Blog Fullwidth
Ett fantastiskt möte
Det var en alldeles vanlig lördagskväll. I skenet av stearinljus var bordet framför TV:n uppdukat med allehanda godsaker och drycker. Det var varmt och skönt där vi satt i soffan och tittade på en spännande film…….
Nej nej nej, ovan händer absolut inte en vindstilla, ljummen, fuktig och ljuvlig septemberkväll i Skåne. Ut i buskarna är det som gäller. Krypa ner bakom ris, högt gräs och snår. Något att sitta på hade jag glömt och det var lite smått fuktigt på marken. Men det var varmt så man frös inte. Vad annars vill man göra en lördagskväll.
Det finns några saker som är så kallade måsten för mig då det gäller naturfoto och naturupplevelser i Skåne. På våren blir det otaliga bilder på olika sippor och blommor. På sommaren trollsländor och insekter. I slutet av sommaren börjar hösten göra sig påmind och man längtar efter de ljuvliga hösttonerna. Jag är i alla fall något trött på sommarens gröna toner. Men precis innan hösttonerna förvandlar skogen till ett rött, gult och orange hav så riktar vi blicken mot vårt fina landskapsdjur, Kronhjorten, då den går i brunst.
Vi hade hört och sett den på håll i området tidigare år och nu hörde vi brölandet vid en skogsdunge, eller snarare energiskogsdunge. Framför låg det beteshagar med stängsel och vi gick längst ner i en hage som var tom på kor. Längst ner i hörnet var vi ganska nära skogsdungen och till höger om hagen hade vi tidigare sett hjortar gå runt. Förhoppningen om att få bilder på hjortar i miljön var stor. Framför oss var det en liten kulle med ris, gräs och buskar. Vi satt också bakom ett staket och taggtråd. Vi kunde inte se Kronhjorten som brölade för fullt utan hoppades att de skulle ge sig ut på markerna i kvällningen. Jag hade min halvformatskamera, extender och mitt teleobjektiv. Det är en budgetvariant för att få till lite mer brännvidd så man kan vara en bit ifrån. Tar lite på kvaliteten men så fick det bli. Djurfotografering är ju inte det jag satsat på men fotar gärna djur och fåglar om tillfälle bjuds. Och upplevelsen har man alltid.
Jag satt och kikade genom linsen på omgivningen lite längre bort då min sambo puttade till mig i sidan och pekade. Precis runt kullen, alldeles nära staketet där vi satt kom en fin Kronhjort och några hindar. Vi satt helt still och med väldigt sakta rörelse försökte jag ställa skärpan på dem. Det var mycket ris och skit att sikta igenom så autofokus var det inte tal om. Tog några bilder på de ståtliga djuren.
Kronhjorten här hade hela tiden koll på den myndigt brölande kronhjorten. Den ville ha med sig så många hindar den kunde det syntes.
Den gick fram och tillbaka och vi trodde nästan det skulle bli en fight. Men den gick ut mot fältet igen och traskade efter hindarna med tungan ute. Nu var pulsen på oss hög och man trodde knappt det var sant att vi fick uppleva detta.
Men det räckte inte med den upplevelsen för då kom brölmästaren kung Kronhjort själv fram runt kullen och ställde sig precis bara någon meter ut framför staketet vi satt bakom. Staketet och taggtråden som med ens kändes väldigt bra att ha emellan oss just då. Vid det här laget hade vi slutat att andas kan jag säga och satt som två stenstatyer. Mycket sakta fick jag zooma om och ställa skärpan genom buskaget. Den svaga vinden låg på rätt håll så den kände nog inte doften av oss. Som tur var hade vi ställt in kamerorna på så tyst tagning det går. Och vi tog inte massor med bilder utan någon vardera. Men det lät lite och den fattade att det var något därinne i hörnet. En liten kort stund tittade den in på oss och vi ”gömde” oss bakom kamerorna. Den fattade nog inte riktigt vad den såg. Eller så gjorde den det. Till slut vände den och gick tillbaka till sin dunge och fortsatte bröla. Den första Kronhjorten hade nu vandrat iväg med ett gäng hindar så den såg vi långt bort nu.
Ja, detta möte var väldigt blodtryckshöjande kan jag säga.
Vi var i närheten dagen efter med men såg inte så många. Men ifrån skogen i kvällningen ljöd brölandet. I denna lilla film kan man i alla fall höra dem. Sätt på hörlurar och skruva upp lite. Det är ett magiskt ljud i skogen.
Välkända hattar
Titel: Last colors
I den mörka dalen har dunklet lagt sig.
Än är löven gröna, himlen är blå och solen är på väg ner med sitt guldgula ljus.
I motljuset ser vi välbekanta silhuetter stoltsera med sina hattar.
Vi fyller både svampkorg och minneskort och längtar efter skogens färggranna höstskrud.
Titel: Standing in blue (Fotograferad med ett modifierat, vänd frontlins, Helios-44 objektiv)
Regniga dagar tänker man tillbaka.
Tillbaka till värmen.
Tillbaka på sommaren som smög förbi.
Titel: Prickig
Titel: I solskenet
Titel: Sommarpaletten
Tja, egentligen heter blomman Röd solhatt, även kallad Rudbeckia, Echinacea purpurea. Dessa växer i Alnarpsparken som ständigt blommar med något hela sommaren. En liten oas inte så långt från Malmö. Dessa är tagna en sen eftermiddag och ljuset växlade väldigt vilket också märks i bilderna. Från grå himmel till stark sol.
De är tagna med ett gammalt ryskt objektiv vid namn Helios vilket jag har modifierat på så vis att frontlinsen är vänd bak och fram. Så skärpan, om möjlig att hitta, existerar endast i mitten av bildytan. En utmaning när man komponerar och väljer motiv. Jag har valt att bortse från traditionella kompositionsregler och centrerar motivet när jag använder denna lins.
Lägger en del blider på Instagram men tänkte att varför inte här med. Man är lite dålig på det. Så nu blir det triss i solhattar. Ha det gott.
Samma men olika
Det finns en mapp i min dator som heter ”Göra vid” och i den hamnar bilder jag tänker att jag vill framkalla och använda till något. I höstas och vintras tog jag en del bilder på den is jag lyckades hitta. Jag tog även bilder på skog och träd. Men bilderna har blivit liggande i mappen då det kom massa annat emellan och lusten att sitta vid datorn minskade. Men nu kommer två av dem i detta inlägg. De ser likadana ut men är ändå olika fast de är tagna på samma motiv. En formation som bildats i en frusen vattenpöl som jag fotade från två håll. Jag gillar att använda fantasin när jag tittar på vissa bilder. Titlarna till dessa avslöjar vad jag ser.
Titel: The good guy
Titel: The bad guy
Kämpa i vågorna
Titel: Defeat the waves
___________________________________________
Vågorna sveper fram med stor kraft
Med envis styrka slår de hårt mot allt i sin väg
Det gäller att rida ut stormen och följa med så länge vingarna bär
Besegra och uthärda tills lugnet åter är här
Då kan vi än en gång höra segersångens klara stämma ljuda
Ett insvept Hyllie
iPhonebild från morgonen den 22 september 2020 vid halv åtta på morgonen.
September är en härlig månad då luften är sval och skön. En månad jag tycker är fantastisk. Det gäller att ta vara på de alldeles speciella stunderna september kan bjuda på.
På mitt jobb som för närvarande ligger i Hyllie i Malmö kan vi åka upp till våning 9 och gå ut på takterassen. Däruppe är det en fantastisk utsikt över Malmö på ena hållet och Öresund, Öresundsbron och Köpenhamn på andra hållet. Då och då tar jag hissen upp i gryningen och tittar på soluppgången och hälsar dagen välkommen innan jag börjar jobba.
Tisdag den 22 september bjöd på en dimmig morgon med svaga molnskyar på himlen och en fuktig sval luft som doftade gott. Jag åkte upp på taket och saknade genast min kamera med teleobjektiv på. Dimmorna svepte fram över staden och landskapet. Öresundsbron stack upp med sina pelare över ett gräddvitt täcke som låg lågt över Öresund. Den såg ut att sväva i luften. Men som man säger den bästa kameran är den man har med sig så jag tog upp telefonen och tog ett par bilder. En av dem ser ni överst. När jag väl kom hem tittade jag på väderleksrapporten och såg att det kommer säkerligen bli en lika fin morgon dagen efter.
Ok, nu fick jag skärpa mig. Onsdag den 23:e september kommer att ha en morgon jag var tvungen att ta vara på. Packade en fotoväska med kamera, teleobjektiv och stativ. Satte väckarklockan en timme tidigare än jag brukar och tänkte även ta ut en komptimme. Det räcker lagom för en stunds fotograferande. Skyndade mig sen iväg till jobb på min rosa cykel. Det var dimma ute. Väldigt mycket mer dimma än dagen innan. Man såg inte många meter framför sig och jag var nästan blöt när jag kom fram. Lämnade lite grejor på kontoret och skyndade mig upp på taket. Det hade precis ljusnat lite. Men inte såg jag någon bro, inget Köpenhamn, inga landskapsvyer….nä, jag såg en vit vägg. En tjock vit vägg som i stort sett gömde hela Malmö.
Hyllie Vattentorn ligger väl en sådär 100 meter bort och emellanåt såg jag det knappt. Nu var det den där stunden när man som fotograf ofta säger: – Jag skulle haft ett annat objektiv med!!
Eller så kan man välja att göra det bästa av situationen. Jag valde det senare. Att inte ta några bilder är för mig inte något alternativ. Och i vanliga fall fotograferar jag mest natur så det är roligt att göra något annat ibland. Det utvecklar ens bildseende och det strävar jag hela tiden efter att göra. Jag dröjde kvar en stund och väntade på att dimman skulle lätta något. Solen brukar hjälpa till men den kämpade också med att ta sig fram i dimman. Ibland såg jag någon byggnad på håll, och en och annan kran. En skorsten dök upp. Yes!… jag kan äntligen se Köpenhamn. Kanske bron också snart sticker upp i dimman. Jag hoppades och fotade skorstenen.
Till sist fick jag inse att det inte var lönt att vänta längre utan jag hade fått en samling bilder. Inte de bilder jag tänkt ta och inte fick jag någon bild på en svävande bro, jag såg faktiskt inte den alls. Istället hade jag andra bilder och kunde lugnt anta arbetsdagens utmaningar och en god kopp kaffe.
PS. Senare framåt lunch lättade dimman. Då såg jag skorstenen jag fotade klart och tydligt. Den stod i Malmö!! Snacka om att irra bort sig i dimman och tappa avståndsbedömningen 😉
-
- ”Carrier” – En kran – kl. 07:04
-
- ”Hiding” – Hyllie Vattentorn – kl. 07:05
-
- ”Tefatet” – Hyllie Vattentorn – kl. 07:18
-
- ”Rise” – Taket på The Edge – kl. 07:21
-
- ”Bakom” – Taket på The Edge – kl. 07:26
-
- ”Edge of the Edge” – Taket på The Edge – kl. 07:55
-
- ”Kran och torn” – Hyllie Vattentorn – kl. 07:58
-
- ”Tornet” – Hyllie Vattentorn – kl. 08:07
-
- ”Wrong place” – Svenska skorstenen – kl. 08:10
-
- ”Kranarna” – Kranar långt bort – kl. 08:13
-
- ”Bara toppen” – Turning Tourso – kl. 08:14
-
- ”Peeking” – Turning Tourso och kran – kl. 08:22
Dream team – Mission completed
Till vänster: Anders Geidemark och jag. Till höger Kjell Post och Mats Andersson.
Foto av: Anders Geidemark
Vilken spännande helg må jag säga. Nu undrar ni säkert vad jag menar och rubriken kräver sin förklaring för den oinvigde så jag tänker att jag tar det från början.
Arbetsgruppen SM i Fotografi, en del av Svenska Porträttfotografernas Förbund, anordnar varje år en tävling vid namnet SM i Fotografi (Svenska Mästerskapet i Fotografi) I tävlingen finns det olika kategorier och en var Natur. De senaste åren har fotografer vars bilder placerat sig på topplaceringar i SM också plockats ut till det Svenska Landslaget i Fotografi som deltar i VM i Fotografi (World Photographic Cup). Mer om tävlingens historia kan ni läsa här>
Anders Geidemark, som är en prisad proffesionell naturfotograf och skribent, har varit en av domarna och i år har han utvecklat kategorin Natur till att bli en helt fristående tävling vid namnet SM i Naturfotografi med 6 tävlingsklasser vilka är Fåglar, Däggdjur, Övriga djur (inkl insekter och spindlar), Växter (inkl svampar), Landskap och Kreativ Naturbild.
Anders har också anpassat ett regelverk för SM i Naturfotografi för Naturfotoklasserna så att tävlingsvana naturfotografer skulle känna igen sig från internationella tävlingar. Anders har suttit i juryn i många internationella naturfototävlingar. Nu är han huvuddomare/juryordförande i SM i Naturfotografi och har även valt ut en egen fristående jury.
Jag tycker det är så kul att vi har fått en sådan tävling inom naturfoto i Sverige. Någon tävlande kommer att få titeln Svensk Mästare i Naturfotografi. Hur coolt som helst.
Ok, det var lite bakgrund till inlägget. Men vad hände sen…..
Något jag inte kunnat drömma om eller förutse var att jag skulle få frågan om att vara en av domarna i juryn för SM i Naturfotografi 2020 så när Anders ställde frågan till mig blev jag nog lite förvirrad först. Läste jag rätt? Det här är ju stort. Det är ju ett fantastiskt hedersuppdrag jag får en fråga om. Jag tackade givetvis ja och är väldigt tacksam för att jag fick frågan. Sen fick jag veta att den andra domaren, förutom Anders själv, skulle vara Mats Andersson. Också en prisad naturfotograf.
Anders kallar oss Dream-team, en titel som kan tolkas som ett skämt men som säger mig att jag fått ett förtroende att göra en uppgift som jag förväntas klara av.
Lördagen den 5 september skulle vi träffas och titta igenom tävlingsbidragen.
När allt sjunkit in lite började tankarna snurra. Ska jag sitta i en jury med två så duktiga naturfotografer och vara med att utse den Svenska Mästare i Naturfotografi? Hur ska jag leva upp till det? Har jag bildseendet som krävs för uppgiften? Det handlar ju inte om mina egna bilder utan andras bilder. Klarar jag av att förbise mitt eget tycke och smak och verkligen se bildernas kvaliteter även om de inte är fotograferade på ”mitt sätt”. Det där måste man ju lägga åt sidan och inte lägga in i värderingen. Bilderna måste betraktas på ett öppet, neutralt och rättvist sätt. Ja, många liknande frågor började mala i huvudet.
Jag känner det som ett stort ansvar att ta på mig en sådan uppgift och vill verkligen göra det bra. Sen kom andra frågor. Tänk om vi inte blir överens, tänk om vi vill ha fram helt olika bilder och inte kan enas. Vi hade ju inte samarbetat på det viset innan. Ja, tänk vad knäpp man är som tänker så mycket!
Jag försökte lugna mina snurrande tankar med att om en sådan bra och erfaren naturfotograf som Anders är frågar mig om jag kan ta mig an en sådan uppgift måste jag lita på både hans omdöme och mig själv och sparka ut hjärnspökena som ställde frågorna.
Så var det äntligen dags. Igår träffades vi. Till frukosten innan vi åkte till Kjell Posts fotostudio i Irsta var vi så nyfikna och förväntansfulla på vad vi skulle få se för bilder. Vi hade ju inte sett dem i förväg. Kjell hade lagt upp det fint och presenterade bilderna för oss. Helt anonyma så vi inte kunde se vems de var. Jätteproffsigt.
I föreningen PhotoNatura, som jag är med i, har vi bildkvällar med bildkritik där vi analyserar varandras bilder. Det är väldigt nyttigt. Märkte att det var en kunskap jag fått de senaste åren som var värdefull i detta sammanhang. Och i detta fall inte för att kritisera utan för att analysera och bedöma. När vi satt där och tittade på alla bilder märkte jag att vi hade en samsyn i mycket och vi kom överens jättebra. Bra bilddiskussioner och beslut vi kände oss nöjda med. Och det var många fina bilder som skickats in.
Nu sitter många tävlingsdeltagare spänt och väntar därute. Tack för att jag fick se era bilder. Det är spännande för mig med och jag kan knappt vänta på att det ska bli den 7 november då det ska redovisas. Hur får vi mer info om. Coronaläget måste bevakas såklart.
Men oavsett vem som vinner så är alla vinnare. Jag vet, det låter som en gammal klyscha. Men det känns nämligen som det skrivits en rad i den Naturfotografiska historieboken genom det här konceptet Anders jobbat fram och det är allt lite speciellt med Svenskt Mästerskap i Naturfotografering.
”Dream-team leader” Anders, tusen tack för att jag fick göra detta och snyggt jobbat! Det har varit jättekul.
Vilken väg….
Du, vår osynliga fiende i världen, kom fort farande med vinden som utskjuten ur en kanon.
Det sägs att du inte sprids i luften men det finns många vingar av stål.
Vingar av stål som lämnar sina spår på den blå himlen och hjälpte dig fort fram.
Du visar oss inte vägen utan lämnar oss att själv att förstå och tolka.
Tolka saker vi inte än vet hur vi ska hantera.
För att hålla dig borta måste vi hålla nära och kära borta.
Ensamheten växer i dina spår och du sår oro i våra själar.
Till och med i livets sista suck skonar du ingen från ensamheten.
Ditt förfarande sätter för evigt ärr i våra hjärtan.
Det är svårt veta vilken väg som är den rätta men alla måste göra sitt bästa.
Vi gör det för varandra och tillsammans.
Som en skir och öm vårblomma längtar vi efter ljuset längst bort på vägen.
Det finns där någonstans och vi sträcker oss mot hoppet.
För planetens och dess invånares skull kanske du lärde oss en läxa.
En läxa som får oss att tänka om.
Kanske var du en förvarning på vad som annars kan hända om vi förstör förutsättningarna för vår planet och dess invånares existens.
Copyright © text och bild Camilla Noresson
År 2020 året med Covid-19 från viruset Corona. Min förhoppning är att mänskligheten nu fortsätter visa att vi kan kämpa tillsammans, göra förändringar och att vi nu skapar ett samhälle som lever i samförstånd och symbios med naturen och inte förgör den. Förgör vi den förgör vi oss själva. Handbromsen ligger i. Släpp den med förstånd.
På Facebook såg jag någon som delade en summerande text av år 2020 för att det sen om någora år dyker upp som ett minne i flödet. Jag vet inte vem som skrivit den från början men det var ok att dela så jag gör det här så vi minns den historia som nu skrivs.
Med vänlig hälsning,
Camilla
Författare okänd men tack för att man fick dela om du ser.
Bara så jag aldrig glömmer det….. April 2020.
- skolorna är delvis stängda – elever/studenter undervisas digitalt på distans från gymnasiet och uppåt.
- så många som möjligt måste jobba hemifrån.
- online team-och zoommöten används för arbete, skola, AW, körsång, folkmusik och squaredans mm.
- socialt avstånd och isolering är det nya normala.
- tejp på golven i butikerna för att hjälpa till att hålla avstånd.
- begränsat antal personer i butikerna.
- köpcentret har ändrade öppettider och vissa butiker har stängt helt.
- restauranger får coranamenyer och förvandlas till take-away- och/eller drive thru-restauranger.
- sport har ställts in och parkeringen är stängd.
- många permitteras
- många varslas
- äldreboenden skyddar sina inneboende genom att förbjuda besök.
- hela sportsäsongen är inställd.
- konserter, teater, festivaler, folkmusikfestivaler och squaredansfestivaler och -aktiviteter – inställda.
- uppmärksammanden, födelsedagar, bemärkelser, semestersammankomster – inställda eller ersätta av messenger/facetimemöten
- inga sammankomster på 1000 eller fler, sedan 500 eller fler och sedan 50 eller fler.
- hamstring av mediciner bla Alvedon och Ipren.
- brist på skyddsutrustning för vår vårdpersonal.
- panikköp av till exempel toalettpapper och jäst.
- en kort stund med tomma hyllor i butikerna.
- stöld av skyddsutrustning och handsprit från sjukhus.
- företag som konverterar produktioner så att bla handsprit och visir kan göras och testas mot viruset utanför sjukhusen.
- regeringarna stänger gränser över hela världen.
- regeringen uppmuntrar oss att stå tillsammans genom att vara åtskilda.
- många storstäder världen över får snabbt renare luft
Detta är den nya coronaviruset (Covid-19) pandemin, förklarad 11 mars 2020.
Varför skriver jag denna status?
Senare visas detta inlägg i mina återblickar och det blir en årlig påminnelse om att livet är värdefullt och att inte ta de saker vi älskar för givet.
Vi har så mycket!
Var tacksam.
Var snälla mot varandra – älska varandra – stötta varandra.
Var rädd om dina nära och kära.
Njut av livet.
Kopiera om du också vill ha det som ett minne.
Go with the flow
Tiden kan rusa snabbt förbi men likväl stå helt stilla
Tankarna kan vara många och ostyrbara men ändå vara helt tomma
Följ livets strömmar och låt dig fyllas av naturens krafter som helar och läker
Krafter som river hinder och frigör dina sinnen
Omfamna livet och ta vara på dess stunder
Stunder som är här och nu och aldrig kommer tillbaka
Ta ut glädjen i förskott så har du alltid fått den
Lev i nuet och njut av varje dag så känner du dig rik
Människan samlar sina tankar och tittar ut mot horisonten.
Havet brusar och vågorna sveper in mot stranden.
Molnen far fram och luften är full med syre.
Föränderligheten i livet visar sig från sin bästa sida.
Det känns friskt, oändligt och mäktigt på något vis.
Vi lånar en stund liv av havet. Ta väl vara på den.
Det blev en eftermiddagstur trots allt till Måkläppen i Falsterbo. Jag visste att jag inte skulle vara ensam därute då det är den sista helgen naturreservatet har öppet. Det var svårt att fotografera med människor som likt ett lämmeltåg strömmade fram och tillbaka överallt. Vädret var sådär och precis när vi kom ut började det småregna. Vi beslöt oss i alla fall för att gå hela rundan på drygt en mil och vara beredda på snabbt väderomslag. Vi vet att vädret kan förändras väldigt fort vid kusten.
Det slutade regna en stund och plötsligt blev det lite struktur i molnen och genom en molnlucka skickade den lågt stående solen ner lite härligt ljus. Jag klev ut i vattnet och tryckte ner stativet i sanden för att det skulle stå stadigt i vågorna och komponerade min bild. Sen väntade jag på rätt ljus och rätt våg. Ville att ljusets färg skulle spegla sig i den blöta sanden.
Då kom en man i rask takt och ”klev in” i min komposition. Han ställde sig längst ut på en liten revel och stannade där. Jag tänker nu inte skriva mina ord jag fick fram just i den stunden då ljuset blev precis så som jag ville ha det. Mannen stod kvar där ända tills ljusluckan täcktes av moln igen.
Jag tog min bild med mannen kvar på reveln. Tänkte att när jag kommer hem ska jag ta bort honom i datorn och varudeklarera min bild med följande text: ”Idiot bortklonad”.
Nåväl idag när jag sansat mig lite fick han vara kvar. Jag brukar inte vilja ha människor i mina bilder men vi är ju faktiskt en del av naturen vi med och kanske det är dags att tänka om och låta människan vara en del av naturen i mina bilder ibland.
Några rader text började formas i huvudet på morgonkvisten och kombinationen bild och text är faktiskt inte så dum ibland för att ge uttryck av en känsla som förändrades från irritation till funderingar i lugn och ro.
Med det önskar jag en skön dag.
En julgåva till vårt enda hem – Planeten Jorden
Tänk ett år har redan gått. Känns inte så länge sedan jag skrev mitt årliga inlägg om en tradition jag börjat med. Den årliga julgåvan till Planeten Jorden. Vårt enda hem. Varför inte haka på du med. Det finns många seriösa organisationer att stödja så man väljer klart en man tror på och som berör de frågor som ligger en varmt om hjärtat.
I år väljer jag igen att skänka till WWF och stödja arbetet för en Levande Planet och projektet ”Skapa trygga hem för alla ungar”. Det är nämligen så att hälften av all regnskog är borta och de vilda djuren trängs undan och förlusten är enorm. Skogarna skövlas för virket och för att ge plats åt vidsträckta odlingar. Läsa mer kan ni göra i WWF:s rapport ”Living Planet Report” här.
Under året som gått har det varit stor fokus på klimatfrågor och den problematik vi står inför. Frågan har väckts till liv överallt av våra fantastiskt kloka ungdomar med Greta Thunberg och organisationen ”Fridays for Fortune” i spetsen. De förstår att deras framtid är osäker och vill att vi ska hjälpas åt att förhindra en klimatkatastrof.
Så hur ser nu prognosen för julhandeln ut? Konsumtionens storhetstid. Har den otroliga julkonsumtionen påverkats alls av klimatdebatten? Känns inte så när man läser i artiklar på nätet.
Såhär står det på svt.se:
”Trots en osäker konjunktur bedömer analysföretaget HUI Research att julhandeln ska slå rekord igen. Prognosen är att försäljningstillväxten i december kommer att uppgå till 3,0 procent. Det motsvarar en omsättning om 79,8 miljarder kronor. Justerat för prisutvecklingen är det en ökning med 2,0 procent jämfört med förra året. Hittills under 2019 har försäljningen utvecklats stabilt, enligt HUI Research, vilket är en trend som väntas fortsätta året ut.”
Men ett nytt begrepp börjar få fäste. Ordet köpskam har dykt upp. Kanske kan det till slut vara så att vårt samvete börjar bli skambelagt och vi förändrar vårt beteende. Jag hoppas verkligen att det inte är skammen som gör att vi ändrar beteende utan att vi sökt kunskap och förstår att vi måste ändra vår livsstil. Vi som privatpersoner kan söka kunskap om vad som sker och varför. Kunskap ökar förståelse för vad som händer och då ändar man beteende. Det är faktiskt vår skyldighet.
Återigen vill jag påminna om att det är Du som är konsumenten och som gör valet. Glöm inte att det är konsumenten som har makten och den är större än man anar. Gör kloka val och hushåll med resurserna.
Önskar er en God Jul och Ett Gott Nytt år!
(utan raketer!)
INSTAGRAM – CMN1967
