Blog Fullwidth
På min resa norröver till Dalarna gjorde jag ett besök på en kuslig plats. Den nerlagda gamla mentalsjukhus- byggnaden Säters fasta paviljong vilken idag står helt övergiven. Det blev bilder i en kategori fotografering som jag inte brukar ta. Kände direkt att jag ville göra något speciellt med dem. Har konverterat dem till sv/vitt i Silver Efex Pro och det ligger en svag svag sepiaton över.
Historia:
En stor utredning gjordes i början av 1900-talet som visade att det saknades drygt 3.500 vårdplatser för psykiskt sjuka människor i Sverige. Man började bygga Säters Mentalhospital år 1905 och invigde 1912. Det blev 37 byggnader varav ca 20 var vårdpaviljonger.
Det byggdes även ett kapell och en patientkyrkogård anlades. Ungefär 800 personer är begravda här. Endast ett fåtal vita kors bär namn.
Vid den här tiden hade anläggningen över 830 patienter inkvarterade. Den mest kända patienten på Fasta paviljongen var Salaligans ledare Sigvard Nilsson-Thurneman.
Idag är större delen av områdets byggnader ombyggda eller rivna. Det bedrivs fortfarande sluten sluten psykiatrisk vård på området för grovt psykiskt instabila och våldsamma patienter.
Det finns dock en stor halvt förfallen paviljongbyggnad kvar från förr. Den vittnar om en tid som varit. Verksamheten i den paviljongen lades ner år 1989. År 2002 brann det på vinden och en del av taket rasade. Paviljongen var en av två säkerhetsavdelningar i Sverige för psykiskt sjuka personer som begått allvarliga vålds- och sexualbrott. Runt byggnaden på baksidan byggdes en nära 5 meter hög stenmur för att hindra rymningsförsök.
Det kändes verkligen att ångesten satt i väggarna här och man ville inte ens tänka på vad som hänt i dessa rum i de långa korridorerna. Det kändes nästan hemsökt. Inte för jag brukar vara skrockfull men det var något speciellt på denna plats. Det går många rykten om röster och spöken.
Idag är mycket av den gamla inredningen förstörd och det har målats grafitti nästan överallt. Men ändå känns det att tiden stått still här i alla dessa år. Det blev ett relativt kort besök. Rent fotografiskt var det intressant att ta den typen av bilder. I en bild hade jag väldigt lång slutartid och sprang in i bilden själv. En spännande idé men jag insåg sen att jag inte var förberedd på det för jag ser ju att jag hade helt fel kläder på mig. Jag får spara idén till ett annat tillfälle i någon annan byggnad kanske.
Titel: Därute
Titel: Skålen
Titel: Ljuset
Titel: Någon där?
Titel: Ögat
Titel: Når inte låset
Nykläckta stadsbarns berättelse
Hej
Jag är en Älling och jag bor på Augustenborg i Malmö. Min pappa säger att vi bor i en urban naturmiljö inne i stan men jag har ingen aning för jag har aldrig varit utanför staden. För mig låter det lite konstigt. Finns det verkligen något annat där utanför staden. Har inte alla det såhär? Jag vet inte för jag har bara levt några dagar. Jag bodde i ett trångt utrymme och kände att det började bli för litet så jag knackade hål på det och kröp ut och då fick jag se mina föräldrar och mina syskon för första gången så det var kul. Eftersom det var kallt härute kändes det bra att kunna krypa nära min mamma och sova under hennes vingar. Där känner jag mig varm och trygg. Måste hålla mig nära min mamma.
Jag frågade min pappa varför vi bodde här och då sa han att det var för att det finns vatten här. Ja, det låter ju som ett klokt val för i vatten kan vi hitta mat. Han sa också att de byggde dammarna här i området för några år sedan men nu förstör man vattnet genom att kasta en massa skräp i det. Det där förstod jag inte alls. Låter ju inte riktigt klokt. Man behöver vatten för att kunna leva men man förstör det. Nåväl en vacker dag när jag blir stor förstår jag kanske det. Mamma berättade för mig att det var något som kallas människa som gör så. Jag har sett en del människor här vid dammen och de är väldigt stora och har långa ben. Konstig varelse det där. Jag hoppas förstå dem bättre när jag blir äldre och får mer erfarenhet.
Min mamma säger att jag är en fågel och när jag blir stor kommer jag att kunna flyga. Det lät spännande för jag ser andra här som kan flyga och det ser så häftigt ut. Pappa säger att det också är fåglar men de kallas för andra saker som blåmes, rödhake, talgoxe, häger, duva, kaja och fiskmås. Vissa är snälla och vissa ska jag akta mig för. De kan äta upp mig. Hörde talas om att det till och med kom en Sparvhök en gång för att jaga. Den kallades för rovfågel och det lät läskigt. Nu känns det som jag har massor att lära. Hur ska jag lära mig undvika dem som vill äta upp mig? Plötsligt kändes det ännu viktigare att jag håller mig nära min mamma och pappa för de kan skydda mig från faror och de kan lära mig allt de kan.
En dag blev jag väldigt rädd för det kom en annan varelse och kastade sig ut i vattnet. Var visst nåt som kallas hund. Den började jaga mig och jag lyckades precis gömma mig då den stannade upp. En människa ropade argt på den. Puh, det var nära. Letade förtvivlat efter tryggheten hos min mamma men hon hade också blivit skrämd av hunden. Till slut hittade vi varandra som tur var. Jag lärde mig att jag alltid måste vara vaksam mot vissa varelser. Det är tydligen många ällingar som dör och jag vill ju leva och bli lika vacker som mina föräldrar.
Ibland kommer det små minimänniskor vilka kan vara riktigt jobbiga. De vill fånga mig och mina syskon för att leka med oss. En gång hände det att ett av mina syskon inte kom tillbaka och sen hittade vi honom död vid den andra dammen. Det var väldigt ledsamt. Jag själv höll på att få en sten på mig häromdagen då en liten minimänniska kastade ut en massa stenar och stora grenar i dammen. Jag tyckte nästan att det såg ut som det var mig man siktade på men så elak kan väl ingen vara? Eller?
Något annat läskigt som hände en dag var då en människa kom med en bärkasse med bröd och tömde ut vid dammen. Då kom alla stora vita fiskmåsar och trutar. Det blev ett förfärligt liv vid dammen och jag hörde min mamma ropa från andra sidan att jag skulle gömma mig men det var svårt för de som sköter dammen hade precis klippt ner alla växterna.
Plötsligt kom det ett annat läskigt djur för att äta av brödet. En stor råtta. Den såg mycket farlig ut och en kompis till mig berättade att hans bror blev uppäten av en råtta. Det kändes ledsamt. Vilken farlig värld jag har kommit till. Kanske jag skulle stannat där jag bodde innan. Jag måste verkligen hålla koll på råttorna och jag önskar att alla människor kunde visa hänsyn till oss som ska växa upp här.
Nej, nu ska jag jaga myggor. Mina föräldrar har precis lärt mig hur jag ska göra. Myggor är svåra att fånga men jag tränar för fullt. Jag vill bli en bra myggfångare för jag hörde att människor inte gillar myggor och om de ser att jag fångar dem så kanske de är snälla mot mig. Då är jag nyttig för dem. Jag hoppas på det.
Berättelsen är skapad efter iakttagelser jag gjort vid dammarna på Augustenborg och jag uppmanar alla som bor här att hjälpas åt att inte förstöra det unika vi har här vid dammarna och på området. Urban grönska bidrar till en god livsmiljö och ger positiva miljöeffekter som är viktig för allas existens.
Visa civilkurage och våga prata med både vuxna och barn när de inte förstår att de gör fel. Att visa att man bryr sig brukar göra nytta. På så sätt skapas ett bostadsområde där alla trivs och kan leva tillsammans under bra förutsättningar.
Läs gärna mer om Ekosystemtjänster och biologiskt mångfald> på WWF.
Må väl.
/Camilla Noresson
Den som vill läsa om dagvattensystemet på Augustenborg kan göra det här: Ekostaden Augustenborgs dagvattensystem>
Övrig info: Vissa bilder något beskurna.
Titel: Preserved for a moment
En frusen själ behöver värme
En frusen själ behöver kärlek
En frusen själ ska man vara rädd om
För en frusen själ kan bli din bästa vän
Ett år har om några timmar passerat. Tiden rusar på och ungdomarna i ens närhet firas när de fyller år och man ser att de börjar bli vuxna. Varje år ställer man sig frågan: Vart tog året vägen? Hur blev de så ”gamla”? Nå, vi lämnar ämnet direkt tror jag. I alla fall tycker man att man inte hunnit fota så mycket som man velat. Men skenet kan bedra. Jag har fotat men inte haft tid att summera mitt bildår ordentligt. Läste årskrönikan som Ulrika Arnell skrev och fick lite inspiration. Hon valde ut bilder hon inte visat innan. Vilken bra idé. Tack Ulrika. Kanske har jag glömt bort bilderna, inte hunnit med dem, kanske redan visat bilder från samma tillfälle eller helt enkelt sorterat bort dem.
Nu i sista stund, det sista dygnet på året fick jag för mig att få ihop en årskrönika för 2017. En liten summering har jag gjort tidigare i Julkalendern på Natursidan.se och där valde jag några svart/vita bilder. Har alltid varit förtjust i andras svart/vita bilder men inte i mina egna men i år har jag i alla fall provat lite mer. Inte så dumt faktiskt även om färg är det som genomsyrar min bildbank. Men det blir nog fler framöver.
Januari
Bilden med de två figurerna som för någon form av dialog får symbolisera mig själv som värsta kritiker till mina bilder. Den ständiga dialogen i huvudet vad som är bra eller inte. I januari blev det extremt högt vattenstånd i havet och det svämmade över på Falsterbonäset. Vid samma tidpunkt frös det till ordentligt och det blev is. Både barnen, som åkte skridskor på parkeringarna i Skanör, och jag jublade av glädje. Äntligen några ismönster att fotografera. Jakten på roliga gubbar och läckra strukturer började. Någon dag fick man på sig sen tinade allt bort.
Titel: Dialogen
Februari
Kylan kom tillbaka lite i februari och dammarna i Malmö frös till med en tunn ishinna. Inte så tjock att jag kunde gå ut på den men fåglarna kunde stå på den. Jag tog med en påse fågelgodis och begav mig till Slottsparken. Fiskmåsarna var mycket tjänstvilliga bara de fick en liten godbit.
Titel: Messy
Mars
I mars rymde vi till Marstrand ett par dagar. Jag fyllde ju år. Där var det ruskigt vinterväder och glashalt på alla klippor så det var svårt att fotografera. Men vi traskade runt och njöt av tillvaron på denna vackra ö. Nere i skogen på ön var det lugnt och lä. Härligt höra snön knarra under fötterna. Helgen efter den resan åkte jag till Alnarpsparken för här i Skåne var det redan vår. Det började snabbt spira med vårblommor och fåglarna satt på grenarna i solen och njöt. Livet hade börjat vakna igen.
Titel: Glory
April
Om våren vaknade i Skåne i mars så exploderade den i april. Det blev vårblommor på längden och tvären, ankornas dunbollar i parkerna och Ramsvikslandet. Men vänta nu…….Ramsvikslandet…….Hur kan man glömma bort att man varit på en resa till Ramsvik? Kan jag skylla på den där födelsedagen jag rymde ifrån i mars tro. Det får bli en solnedgång från Ramsvik som får representera aprils fotografering.
Titel: Sunset in Ramsvik
Maj
Maj en ljuvlig men sorglig månad. Semestertider stundar och solen värmer. Skogen doftar gott av liljekonvaljens förföriska doft. En weekend till Hanö satt fint efter att ha sagt farväl till min bortgångna faster. Blev lite foton från begravningen vilka blev ett kärt minne för släkten. Efter Hanöturen var det dags för begravning av Måns farmor. Maj var en jobbig månad. Väldigt intensiv med resor, tråkigheter och lite vila. Men vi försökte hämta energi från naturen och en kväll utforskade vi området runt Sturups flygplats och Häckeberga naturreservat. Rapsen blommade och det var så vackert att köra runt på de krokiga småvägarna i området och leta utsnitt. Naturen bjöd verkligen till från sin finaste sida. Kan man önska sig läckrare kompositioner av molnen på himlen till ett knallgult rapsfält? Nä, inte jag i alla fall. Kvällen är given att representera maj månad. Fler bilder finns här>
Titel: Painted sky
Juni
En glad månad. Det blev en resa till Nidingen i början på månaden (läs om den här>). Direkt efter resan var det studenttider och min brorsdotter och hennes kusin tog studenten. Vi fotograferade dem och det var jätteroligt. Och jobbigt!! Vilket tempo de håller! Alla bilder blev sammansatta i ett fint bildspel som innehåller både stillbilder och filmsnuttar. Ett fint minne för oss alla. Men det som får representera juni blir vallmon. Denna ljuvliga sommarblomma man förknippar med midsommartider. Jag älskar dessa nyutslagna sommarängar och hagar.
Titel: Summer flower
Juli
I juli var det semester och vi hälsade på vänner i Västergötland. En dagstur till Kögebukten i Danmark kan man alltid improvisera till när man är ledig. Lite speciellt landskap vid kritbrotten på Stevns klints kuststräcka. Det var mycket jakt på moln redan i juli då sommaren var väldigt växlande. Vi körde till Klagshamn en kväll och hoppades på åska men vad vi fick uppleva var något helt annat. Plötsligt kom en molnrulle glidande i snabb takt in mot land. Aldrig sett något liknande och det var väl så häftigt som åska. Jag tryckte snabbt igång filmknappen och en liten amatörfilmsnutt ligger här> Det var nog ändå det bästa att göra då vi stod lite dumt till och det fanns inte tid att flytta sig. Allt var över på ett par minuter. Men det var en häftig upplevelse. Insekter och kryp fastande också på minneskortet i juli men jag är förälskad i växten Sileshår så den blir utvald till juli.
Titel: Colorfull plant
Augusti
I augusti fortsatte jakten på moln vid havet och förhoppningen om åska fanns kvar. Dock blev det inte så mycket av den varan trots de snabba väderväxlingarna. Men vi varvade med lite turer till skogen och när solen väl tittade fram sökte jag mig till blommor. I år upptäckte jag också att sprinklersen i Alnapsparken går igång kl. 20:00. Hoppsan….
Titel: Njuter
September
September bjöd på en häftig upplevelse och jag fick min första bild på en vild kronhjort (se här>) Så stora, vackra och fantastiska djur de är. I övrigt började jakten på svampar och droppar så det blev några skogsturer.
Titel: Straw
Oktober
I oktober fortsatte svampjakten och Måns hittade till min glädje ett omkullvält träd fullt med porslinsskivlingar. Vilken vacker svamp. Det blev många bilder på dem. Gjorde en resa med PhotoNatura till Ugglarp med omnejd. En fin kuststräcka längs västkusten. Det får bli en ”risig” bild från den resan som får representera oktobers dova färgskala.
Titel: Sumphålet
November
Nu har blommor och blad vissnat ner. De vackra strukturerna i träden har kommit fram. Min längtan i november går oftast till havet. Jag älskar dessa strandpromenader vid havet på vintern. Jag har i många år åkt ner dit och vandrat av olika anledningar. Nu är det för att fotografera men ögonen letar ständigt efter havets guld, Bärnstenen. Dessa promenader rensar verkligen tankarna. Precis vad jag behövde i november.
Vad är en promenad vid havet?
Den kan vara blåsig
Den kan vara kall
Den kan vara krävande
Och den kan vara alldeles, alldeles underbar
Titel: Evening
December
Årets sista månad tyvärr utan snö. Fortfarande havet som drar i mig. Igår, årets näst sista dag, tittade jag ut genom fönstret och det såg väldigt tråkigt och grått ut ute. Måns vill ner och kolla av stränderna. Vindarna låg på från ”rätt” håll. Jag följde med och tog med kameran och telet. Tänkte att om det kommer in material från havet så brukar fiskmåsarna hänga längs strandkanterna. Men materialet hade inte kommit in. Långt ute i havet såg man mörka ”mattor” som säkert var ”fint” material för en fiskmås eller bärnstensletare. Det var ett annat ljus vid havet än i stan och jag retade mig att jag inte hade annan utrustning med. Då sa min kloka sambo det jag brukar förespråka. Gör det bästa av det du har här och nu. Tänk vad lätt man glömmer sina egna ord. Vågorna slog hårt in mot stranden och jag ställde in kameran på lite längre slutartid och lät havet måla en tavla till mig. De speciella ”Falsterbofärgerna”, som jag kallar dem, fanns i rawfilen så jag kunde leta fram dem i framkallningen. Det blir nog min sista bild för i år.
Titel: Ocean
Gott Nytt År
Nu önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År!
Hoppas 2018 blir så som ni önskar.
Säger också tack till alla som följer mina bilder i olika medier.
Är er evigt tacksam.
Årets julgåva till naturen fick bli…..
Så var det dags för den numera traditionsenliga julgåvan till naturen. I denna tid av slöseri tycker jag det är viktigt att stanna upp och tänka efter. Behöver vi allt vi köper eller kan en slant av det vi spenderar på julklappar och överflöd användas till en god sak. Svaret på den frågan är ju självklart JA!
I år väljer jag att skänka en slant till WWF:s arbete Rädda haven #räddahaven
Ingenting överlever på vår planet utan vatten. Ändå håller vi människor på att förstöra jordens hav. Men det finns hopp om vi agerar och hjälps åt nu.
Förutom att hjälpa alla engagerade organisationer så kan man göra mycket själv hemma. Några exempel:
*Sluta kasta skräp i naturen. Plocka upp efter dig.
*Vägra använda engångsmaterial och undvik onödiga plastförpackningar.
*Lämna in färgrester och kemikalier till miljöstation.
*Lämna in gamla mediciner till apoteket.
*Båtmänniska? Rengör båtbotten miljövänligt och töm båttoaletten vid tömningsstation! Byt tamparna på båten när de är slitna.
*Ät bra fisk. Läs råd i Fiskguiden från WWF.
*Välj miljömärkt tvätt- och rengöringsmedel.
*Välj rätt hygienprodukter. Innehåller ofta mikroplaster. Läser du ord som polyethylene, polypropylene, polyethylene terephthalate, polymethyl methacrylate och nylon i innehållsförteckningen så innehåller produkten plast. Välj istället produkter som är märkta med Bra miljöval, Svanen, EU Ecolabel, Cosmos organic eller Nature, så slipper
du mikroplasterna. Läs mer om hygienprodukter här.
*Och sist men inte minsta TA MED EGEN PÅSE TILL AFFÄREN. Vet inte hur många plastpåsar jag blivit påtvingad utan frågan om jag vill ha. Men packar de i plastpåse får de helt enkelt packa upp igen. Jag har egen påse med.
Och givetvis ska pepparkakor, julgodis, choklad och annat gott väljas med omsorg även i år. Utbudet av palmoljefria produkter ökar så smått så det går att styra konsumtionen. Det är konsumenten som har makten. Tänk på det när ni handlar inför jul. Ha en trevlig helg.
Titel: Livsnerv
De nästan nakna trädkronorna silar ljuset på väg ner mot marken
Naturens livsnerv har lagt sig för att vila
Färgerna är mjuka och varma
Man blir hänförd av höstens skönhet
Men då jag sluter ögonen ser jag stora vita flingor dala
De lägger sig på marken och bildar ett mjukt täcke
Därunder sover livet i en djup dvala och det är tyst i skogen
Men jag känner mig levande då jag kastar mig ner i snön
Jag öppnar ögonen och fortsätter drömma om en vit vinter
Jag längtar och hoppas min dröm om snö blir sann
The First
Titel: The First
September, de brölande Kronhjortarnas tid. Vi har tidigare observerat och hört Kronhjortar i ett område vi kör till ibland. Nu fick vi äntligen en hel dag ”över” och det verkade bli hyfsat väder med lite dimma så vi steg upp tidigt och begav oss ut. Gick en bit och mitt ute mellan åkrar och ängar låg ett stenröse som var perfekt att gömma sig bakom. Den svala och svaga vinden låg på rätt håll. Då var det bara att vänta. Men det hördes inte så mycket brölande mer än de brölade korna en bit bort.
Men efter att ha suttit där en bra stund så såg vi längre bort att det kom en hjort springande. Den var stor så det var en Kronhjort. Snabbt satte vi oss tillrätta och satt helt still. Det var en liten kulle framför oss och rätt vad det var så dök den upp och sprang rakt emot oss. Och den såg oss inte. Den passerade oss precis bredvid stenröset. Allt gick väldigt fort. Den stannade till en liten stund och fortsatte sen springa. Något måste ha skrämt den så den kom mot vårt håll. Den skyndade sig bort mot skogen på andra sidan åkrarna.
Vi fick i alla fall chansen att knäppa av några bilder. Det blev inte så kreativa bilder som jag hade tänkt kanske utan mer i kategorin ”köttbilder” eller lite finare uttryckt artbilder. Men i detta fallet gör det mig ingenting. Det var ju min allra första Kronhjort jag fångat i det vilda på mitt minneskort. Och det är alltid en lite speciell bild den där allra första bilden. Och visst är den unga Kronhjorten en ståtlig och vacker individ.
Nidingen
I början av juni i år så åkte jag på vårresa med ett gäng från PhotoNatura till Nidingen. Redan från början visste jag att inriktningen på den här resan till stor del skulle bli fågelfoto och det är väl kanske inte det jag sysslar med mest. Men jag tyckte ändå att det skulle bli spännande och rogivande att åka ut till en sådan plats. Och det var det verkligen.
Vad är då Nidingen? Jo, Nidingen är ett lågt skär med fyrplats på som ligger ca 1 mil ut i Kattegatt och är en av Hallands finaste fågelöar. Karta> Ön är ca 1 km lång och 300 meter bred.
Den blev Sveriges första fyrplats 1645 när den efter freden i Brömsebro tillföll Sverige. Dock anlade Danskarna redan 1624 den första fyren som bestod av två vedeldade vippfyrar.
År 1834 byggdes de två sexkantiga fyrtornen. På ön har det periodvis bott en hel del människor. Tre familjer bodde och arbetade därute 1916 och de hade sammanlagt 23 barn.
Efter 2:a världskriget moderniserades fyrplatsen och det byggdes ett nytt fyrtorn. 1973 blev fyrarna automatiserade och sedan dess har arbetsuppgifterna i huvudsak bestått av rapportering till SMHI och marinen men även de har idag automatiserats. Numera finns inga bofasta på ön.
Dock finns det nu en fågelstation på Nidingen som bemannas av Göteborgs ornitologiska förening under mars-november. Man kan läsa om deras arbete här> Ett par ornitologer var på plats när vi var där och berättade lite om ön.
På Nidingen finns Sveriges enda koloni av tretåig mås vilken häckar under april – juli och då är halva ön avstängd och speciella föreskrifter och försiktighetsåtgärder måste följas av besökare för att respektera fågellivet.
Andra fåglar man kan se på Nidingen är bl a kentisk tärna, tobisgrissla och småskrake. På sommaren finns det även en sälkoloni på ön. Floran består mestadels av havstrandväxter strandbeta, strandkål, trift, marrisp och strandmalört.
Färden ut till Nidingen gick i en ribbåt som utgick från Gottskär hamn. Det blåste ganska rejält och det var en fartfylld resa ut. Bara det var en minst sagt frisk upplevelse.
Väl ute så installerade vi oss i något av de små husbyggnaderna som ligger precis vid fyrtornen. Sen började en 4 dagars vistelse ute på en ö mitt ute i havet. Man kunde liksom inte göra så mycket mer än traska runt med kameran, sitta och filosofera, umgås med de andra fotograferna och äta gott.
Att en stressig vardag snurrade vidare på fastlandet var liksom bortblåst. Bokstavligt talat för vi hade väldigt skiftande väderlek. Allt från blåst, sol och regn om vartannat hela tiden.
Vi kunde gå upp i ett av tornen och det var en fantastisk utsikt däruppe. En av kvällarna i skymningen kikade solen fram i en glipa mellan ovädersmolnen och hela Nidingen glänste i ett fantastiskt ljus. Det var nästan lite overkligt vackert på något vis. En liten stund fick vi denna upplevelse innan molnen tjocknade till igen.
Runt tornen flög de tretåiga måsarna hela tiden och när vi stod där uppe hängde de i vindarna och tittade på oss. Vilket ju var tacksamt för oss fotografer naturligtvis.
När man gick upp i fyren passerade man fönstren där fåglarna häckade på utsidan. Emellanåt var det ett fasligt skrikande och bråkande måsarna sinsemellan. Det var ganska trångbott därute. Och de som flög runt var lite närgångna och bråkiga de med. Det var nästan öronbedövande ibland.
Vi hade ju som sagt väldigt varierande väder och fina moln vilket jag gillar.
Tobisgrisslorna tyckte jag var väldigt vackra. De var helt illröda i munnen och på ben och fötter.
När solen kikade fram låg de på bryggan, var ute och hämtade lite mat och så upp på bryggan igen.
Makro var det väldigt svårt att ta i de vindarna som vi hade. Inte en blomma var stilla. Och inte var det så långa stunder med det magiska makroljuset heller.
Men något som var stilla var fyrarna. Så varför inte köra lite makroteknik på dem.
Jag fantiserade om hur dimman svepte in över den lilla ön och bäddade in fyrarna så de bara stack upp med sina vackra skepnader.
Eller hur det var att vistas på ön när havet stormade hårt och jag såg rasande, skummande vågor slå över fyrarna på Nidingen. Havet som är så föränderligt och som både ger och tar.
Jag vet dock inte om jag velat sitta däruppe i toppen på fyren under sådana väderförhållanden.
Vistelsen på Nidingen blev ett fint minne och det var väldigt avkopplande att vara såpass avskurna från fastlandet som vi ändå var. Precis vad jag behövde. Tack för trevligt sällskap mina medresenärer.
(De sv/vita bilderna är konverterade i Silver Efex Pro2)
Underbara Skåne
Skåne visar sig från sin vackraste sida i maj och nu kom värmen. Det fullständigt exploderar. Jag försöker ta korta turer emellan allt som händer. Alla goda ting är tre sägs det men att få tre dystra besked på en månad var väl lite att ta i. Ja, det är inte alltid man kan påverka saker i livet men det är då det är skönt att ta sig ut och njuta av naturen. Hitta tillbaka till ursprunget. Samla sina tankar.
Vi har varit i nya tassemarker en bit hemifrån och har väl haft lite tur med ljus och moln i jakten på raps, ramslök och liljekonvaljer. En sak är säker det är inte bara tre ljuvliga växter. De doftar alla tre väldigt gott. Tre helt olika dofter som verkligen är vår och sommar. Ramslöken med sin härliga lökdoft, rapsen med sin sommardoft och liljekonvaljen med sin förföriskt goda sötma. Det är ljuvligt att både känna dofterna, se färgerna och uppleva dessa växter.
Jag hyllar denna ljuvliga tid med en skara blandade bilder. Fulla av liv. Imorgon hoppas jag på att få uppleva fler ljuvliga blommor. Och jag hoppas fler liljekonvaljer har vågat vakna och njuta av solen.
Titel: I sin glans
Titel: Lovely clouds
Titel: Swirly fields
Titel: Three colors
Titel: Shy beginner
Titel: Dangerous future
De kastar sten på mig, de jagar bort mig från min mor, de är elaka.
Jag blir rädd! Varför vill de göra mig illa?
Jag vill ju bara njuta av livet och lära mig allt jag kan.
Jag vill växa upp och bli ståtlig och vacker.
Precis som min mor och far.
Det är samma visa varje år vid dammarna i området där jag bor. Änderna får små söta dunbollar och barnen i området ska på dem och fånga dem. De till och med kastar sten efter dem. Och det värsta av allt. Föräldrarna som faktiskt är med ute säger ingenting. Och jag blir såklart tokig på dem.
Lägger vi sen till den kyla som varit i vår och alla andra hot såsom råttor och trutar som gladeligen käkar upp de små söta dunbollarna så blir det inte så många som faktiskt får växa upp och bli vackra ankor.
Det börjar till och med bli lite tragiskt att fotografera dem för nästa dag kanske den inte finns mer. Varje morgon man kikar ut genom köksfönstret har mor anka färre ungar.
Stackars små rara stadsbarn.
Titel: Early spring
En tid med hopp om ljus
För att det är en tid då ljuset slår ut mörkret
En tid med hopp om värme
För att det är en tid då värmen slår ut kylan
En tid med hopp om liv
För att det är en tid då livet börjar spira
Våren är här
Titel: Illusion
Är det mänsklighetens största missuppfattning
Eller är det en ogrundad förhoppning eller till och med en inbillning
Att tro att allt ska lösa sig av sig själv utan att vi måste hjälpa till
Vi kanske tror det är en illusion när verkligheten är på väg att komma ikapp
Snart slår moder natur ännu ett vingslag som sveper hårt förbi och lämnar ingen plats kvar åt oss
Följ blogg via RSS
