Myskoxar – Mystiska urtidsdjur
Då var det dags för andra inlägget om höstmötet med Norska, Finska och Svenska Naturfotograferna/N som hölls i Norge månadsskiftet september/oktober. En hel dag vistades vi i Dovrefjell-Sunndalsfjella nationalpark i Myskoxarnas rike och hoppades få se dem. Myskoxarna de mystiska urtidsdjuren som lever vilt på fjället i denna fantastiska miljö.
En av de mest kända vyerna är Snøhetta, det högsta berget på Dovrefjell med sina 2 286 meter över havet. Denna dag var toppen insvept i dimma och låga moln likt mjuk sockervadd. Det finns en vandringsled till toppen som tar ca 5-7 timmar även om du är van vandrare men den tog vi inte denna dag. Tack och lov för vi gick ändå strax över 1 mil i terräng och det blev 31 våningar enligt min klocka. Men det var inte så jobbigt i det tempot vi höll dvs mycket sakta tempo.
Dovrefjell är ett av de sista intakta tundraekosystemen i Norden. En del nyckelarter hör hemma här såsom vilda renar, älgar, myskoxar och olika fåglar. Man kan också hitta högfjällens fåtaliga rovdjur såsom järven, fjällräven, jaktfalken, kungsörnen och ibland fjällugglor. Ringtrastar, fjällripor, fjäll- och ljungpipare häckar i området.
Vilda fjällrenar vandrar över Dovrefjells stora ytor. Den har på andra håll i Skandinavien antingen utrotats eller tämjts. De är otroligt skygga djur med ett väl utvecklat luktsinne och ger sig av vid minsta tecken på människokontakt. De vill helst ha några kilometers avstånd mellan sig och den arten.
Ett besök i fjällområdet är verkligen som att göra ett hopp tiotusentals år bakåt i tiden, till istiden.
Myskoxarna är de sista av de stora istidsdjuren. Under den senaste istiden, Weichsel för ca 20 000 år sedan, levde de sida vid sida med mammutar och ullhåriga noshörningar och så även i Sverige. Överlevaren efter denna tid var Myskoxen (Ovibos moschatus).
Myskoxarna på Dovrefjell härstammar från ett tio-tal individer från Grönland som planterades in på senare delen av 40-talet och introducerades som jaktvilt. Den klarade sig bra och blev i nutid en känd symbol i området. Den är också väldigt populär bland fjällturister och naturfotografer.
Flocken består av ca 250 individer. Men de ska skjuta 25 st och vill minimera stammen till 200 vintertid. ”>Mer om det i denna artikel
Myskoxen är ett respektingivande bastant djur som väger ca 225-400 kg och har en kroppslängd på 200-250 cm. De har en boghöjd på ca 130-165 cm och kan springa i 60 km/h. De lever i ca 10-20 år.
Brunsten är i Juli–September och honan är dräktig i ca 9 månader. En ko får en kalv i april-maj vart annat år. Eller två för det kan bli tvillingar. Kalven diar i ca 1-1,5 år och blir könsmogen vid 3-4 års ålder och tjuren är fullvuxen efter 5 år.
Sommartid äter de gärna vide, björk, kvanne, torta och andra örter nere i fjällbjörkskogarna. Vintertid äter de mest lavar, bärris, gräs och starr som de hittar under snön.
Den ser verkligen ut som en uråldrig varelse. Både hane och hona har horn. Dess tjocka ulliga päls gör att de inte fryser ens i -50 graders kyla. De yttre håren är kraftiga och långa och under dem har den en mjuk ull närmst kroppen som isolerar 8 ggr bättre än fårull. Förståeligt då är att den inte trivs i värme.
De är fridsamma djur men kan gå till anfall om de blir irriterade. Då är de direkt livsfarliga och människor har dödats av myskoxar på Dovrefjell. Därför rekommenderas det att hålla rejält säkerhetsavstånd.
Redan när vi åkte skyttelbussen från Hjerkinnhus mot Snøheim turisthytte AS stod det Myskoxar på vägen och gruffade lite med varandra. Så häftigt. Chauffören fick stanna till och smyga sig fram.
Vår grupp naturfotografer guidades av en erfaren guide som kände området och dess innevånare mycket väl. Han guidade oss till en grupp Myskoxar som gick och betade.
Han gav oss också instruktioner om hur vi skulle bete oss, vad vi kunde göra och inte göra och såg till att allt var säkert för båda arterna. Dvs Myskoxen och Homo Sapiens. Det kändes tryggt.
Han hade också mycket att berätta om området och dess innevånare.
Här hade vi turen att de stannade till på en plats som fortfarande hade lite höstfärger kvar. Annars hade de mesta höstlöven blåst bort på fjällen.
Så hur var vår dag med dessa mystiska urtidsdjur. Ja, den var helt underbar och den kan summeras såhär.
En grupp myskoxar bestående av några vuxna individer av både hanar, honor och en kalv lufsade runt och betade, lade sig ner för att vila, idisslade och ett par tog några snabbisar ett antal gånger, kalven diade och de kändes lugna, avslappnade och bekväma med oss.
Någon på nätet i en artikel jag läste beskrev dem som en idisslande pälshög men det tycker jag är lite synd att säga. Det är ett väldigt häftigt djur som har överlevt det mesta i dåtiden på denna planet. Jag hoppas de har en framtid också.
Och fotograferna då. Ja, inte så stor skillnad faktiskt på den arten. En grupp naturfotografer som lufsade efter en grupp myskoxar, de stannade, fikade, fotograferade, lade sig i den mjuka laven och vilade och kändes lugna, avslappnade och bekväma med Myskoxarna. Det var väl bara idisslandet och snabbisarna som inte utövades av den arten.
Eftersom vi hade gott om tid så tryckte jag på filmknappen några gånger. Jag är ingen direkt filmare men tycker det är lite roligt ändå. Speciellt vid sådana här tillfällen. Det blåste rätt bra och blev lite skakigt ibland. Jag har inte vassaste datorn längre så nytt program med bra verktyg klarar den inte längre men jag har iMovie i den så det fick duga. Men i iMovie saknar jag lite verktyg jag hade velat ha. Får fundera på en lösning på det om jag vill filma mer.
Det blir ett inlägg till längre fram från denna resa då min fotokompis och jag stannade lite längre och hade lite jakt på vattenfall.
Här är en ca 4,5 min ihopsatt film från dagen med de mystiska Myxoxarna.
Välj gärna full HD kvalitet på det lilla kugghjulet och maximera visningsläget så ni ser den i större format.
