Till vänster: Anders Geidemark och jag. Till höger Kjell Post och Mats Andersson.
Foto av: Anders Geidemark
Vilken spännande helg må jag säga. Nu undrar ni säkert vad jag menar och rubriken kräver sin förklaring för den oinvigde så jag tänker att jag tar det från början.
Arbetsgruppen SM i Fotografi, en del av Svenska Porträttfotografernas Förbund, anordnar varje år en tävling vid namnet SM i Fotografi (Svenska Mästerskapet i Fotografi) I tävlingen finns det olika kategorier och en var Natur. De senaste åren har fotografer vars bilder placerat sig på topplaceringar i SM också plockats ut till det Svenska Landslaget i Fotografi som deltar i VM i Fotografi (World Photographic Cup). Mer om tävlingens historia kan ni läsa här>
Anders Geidemark, som är en prisad proffesionell naturfotograf och skribent, har varit en av domarna och i år har han utvecklat kategorin Natur till att bli en helt fristående tävling vid namnet SM i Naturfotografi med 6 tävlingsklasser vilka är Fåglar, Däggdjur, Övriga djur (inkl insekter och spindlar), Växter (inkl svampar), Landskap och Kreativ Naturbild.
Anders har också anpassat ett regelverk för SM i Naturfotografi för Naturfotoklasserna så att tävlingsvana naturfotografer skulle känna igen sig från internationella tävlingar. Anders har suttit i juryn i många internationella naturfototävlingar. Nu är han huvuddomare/juryordförande i SM i Naturfotografi och har även valt ut en egen fristående jury.
Jag tycker det är så kul att vi har fått en sådan tävling inom naturfoto i Sverige. Någon tävlande kommer att få titeln Svensk Mästare i Naturfotografi. Hur coolt som helst.
Ok, det var lite bakgrund till inlägget. Men vad hände sen…..
Något jag inte kunnat drömma om eller förutse var att jag skulle få frågan om att vara en av domarna i juryn för SM i Naturfotografi 2020 så när Anders ställde frågan till mig blev jag nog lite förvirrad först. Läste jag rätt? Det här är ju stort. Det är ju ett fantastiskt hedersuppdrag jag får en fråga om. Jag tackade givetvis ja och är väldigt tacksam för att jag fick frågan. Sen fick jag veta att den andra domaren, förutom Anders själv, skulle vara Mats Andersson. Också en prisad naturfotograf.
Anders kallar oss Dream-team, en titel som kan tolkas som ett skämt men som säger mig att jag fått ett förtroende att göra en uppgift som jag förväntas klara av.
Lördagen den 5 september skulle vi träffas och titta igenom tävlingsbidragen.
När allt sjunkit in lite började tankarna snurra. Ska jag sitta i en jury med två så duktiga naturfotografer och vara med att utse den Svenska Mästare i Naturfotografi? Hur ska jag leva upp till det? Har jag bildseendet som krävs för uppgiften? Det handlar ju inte om mina egna bilder utan andras bilder. Klarar jag av att förbise mitt eget tycke och smak och verkligen se bildernas kvaliteter även om de inte är fotograferade på ”mitt sätt”. Det där måste man ju lägga åt sidan och inte lägga in i värderingen. Bilderna måste betraktas på ett öppet, neutralt och rättvist sätt. Ja, många liknande frågor började mala i huvudet.
Jag känner det som ett stort ansvar att ta på mig en sådan uppgift och vill verkligen göra det bra. Sen kom andra frågor. Tänk om vi inte blir överens, tänk om vi vill ha fram helt olika bilder och inte kan enas. Vi hade ju inte samarbetat på det viset innan. Ja, tänk vad knäpp man är som tänker så mycket!
Jag försökte lugna mina snurrande tankar med att om en sådan bra och erfaren naturfotograf som Anders är frågar mig om jag kan ta mig an en sådan uppgift måste jag lita på både hans omdöme och mig själv och sparka ut hjärnspökena som ställde frågorna.
Så var det äntligen dags. Igår träffades vi. Till frukosten innan vi åkte till Kjell Posts fotostudio i Irsta var vi så nyfikna och förväntansfulla på vad vi skulle få se för bilder. Vi hade ju inte sett dem i förväg. Kjell hade lagt upp det fint och presenterade bilderna för oss. Helt anonyma så vi inte kunde se vems de var. Jätteproffsigt.
I föreningen PhotoNatura, som jag är med i, har vi bildkvällar med bildkritik där vi analyserar varandras bilder. Det är väldigt nyttigt. Märkte att det var en kunskap jag fått de senaste åren som var värdefull i detta sammanhang. Och i detta fall inte för att kritisera utan för att analysera och bedöma. När vi satt där och tittade på alla bilder märkte jag att vi hade en samsyn i mycket och vi kom överens jättebra. Bra bilddiskussioner och beslut vi kände oss nöjda med. Och det var många fina bilder som skickats in.
Nu sitter många tävlingsdeltagare spänt och väntar därute. Tack för att jag fick se era bilder. Det är spännande för mig med och jag kan knappt vänta på att det ska bli den 7 november då det ska redovisas. Hur får vi mer info om. Coronaläget måste bevakas såklart.
Men oavsett vem som vinner så är alla vinnare. Jag vet, det låter som en gammal klyscha. Men det känns nämligen som det skrivits en rad i den Naturfotografiska historieboken genom det här konceptet Anders jobbat fram och det är allt lite speciellt med Svenskt Mästerskap i Naturfotografering.
”Dream-team leader” Anders, tusen tack för att jag fick göra detta och snyggt jobbat! Det har varit jättekul.
Jisses så spännande det måste vara att få vara med om detta och så mycket vackert du kommer att få se, grattis till dig! På återseende/carina
Ja, det var spännande och det var många otroligt fina bidrag. Ska bli lika spännande sen när resultatet redovisas i november 🙂
Så klart han valde DIG… Ditt bildseende är ju i en klass för sig.
Jag undrar över en sak: jag har många gånger hört från personer som tävlar att ”det är smak och tycke” som avgör bildens öde. En gång vinner en bild i en tävling en annan gång får samma bild inte ens ett omnämnande.
Går det verkligen smak och tycke att bortse från? Blir ju lite nyfiken
Kram!
Tack snälla Inger. En klass för sig vet jag inte 🙂 men jag har ett tränat öga i alla fall. Att analysera bilder på bildkvällarna på PhotoNatura gör att man tvingas titta med ”andras ögon” ibland. Man måste kunna titta och tycka om bilder som ligger utanför sitt eget område liksom. Det var en stor tillgång att ha övat det. Visst kan nog tycke och smak spela roll men låt oss säga att du har 5 bilder framför dig och en är din ”tyckefavorit” då måste du kunna ”se” de andra fyra också och när man sätter sina favoriter bredvid bilder som kanske inte alls är som man själv skulle fotat måste man försöka se vilken som sticker ut mest. Det kanske inte alls är din favorit. Vissa bilder tittade vi om och om igen på. Vissa växte då och vissa fick stiga åt sidan. Det viktiga är att alla bilder får en chans att stå upp för sig själv. Så man får göra sitt bästa för att vara neutral och rättvis. Men det är jättesvårt när man har de absolut bästa bilderna framför sig. Det är så små saker som skiljer dem åt i placering. Då gäller det att bidraget är starkt för att nå ända fram. Men vi hade bra diskussioner tycker jag. Både Anders och Mats har ju extremt bra bildseende och har tränade ögon.
Tack för svar Camilla. Detta är ett ämne som lite fascinerar mig eftersom jag har så OERHÖRT svårt att motivera varför jag tycker en bild är bra respektive INTE bra. Jag skulle nog vilja kunna det bättre, dels för att jag tror det främjar mitt sätt att ta bilder, men också för att ibland bättre bemöta/ta del av allt tyckande om bilder. Jag går oftast på min känsla i magen när jag tycker om / inte tycker om en bild, det tycker jag inte är så värst bra egentligen. Å andra sidan är ju hela mitt liv sådant 😀
Ja, det är ett intressant ämne. Magkänslan ska man inte underskatta den brukar ha rätt 🙂
Jag har också svårt att motivera mina egna bilder, eller så kanske det är så att man har svårt att omvandla det till ord.
Sen finns ju en rent bildteknisk bit och den kan man lära sig en del om.
Du tar jättefina bilder så du kan lita på din magkänsla 🙂
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Share On