Björkliden

I andra änden av Sverige

Äntligen kunde jag ta tag i denna bildskörd från oktober i år. För andra gången i mitt liv satte vi oss på tåget och for genom hela Sveriges avlånga land. Målet var även denna gång Björkliden i Lappland. Förra gången vi var där var det vinter och 1,5 meter snö så nu var man full av förväntan att se fjällets färgskala i höstskrud. Och full av förhoppning av att få se norrskenet dansa på himlen.

Vi åkte tåg från Malmö till Stockholm där vi bytte till nattåget. Måns och jag hade egen kupé och med i väskan hade vi allehanda smått och gott. Efter vi installerat oss dukade vi upp med ost, kex och lite gott att dricka till det. Riktigt mysigt och man var lagom trött när man satte i öronpropparna och vaggades till sömns av tågets rörelser. Och det går ganska bra att sova faktiskt. Visst kränger det till ibland så man vaknar till men man somnar om igen. De ljusa timmarna på dygnet roar man sig med att lyssna på en bok, sitta och prata och leka med mobilen. Längst bak i tåget kunde jag filma genom fönstret i dörren.

Här är en liten mobilfilm som visar hur det ser ut längs vägen och som avslutas med en vy över Rákkajohka i Björkliden en dimmig dag. (Välj gärna högsta kvalitet på filmen)

Väl framme i Björkliden hade vi hyrt en stuga i stugbyn Kåppas i vilken vi kunde självhushålla. Vi hade önskat en stuga med fin utsikt över Torneträsk och det fick vi. Vårt resesällskap anlände lite efter oss med hyrbilen de hämtat upp i Kiruna. Vi hade ju tänkt se oss lite omkring i landskapet så en bil var bra att ha.

Veckan inleddes med rätt fina färger på morgnarna. Dock tätnade molnen och svepte fram i olika höjder över bergen. Det var läckert när molnen svepte fram över bergstopparna. Dock såg inte prognosen för en stjärnklar himmel med norrsken så hoppfullt ut men den bevakades noga.

Eftersom molnen och dimmorna envist svepte in lanskapet och vi inte fick så mycket stjärnklara natthimlar blev det många dagsturer med bilen. Många fotostopp längs vägen och det var bara att traska ut i landskapet. 

De vackra fjällbjörkarna hade redan tappat sina löv men jag tycker de har så otroligt vackert grenverk så det gjorde inte så mycket. 

Ett par turer blev det till fjällälven Ábeskoeatnu i Abisko Nationalpark. Med sitt gröna vatten forsar den fram i en vacker canyon för att till sist mynna ut i ett lugnare delta och ut i Torneträsk, Scandinaviens största fjällsjö.

Det gröna klara vattnet, de mörka branta klipporna av hårdskiffer och den ljusa dolomitkalkstenen skapade spännande kontraster som ramades in av höstfärger på marken. 

När man vandrade längs canyonen såg man många fina utsnitt längs de branta klippväggarna. 

Man kunde inte annat än fascineras av hur träd och växter lyckades hålla sig kvar och växa på de hårda klipporna.

 

Vid ett fotostopp längs vägen hittade vi stora vackra stenblock men olika sorters lav och växter på. Otroligt fantasieggande att leta utsnitt på stenarnas yta. Och otroliga färger.

Att gå över ån för att hämta vatten behöver man inte göra i Björkliden. Det är bara att ta på sig och vandra uppåt fjället så kommer man till en mycket vacker plats. Vattnet i Rákkasjohka forsade fram med god fart ner mot Silverfallet för att sen rinna ut i Torneträsk. Vattnet har en fantastiskt klar ljusblå pastellfärg.

Dimman gäckade oss så den vackra utsikten mot Norska fjällen som man kan se i klart väder kunde vi inte fånga på bild denna gången. Men det blev andra bilder och den välfotograferade Lapporten fick ställa upp i många bilder. Dock inte i sin helhet många gånger då den ofta låg insvept i moln och dimma men det blev en annan typ av bilder. 

 

 

Solen kämpade på så gott den kunde. Om man tittar riktigt noga längs molnkanten ser man tre fåglar som sätter lite perspektiv på vyn.

Att ligga raklång på magen med makrot eller ett gammalt vintageobjektiv måste man ju såklart också göra på fjället. Trots grå himmel gick det att hitta färger och de goda lingonen blev en härlig färgklick i bilderna.

Dimman varvades vissa dagar med lite regn men vattendroppar kan vara nog så fina motiv. Och blöta regnkläder får man på köpet.

Kråkbäret är ett gott bär. Det är hälsosamt och fullt av fibrer, flavonoider och skyddande antioxidanter. Mer än andra bär i vår natur. 

Denna mossa har jag inte lyckats artbestämma. Det är nog någon form av vitmossa. Tips emottages gärna. Bakom den lite nattfrost som gav lite vita kontraster.

Även om höstfärgerna lämnat fjällbjörkarna fanns det gott om dem på marken. Bara att krypa runt i dropphavet, äta lingon och kråkbär och leta motiv.

 

Nå, fick vi se stjärnor och norrsken på vår resa? Hur gick det med målet för vår resa egentligen.

Jodå, vi fick se stjärnor och norrsken. Kanske inte så mycket som vi önskat. Men då hade vi nattsuddet mest hela tiden och inte orkat vara ute på turer på dagarna så mycket som vi var. Inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga.

Sista dagen hade vi varit på en lång tur uppe på fjället i Björkliden. Med lagom möra ben traskade man ner till stugan då det mörknade. Där satte vi igång att laga en brakmiddag som bestod av Renskavsgryta och hemlagad potatismos med lingon och ett glas rött vin, eller två. 

Jag och Marie tänkte vi skulle förbereda för hemfärd och gick till sopsorteringen som låg en bit bort från stugan. När vi tittade upp på himlen såg vi minsann stjärnor över Björklidens fjäll. Vi fick eld i den där bak och rusade in till grabbarna i stugan och började dra fram vinterkläder, pannlampor, kameraryggsäckar och stativ igen. Vi begav oss alla fyra iväg på en snabb vandring upp på fjället igen för att ställa oss på Aurora Viewpoint och hoppas. Jag vet inte om det var renskavsgrytan, envisheten eller önskan om norrsken som drev oss men upp kom vi och när vi ställt upp utrustningen och var redo började ljusa gröna flammor gestalta sig på himlen. Efter en stund ökade de i styrka och det var så vackert att man nästan glömde att fota. Lyckan var total. Vilken grand finale på vår vecka i Lappland. 

Tack Måns, Marie och Thorsten för en härlig vecka i Lapplands landskap.