Titel: Hoppet
Många gånger har man tänkt att man skulle ta sig upp till Hornborgasjön och bevittna det högljudda skådespel som varje vår äger rum där. I alla år har man hört tranorna ”tuta i skyn” då de flyger över Malmö på vårkanten och styr kosan norrut för att möta sina gelikar. Just vid Hornborgasjön samlas de i tusental och år 2019 slog de rekord med ca 27 000 tranor.
Sagt och gjort i år blev det av och vi åkte upp med ett par vänner. Det var ca 10 000 fåglar på plats då vi kom dit. Nu är jag ingen fågelfotograf och jag har inte bästa utrustningen för denna typen av fotografering men med min halvformatskamera, en konverter och mitt 200 mm teleobjektiv fick jag ihop lite brännvidd så jag kunde föreviga tranorna.
Titel: Stingslig
Man är alltid lite vilse när man kommer till en ny plats och dessutom ska fota sådant jag inte brukar fota men i sällskap av erfarna vänner fick vi de bästa tipsen. Det var en ljudnivå som överröstade det mesta och den ensamma lilla lärkan som drillade i skyn ovan tranorna hade inte mycket för det. Gick knappt att höra den.
Kiv och bråk, uppvisning och trandans varvat om vart annat mest hela tiden gjorde att man fängslades av dessa stora, vackra och ståtliga fåglar. Ljudligt sträckte de sina långa halsar och överröstade varandra med blicken mot skyn. Till en början blev det mest dokumentära bilder och man försökte fånga händelser.
Titel: Störst och bäst
Som vanligt behöver jag lite tid för att komma i ”fotomode” och se med de ”rätta ögonen” och jag testar mig mycket fram. En del dokumentärt fick man ju såklart ha från detta skådespel. Då vi steg upp tidigt stod vi redo på plats i gryningen och inväntade de bästa förutsättningarna. Tre morgnar på rad med väckning i ottan satte sina spår men det var det värt.
En morgon fick vi ett ljuvligt ljus, en morgon var molnig och sista morgonen blev det lite blandat. När solen steg upp i gryningen och kikade fram genom molnen var det perfekt att göra silhuettbilderna i motljuset. Även här försökte man hänga med i svängarna när det hände något speciellt.
Titel: Snackiga silhuetter
Titel: Show off
Då man fotat en del bilder i grått ljus, medljus, motljus, gryningsljus, stående tranor, hoppande tranor, ätande tranor, flygande tranor tröttnade jag lite för tyckte inte att jag fick till något som var annorlunda. Började experimentera med långa slutartider och multiexponeringar. Det senare är jag inte så van vid men jag hade ju gott om tid på mig att prova. Vid två tillfällen då jag hade lång slutartid lyfte hela flocken tranor framför oss och skapade sina egna formationer i min kamera.
Titel: Suddenly
Titel: Still standing
Och när tranorna mest åt eller i sakta mak traskade runt blev det lite kamerarörelse med lång slutartid. Det var ju ett hav av tranor. Jag blev förtjust i de milda färgerna. Den fina kontrasten med de gråa tranorna mot det varmgula torra gräset.
Titel: Halsar
Och så testade jag multiexponering med två bilder i kameran. Den ene tog jag då jag höll kameran så still jag kunde med kortare tid och den andre tog jag med kamerarörelse och längre slutartid. Där kunde man förlora sig en stund med det experimentet. Det var roligt.
Titel: Legs (Multiexponering 2 bilder i kameran)
Till slut var man helt snurrig på alla tusentals tranor och jag skulle försöka återge den känslan. Fotade tranorna lite längre bort. Plötsligt började de vandra. Tranorna i nederkant gick till vänster, i mitten till höger och i överkant gick de lite åt vänster igen. Jag gjorde en multiexponering med två bilder som hade ganska kort exponeringstid och så någon sekund mellan dem. Då bildade tranorna ett mönster. Ett vimmel av tranor i struktur.
Titel: Many (Multiexponering 2 bilder i kameran)
Emellanåt filmade jag lite med mobilen och kameran. Mest för att fånga ljudet. Satte ihop lite klipp i iMovie bara för skojs skull. Är lite blåsigt ibland och så kanske inte så lyckat att stå bredvid andra fotografer som fotar för det hörs i filmen. Men men….
Det var tre härliga dagar och det var en häftig upplevelse jag kan rekommendera.
Titel: Fångar ljuset
Äntligen fick vi lite blå himmel och sol i mina trakter. Blommorna börjar spira och våren gör sina försök även om det är rätt kyligt än. I vanliga fall brukar jag inte fotografera vid havet mitt på dagen i hårt solljus men denna söndag ville bärnstensletaren här hemma ner till havet och leta bärnsten längs Falsterbos stränder. Okej, sagt och gjort så packade vi ihop våra grejor och körde ner. Jag bestämde mig för att lämna landskapsutrustningen och stativet hemma och bara ta mitt gamla Canon 100 mm makro och ett par gamla vintagelinser med mig.
Eftersom det var mycket sol hoppades jag kunna fotografera något kul som havet spolat upp på stranden. Havet glittrar så fint i solen. Ganska snabbt hittade jag lite rödalger som låg blöta på stranden. Rödalger (Rhodophyta) är en grupp av vattenlevande alger. De flesta lever i saltvatten men en del i sötvatten.
De var fantastiskt roliga att fotografera med makrot och de glittrade så fint i solen vilket skapade en väldigt bubblig bokeh i det korta skärpedjupet. Att ligga på stranden i solen låter ju exotiskt men jag tror inte att gemene man associerar det till att en fotograf ligger i sjöstövlar längs strandkanten och fotograferar medans iskalla vågor slår in över fötterna. Man blir rätt kall när man legat där i ett par tre timmar och upplevt den lilla världen genom makrolinsen. Men det glömmer man när man har roligt och det var allt lite gott med sol på näsan. Vill absolut göra om det här snart igen och hoppas på att hitta fler roliga saker som havet bjuder på.
Titel: På en bädd
Titel: The hand
Titel: Antenner
Titel: Crazy light
Titel: Enjoyer
Titel: Dansa i ljus
En del bärnstensfynd gjordes under dagen och är det något som fångar varmt solljus så är det bärnsten. Av lite strandfynd som ett krabbskal, rödalger och en bärnsten fixade jag snabbt till en liten naturell fotostudio där i solskenet.
Titel: Guldljuset
Titel: Mjuka – Klipphällarna i Smögen blev till guld i solnedgången.
Oktober var en månad som jag verkligen var på tur som de säger på Norska. En tur jag gjorde var till västkusten för att träffa ett gott gäng fotokompisar. Att fysiskt träffas var man ju inte bortskämd med i denna pandemitid. Bodde gjorde vi hos en fotokompis i Kungshamn så det blev basen. Därifrån utgick vi till olika platser. Första kvällen färgades Smögens mjukt rundade klipphällar i guldfärg av solnedgången.
Titel: Virveln – Morgonens vågor slog ganska hårt mot klipporna.
Vi var uppe med tuppen på lördagsmorgonen och for iväg till Grosshamn på Ramsvikslandet för att möta soluppgången. Det är ett kustlandskap vars röda Bohusgranit är präglad av vinden och havets vågor. Bohusgraniten blandas även med andra yngre bergarter som ger fina färgskiftningar. Inlandsisen har satt sina spår i lanskapet och skapat spännande former längs kusten. Välfotograferad och välbesökt plats men ändå en upplevelse att besöka då man alltid hittar något fint att fotografera där.
Titel: På rad – När solen gick upp i öst blev himlen rosa i väst.
Lördagen bjöd på härligt blå himmel och solsken. En naturfotografs mardröm med andra ord. Om man inte fotar makro vill säga. Då vill jag gärna ha soliga förutsättningar. Men nu var det höst och det var allt lite gott att strosa runt i solen med näsan i vädret och njuta. Speglingarna från bodarna i hamnen var färgrika.
Titel: Tre speglingar – De fina röda stugorna och bodarna i Kungshamns hamn gav färggranna speglingar.
Grosshamn kallade på oss även på lördagskvällen så efter en smarrig middag blev det en tur till dit. Några moln kunde vädret bjuda på även om det var väldigt sparsamt. Klipporna är desto mer intressanta så jag lade horisonten högt så bara lite himmel kom med och lät klippornas former ta plats i bilden.
Titel: Karet – Längs kuststräckan hittar man många hällkar.
Titel: Former – Hällkaren hade väldigt fina former.
Hällkaren hade många vackra former och de var fyllda med spegelblankt vatten som färgades av himlen.
Titel: Bara en till
Det blev en lång kväll och det var helt mörkt när vi skulle gå tillbaka så pannlamporna kom till användning. Men man måste ju bara ta en till innan man packar ihop allt. En exponering på 1,5 minut sen fick jag ge upp.
Tack för en supertrevlig och rolig helg Heidi, Inger och Mia.
Titel: Matchar
Förra helgen var vi på en weekendtur med Måns föräldrar till Tjuvkil och Marstrand. Eftersom Måns pappa har sin bror med fru i Tjuvkil så hyrde vi enkelt in oss på ett alldeles förträffligt Bed&Breakfast, nämligen Café Zanzibar B&B i Tjuvkil som drivs av Annelie Utter. Måns mamma fyllde år och det blev en kalasgod middag på Café Zanzibar med Annelies berömda Rökeritallrik med rökta räkor och rökt lax som hon själv röker på platsen. Kan verkligen rekommendera den. En smarrig start på helgen.
På lördagen tog vi oss ut på Marstrand och gick en runda i vintersolen. Vi hade verkligen tur med vädret. Nu var ju inte detta någon fotoresa så men kameran hängde ju med och det blev lite spontana bilder. En liten rödhake hoppade in i bilden när jag letade klippmönster och den tyckte jag det var synd att konvertera till svart/vitt men bilderna från is på vattenpölar och utsnitten från väggarna på Karlstens Fästning blev konverterade till svart/vitt och lite höjd kontrast på det. Det finns många filurer och figurer på ön Marstrand minsann.
Det var en mycket trevlig helg och sådana går ju alltid för fort. Men med oss hem hade vi goda minnen och väldigt vackra vaktelägg som Annelies söta Vaktlar hade värpt.
Titel: Under tapparna
Titel: Figuren
Titel: Oformad
Titel: Profilen
Titel: Näsan
Titel: Ghosts
Titel: Ljusare
Titel: The wall
Titel: A piece of – En panoramabild över Lapporten insvept i moln tagen från Björkliden.
Äntligen kunde jag ta tag i denna bildskörd från oktober i år. För andra gången i mitt liv satte vi oss på tåget och for genom hela Sveriges avlånga land. Målet var även denna gång Björkliden i Lappland. Förra gången vi var där var det vinter och 1,5 meter snö så nu var man full av förväntan att se fjällets färgskala i höstskrud. Och full av förhoppning av att få se norrskenet dansa på himlen.
Vi åkte tåg från Malmö till Stockholm där vi bytte till nattåget. Måns och jag hade egen kupé och med i väskan hade vi allehanda smått och gott. Efter vi installerat oss dukade vi upp med ost, kex och lite gott att dricka till det. Riktigt mysigt och man var lagom trött när man satte i öronpropparna och vaggades till sömns av tågets rörelser. Och det går ganska bra att sova faktiskt. Visst kränger det till ibland så man vaknar till men man somnar om igen. De ljusa timmarna på dygnet roar man sig med att lyssna på en bok, sitta och prata och leka med mobilen. Längst bak i tåget kunde jag filma genom fönstret i dörren.
Här är en liten mobilfilm som visar hur det ser ut längs vägen och som avslutas med en vy över Rákkajohka i Björkliden en dimmig dag. (Välj gärna högsta kvalitet på filmen)
Väl framme i Björkliden hade vi hyrt en stuga i stugbyn Kåppas i vilken vi kunde självhushålla. Vi hade önskat en stuga med fin utsikt över Torneträsk och det fick vi. Vårt resesällskap anlände lite efter oss med hyrbilen de hämtat upp i Kiruna. Vi hade ju tänkt se oss lite omkring i landskapet så en bil var bra att ha.
Titel: Goodmorning Lappland – Gryning över Torneträsk sedd från Björklidens stugby.
Veckan inleddes med rätt fina färger på morgnarna. Dock tätnade molnen och svepte fram i olika höjder över bergen. Det var läckert när molnen svepte fram över bergstopparna. Dock såg inte prognosen för en stjärnklar himmel med norrsken så hoppfullt ut men den bevakades noga.
Titel: Glimten – Molnen svepte över bergen och ljuset kämpade med att kika fram i gliporna.
Eftersom molnen och dimmorna envist svepte in lanskapet och vi inte fick så mycket stjärnklara natthimlar blev det många dagsturer med bilen. Många fotostopp längs vägen och det var bara att traska ut i landskapet.
Titel: Håller ihop – De vackra små fjällbjörkarna.
De vackra fjällbjörkarna hade redan tappat sina löv men jag tycker de har så otroligt vackert grenverk så det gjorde inte så mycket.
Titel: Följsam
Ett par turer blev det till fjällälven Ábeskoeatnu i Abisko Nationalpark. Med sitt gröna vatten forsar den fram i en vacker canyon för att till sist mynna ut i ett lugnare delta och ut i Torneträsk, Scandinaviens största fjällsjö.
Titel: Abiskojåkka – Den oerhört vackra dalen i Abisko som är formad av inlandsisen.
Det gröna klara vattnet, de mörka branta klipporna av hårdskiffer och den ljusa dolomitkalkstenen skapade spännande kontraster som ramades in av höstfärger på marken.
Titel: Berries- Fantastiska färger i Abiskojåkka
När man vandrade längs canyonen såg man många fina utsnitt längs de branta klippväggarna.
Titel: Mjukt vs hårt – Den mjuka beväxtligheten mot de hårda klipporna skapade en annan form av kontrast.
Man kunde inte annat än fascineras av hur träd och växter lyckades hålla sig kvar och växa på de hårda klipporna.
Titel: Förgrenad – Inte ens hård sten hindrar de slingriga träden att slå rot.
Titel: Figurerna – Ytorna på stora stenar var fantastiskt spännande och fantasieggande.
Vid ett fotostopp längs vägen hittade vi stora vackra stenblock men olika sorters lav och växter på. Otroligt fantasieggande att leta utsnitt på stenarnas yta. Och otroliga färger.
Titel: Starkare – Vackert slingrar sig den lilla växten på stenen.
Att gå över ån för att hämta vatten behöver man inte göra i Björkliden. Det är bara att ta på sig och vandra uppåt fjället så kommer man till en mycket vacker plats. Vattnet i Rákkasjohka forsade fram med god fart ner mot Silverfallet för att sen rinna ut i Torneträsk. Vattnet har en fantastiskt klar ljusblå pastellfärg.
Titel: Djuphålan – En vandring upp på fjället i Björkliden till Rákkasjohka.
Dimman gäckade oss så den vackra utsikten mot Norska fjällen som man kan se i klart väder kunde vi inte fånga på bild denna gången. Men det blev andra bilder och den välfotograferade Lapporten fick ställa upp i många bilder. Dock inte i sin helhet många gånger då den ofta låg insvept i moln och dimma men det blev en annan typ av bilder.
Titel: Insvepta – Dimmorna svepte in hela landskapet av och an. Bakom sidan av fjället Njullá i Abisko ser man halva Lapportens gestalt i dimman.
Titel: Skymtar – Här skymtar vi Lapportens båda fjällsidor bakom fjället Njullá i Abisko. Fotad med tele från fjället i Björkliden.
Titel: Halvan – Namnet blev Halvan på grund av att det är halva lapporten vi ser.
Solen kämpade på så gott den kunde. Om man tittar riktigt noga längs molnkanten ser man tre fåglar som sätter lite perspektiv på vyn.
Titel: Lingonen – Både roligt att fota och att äta.
Att ligga raklång på magen med makrot eller ett gammalt vintageobjektiv måste man ju såklart också göra på fjället. Trots grå himmel gick det att hitta färger och de goda lingonen blev en härlig färgklick i bilderna.
Titel: Droppen – Fukt, regn och dimma varvat av och an gav många droppar på marken.
Dimman varvades vissa dagar med lite regn men vattendroppar kan vara nog så fina motiv. Och blöta regnkläder får man på köpet.
Titel: Det svarta – Ett annat gott bär, Kråkbäret.
Kråkbäret är ett gott bär. Det är hälsosamt och fullt av fibrer, flavonoider och skyddande antioxidanter. Mer än andra bär i vår natur.
Titel: Spejaren – Någon form av de många vitmossor som finns.
Denna mossa har jag inte lyckats artbestämma. Det är nog någon form av vitmossa. Tips emottages gärna. Bakom den lite nattfrost som gav lite vita kontraster.
Titel: Dreamy – Oändligt massa droppar.
Även om höstfärgerna lämnat fjällbjörkarna fanns det gott om dem på marken. Bara att krypa runt i dropphavet, äta lingon och kråkbär och leta motiv.
Nå, fick vi se stjärnor och norrsken på vår resa? Hur gick det med målet för vår resa egentligen.
Titel: Stars – Första kvällen vid en stenig strandkant längs Torneträsk. Väldigt stjärnklart men inte något norrsken att tala om.
Jodå, vi fick se stjärnor och norrsken. Kanske inte så mycket som vi önskat. Men då hade vi nattsuddet mest hela tiden och inte orkat vara ute på turer på dagarna så mycket som vi var. Inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga.
Sista dagen hade vi varit på en lång tur uppe på fjället i Björkliden. Med lagom möra ben traskade man ner till stugan då det mörknade. Där satte vi igång att laga en brakmiddag som bestod av Renskavsgryta och hemlagad potatismos med lingon och ett glas rött vin, eller två.
Jag och Marie tänkte vi skulle förbereda för hemfärd och gick till sopsorteringen som låg en bit bort från stugan. När vi tittade upp på himlen såg vi minsann stjärnor över Björklidens fjäll. Vi fick eld i den där bak och rusade in till grabbarna i stugan och började dra fram vinterkläder, pannlampor, kameraryggsäckar och stativ igen. Vi begav oss alla fyra iväg på en snabb vandring upp på fjället igen för att ställa oss på Aurora Viewpoint och hoppas. Jag vet inte om det var renskavsgrytan, envisheten eller önskan om norrsken som drev oss men upp kom vi och när vi ställt upp utrustningen och var redo började ljusa gröna flammor gestalta sig på himlen. Efter en stund ökade de i styrka och det var så vackert att man nästan glömde att fota. Lyckan var total. Vilken grand finale på vår vecka i Lappland.
Tack Måns, Marie och Thorsten för en härlig vecka i Lapplands landskap.
Titel: Svepande grönt – Det efterlängtade norrskenet.
Titel: Flamman – Norrskenet ett fantastiskt naturfenomen.
Titel: Vit krona
Jag fortsätter damma av min mapp med träd från förra hösten och vintern. I november 2020 var det dags att tänka på kalender och julkort och jag tyckte det var så trist att inte kunna plocka fram en enda bild från södra Skåne med vinterkänsla. De senaste åren har ju den så kallade hösten och vintern mest bestått av några månader i en enda grå nyans på himlen. I och för sig fint milt ljus i skogen men jag ville ju ha lite snö och is.
Så kom till slut chansen man fick ta vara på. Den 28 november styrde vi bilen mot Romeleåsen nära Genarp och hade turen att frosten hade lagt sig på träden. Otroligt vackert uppe på åsen. Och minsann fick jag inte mitt julkort med den vackra granen omgiven av frostiga träd. Lycklig var jag som ett barn på julafton.
Tills nästa inlägg med träd får ni ha det så gott.
Titel: Hemlig plats
Titel: Krispiga
Titel: Varmt mot kallt
Titel: Egen
Titel. Nakna toppar
Får väl direkt säga att detta inte är hösten 2021. Detta är det vi nu går och längtar efter och har att se fram emot nu i snar framtid. De underbara varma höstfärgerna och den disiga och dimmiga väderleken med det milda ljuset.
Dessa bilder är från 1 november 2020. Jag kom upp till Söderåsen lite sent på hösten för jag hade ingen bil men fick fatt i en bra till slut. Jag körde upp längs Serpentivägen och står på en avsats med hisnande utsikt över ravinen och fotar med teleobjektiv och en normalzoom. Jag blev väldigt glad över att det fanns lite färger kvar och jag tycker faktiskt det är vackert med nakna träd blandat med träd som har löv kvar. Dels är det mer grafiskt men jag gillar de nakna trädens strukturer i grenverket. Och alla färgnyanser.
Har lite trädbilder i min mapp ”att göra vid” så det blir fler träd framöver. Dessa bilder är tagna ovan träden. Nästa inlägg blir andra trädbilder…..
Titel: Andra hållet
Titel: Andra sidan
Titel: Plocke pinn
Titel: Närmare
Det var en alldeles vanlig lördagskväll. I skenet av stearinljus var bordet framför TV:n uppdukat med allehanda godsaker och drycker. Det var varmt och skönt där vi satt i soffan och tittade på en spännande film…….
Nej nej nej, ovan händer absolut inte en vindstilla, ljummen, fuktig och ljuvlig septemberkväll i Skåne. Ut i buskarna är det som gäller. Krypa ner bakom ris, högt gräs och snår. Något att sitta på hade jag glömt och det var lite smått fuktigt på marken. Men det var varmt så man frös inte. Vad annars vill man göra en lördagskväll.
Det finns några saker som är så kallade måsten för mig då det gäller naturfoto och naturupplevelser i Skåne. På våren blir det otaliga bilder på olika sippor och blommor. På sommaren trollsländor och insekter. I slutet av sommaren börjar hösten göra sig påmind och man längtar efter de ljuvliga hösttonerna. Jag är i alla fall något trött på sommarens gröna toner. Men precis innan hösttonerna förvandlar skogen till ett rött, gult och orange hav så riktar vi blicken mot vårt fina landskapsdjur, Kronhjorten, då den går i brunst.
Vi hade hört och sett den på håll i området tidigare år och nu hörde vi brölandet vid en skogsdunge, eller snarare energiskogsdunge. Framför låg det beteshagar med stängsel och vi gick längst ner i en hage som var tom på kor. Längst ner i hörnet var vi ganska nära skogsdungen och till höger om hagen hade vi tidigare sett hjortar gå runt. Förhoppningen om att få bilder på hjortar i miljön var stor. Framför oss var det en liten kulle med ris, gräs och buskar. Vi satt också bakom ett staket och taggtråd. Vi kunde inte se Kronhjorten som brölade för fullt utan hoppades att de skulle ge sig ut på markerna i kvällningen. Jag hade min halvformatskamera, extender och mitt teleobjektiv. Det är en budgetvariant för att få till lite mer brännvidd så man kan vara en bit ifrån. Tar lite på kvaliteten men så fick det bli. Djurfotografering är ju inte det jag satsat på men fotar gärna djur och fåglar om tillfälle bjuds. Och upplevelsen har man alltid.
Jag satt och kikade genom linsen på omgivningen lite längre bort då min sambo puttade till mig i sidan och pekade. Precis runt kullen, alldeles nära staketet där vi satt kom en fin Kronhjort och några hindar. Vi satt helt still och med väldigt sakta rörelse försökte jag ställa skärpan på dem. Det var mycket ris och skit att sikta igenom så autofokus var det inte tal om. Tog några bilder på de ståtliga djuren.
Kronhjorten här hade hela tiden koll på den myndigt brölande kronhjorten. Den ville ha med sig så många hindar den kunde det syntes.
Den gick fram och tillbaka och vi trodde nästan det skulle bli en fight. Men den gick ut mot fältet igen och traskade efter hindarna med tungan ute. Nu var pulsen på oss hög och man trodde knappt det var sant att vi fick uppleva detta.
Men det räckte inte med den upplevelsen för då kom brölmästaren kung Kronhjort själv fram runt kullen och ställde sig precis bara någon meter ut framför staketet vi satt bakom. Staketet och taggtråden som med ens kändes väldigt bra att ha emellan oss just då. Vid det här laget hade vi slutat att andas kan jag säga och satt som två stenstatyer. Mycket sakta fick jag zooma om och ställa skärpan genom buskaget. Den svaga vinden låg på rätt håll så den kände nog inte doften av oss. Som tur var hade vi ställt in kamerorna på så tyst tagning det går. Och vi tog inte massor med bilder utan någon vardera. Men det lät lite och den fattade att det var något därinne i hörnet. En liten kort stund tittade den in på oss och vi ”gömde” oss bakom kamerorna. Den fattade nog inte riktigt vad den såg. Eller så gjorde den det. Till slut vände den och gick tillbaka till sin dunge och fortsatte bröla. Den första Kronhjorten hade nu vandrat iväg med ett gäng hindar så den såg vi långt bort nu.
Ja, detta möte var väldigt blodtryckshöjande kan jag säga.
Vi var i närheten dagen efter med men såg inte så många. Men ifrån skogen i kvällningen ljöd brölandet. I denna lilla film kan man i alla fall höra dem. Sätt på hörlurar och skruva upp lite. Det är ett magiskt ljud i skogen.
Titel: Last colors
I den mörka dalen har dunklet lagt sig.
Än är löven gröna, himlen är blå och solen är på väg ner med sitt guldgula ljus.
I motljuset ser vi välbekanta silhuetter stoltsera med sina hattar.
Vi fyller både svampkorg och minneskort och längtar efter skogens färggranna höstskrud.
Titel: Standing in blue (Fotograferad med ett modifierat, vänd frontlins, Helios-44 objektiv)
Regniga dagar tänker man tillbaka.
Tillbaka till värmen.
Tillbaka på sommaren som smög förbi.
Titel: Prickig
Titel: I solskenet
Titel: Sommarpaletten
Tja, egentligen heter blomman Röd solhatt, även kallad Rudbeckia, Echinacea purpurea. Dessa växer i Alnarpsparken som ständigt blommar med något hela sommaren. En liten oas inte så långt från Malmö. Dessa är tagna en sen eftermiddag och ljuset växlade väldigt vilket också märks i bilderna. Från grå himmel till stark sol.
De är tagna med ett gammalt ryskt objektiv vid namn Helios vilket jag har modifierat på så vis att frontlinsen är vänd bak och fram. Så skärpan, om möjlig att hitta, existerar endast i mitten av bildytan. En utmaning när man komponerar och väljer motiv. Jag har valt att bortse från traditionella kompositionsregler och centrerar motivet när jag använder denna lins.
Lägger en del blider på Instagram men tänkte att varför inte här med. Man är lite dålig på det. Så nu blir det triss i solhattar. Ha det gott.
Det finns en mapp i min dator som heter ”Göra vid” och i den hamnar bilder jag tänker att jag vill framkalla och använda till något. I höstas och vintras tog jag en del bilder på den is jag lyckades hitta. Jag tog även bilder på skog och träd. Men bilderna har blivit liggande i mappen då det kom massa annat emellan och lusten att sitta vid datorn minskade. Men nu kommer två av dem i detta inlägg. De ser likadana ut men är ändå olika fast de är tagna på samma motiv. En formation som bildats i en frusen vattenpöl som jag fotade från två håll. Jag gillar att använda fantasin när jag tittar på vissa bilder. Titlarna till dessa avslöjar vad jag ser.
Titel: The good guy
Titel: The bad guy