, nu ska jag jaga myggor. Mina föräldrar har precis lärt mig hur jag ska göra. Myggor är svåra att fånga men jag tränar för fullt. Jag vill bli en bra myggfångare för jag hörde att människor inte gillar myggor och om de ser att jag fångar dem så kanske de är snälla mot mig. Då är jag nyttig för dem. Jag hoppas på det.
Berättelsen är skapad efter iakttagelser jag gjort vid dammarna på Augustenborg och jag uppmanar alla som bor här att hjälpas åt att inte förstöra det unika vi har här vid dammarna och på området. Urban grönska bidrar till en god livsmiljö och ger positiva miljöeffekter som är viktig för allas existens.
Visa civilkurage och våga prata med både vuxna och barn när de inte förstår att de gör fel. Att visa att man bryr sig brukar göra nytta. På så sätt skapas ett bostadsområde där alla trivs och kan leva tillsammans under bra förutsättningar.
Läs gärna mer om Ekosystemtjänster och biologiskt mångfald> på WWF.
Må väl.
/Camilla Noresson
Den som vill läsa om dagvattensystemet på Augustenborg kan göra det här: Ekostaden Augustenborgs dagvattensystem>
Övrig info: Vissa bilder något beskurna.
Titel: Preserved for a moment
En frusen själ behöver värme
En frusen själ behöver kärlek
En frusen själ ska man vara rädd om
För en frusen själ kan bli din bästa vän
INSTAGRAM – CMN1967
