”Mot ljuset” framför en annorlunda kamera
Se förstorad> (bilden är spegelvänd i detta sammanhang)
Jag har ju en bild som jag döpt till ”Mot ljuset” och som jag tog i september 2009 så den har några år på nacken. Jag befann mig i en väldigt lärande period i allt som hade med fotografering att göra och hade precis invigt mitt livs allra första halvtonade gråfilter av märket Cokin. Det här med långa slutartider var också en ny värld för mig som jag tyckte det var väldigt kul att laborera med. Med andra ord var jag rätt grön inom foto. När jag lyckades fånga den tunga himlen med min kamera jag hade då, Canon 40D och ett Sigma 10-20 vidvinkelobjektiv, och det svepande vattnet över stenarna blev jag överlycklig. En riktig wowkänsla befann sig inom mig. Sådana bilder hade jag bara sett andra ta ju.
Den här kvällen befann vi oss vid Lernacken i Malmö för att fota och få lite luft efter jobb. Det ligger en gammal pir man kan gå ut på där. Många står därute och fiskar och fotar. Längst ut ligger det stora stenar. Det var ett väldigt oväder på väg in och regnet var inte långt borta. Himlen var väldigt mörk och hotfull. Men så blev det en liten orange strimma vid horisonten över Köpenhamn på andra sidan Öresund. Såg väldigt vackert ut. Det varade inte så länge men några rutor på minneskortet blev det innan vi fick springa in och söka skydd för himlen öppnade sig och regnet kom. Namnet var givet.
Så för mer än ett år sedan fick jag ett mail. Det var från en person som arbetade på SUS i Malmö. De var i färd med att planera installation av en ny Magnetröntgenkamera och han hade sett min bild och hade en tanke. Och jag tyckte det var en väldigt vacker tanke. De hade gärna sett min bild ”Mot ljuset” på en fondvägg vid ena änden av kameran så att när patienterna ligger i den långa ”tunneln” i kameran kunde de fästa blicken på bilden. Han tyckte det fanns ett symbolvärde i bilden med en dramatisk start med en knölig väg över stenar och ovädret som hotade. Placeringen av kameran skulle vara så att bron startade ungefär där MR-kameran stod och bron skulle leda blicken mot ljuset. Mot ett ljusare och friskare liv. Därav är den spegelvänd. Vändningen av bilden skulle också få en att ha känslan av att man befann sig på andra sidan och skulle hem mot ljuset.
Jag har själv varit patient i en svår livshotande situation och sett många olika avdelningar på SUS i Malmö. Många kala tråkiga dystra väggar. Det året gjorde jag över 120 besök på det sjukhuset. Det är ca 11 år sedan nu. Men jag vet att när man befinner sig i en sådan situation så vill man känna sig levande. Inte känna sig som i en grå kal bubbla som det nästan inte finns något hopp i. Det gör otroligt mycket. Jag har själv legat i MR-kamera några gånger så jag vet hur det känns. Patienter som får en MR-undersökning mår ofta dåligt. Så när jag fick frågan och läste motiveringen och de fina tankarna så visste jag svaret i mitt hjärta och förstod hur viktig tanken var. Och jag blev jätteglad att det finns eldsjälar i vår sjukvård som tänker på sånt. Personalen på röntgen i Malmö är underbara människor och gör ett bra jobb. Jag var med andra ord helt såld 🙂
Men jag hade ett önskemål. Att få komma dit och se det färdiga resultatet. Och jag blev lovad en inbjudan till invigningen. Tiden gick och så plötsligt för någon vecka sedan kom ett mail med en inbjudan. Och jag åkte dit och hade kameran med mig.
Så var det då dags att ta fram saxarna och klippa av det symboliska invigningsbandet.
Jag fick inte gå in i rummet utan fick hålla mig vid dörren. Fick en liten lektion i hur en magnetröntgenkamera fungerar. Och vilka enorma magnetiska krafter som befinner sig i det rummet. Verkligen en imponerande uppfinning.
Nedan här så hölls en sax, vill jag minnas, som satt fast i ett snöre framför tunneln och den åkte som en projektil rakt in. Så det var inte så ljus idé att gå in där med kameran och dessutom riskera att förstöra både kretskort och minneskort i den. All utrustning i det rummet bestod av icke magnetiskt material. Trämöbler utan metallskruvar t ex. Sånt har ju inte en annan tänkt på när man låg i en sådan kamera som patient. Vet att smycken skulle av men inte direkt varför. 
På sidoväggarna så hade de två ”ljuspaneler” som hela tiden växlade färg i rummet. Allt från grönt, gult, oranget, blått mot det lila ljuset. Var lite kul att se hur min bild liksom förändrades av ljusets färgton som blev i rummet från panelerna. Tänk vad färg och ljus kan göra i ett rum. Precis som när man fotograferar. Ljuset som kan få vilket motiv som helst att bli vackert. Det blev ett vackert undersökningsrum. Så lite gör så mycket.
Det var jätteskoj att se sin bild så enormt stor. Och helheten med hela grejen liksom. Inget man får uppleva varje dag detta. Tack för att jag fick komma 🙂
Ställde mig framför glasväggen de sitter bakom när de jobbar med maskinen och tog en bild rakt in i tunneln. Så som man ser det när man ligger där längst in. Där ser man det varma välkomnande hoppfulla ljuset. Ljuset mot livet. Ljuset mot hoppet.
*******************************************************
Om bilder och utrustning. Jag har fotat med Canon 5D Mark II och Canon EF 17-40mm f/4L USM och Canon EF 50mm f/1,4 USM handhållet. Redigeringen är ganska generell. Beskär bilden. Arbetar i Photoshop CS5 i olika lager. Bl a med levels och kontrast. justerat färg något. Justerar i delpartier. T ex ljusa upp, mörka ner. lagt på lite skärpa. kollar bruset. Ev tar bort sensor fläckar i vissa fall då de syns. i bilden mot ljuset i ena kanten stack en sten in som var störande för helheten så efter tips i bildkritik på fs tog jag bort den. Fråga gärna om ni undrar över en specifik bild så går jag in och titta mer på just den bilden och svarar er.
