stadsbilder

Ett insvept Hyllie

iPhonebild från morgonen den 22 september 2020 vid halv åtta på morgonen.

September är en härlig månad då luften är sval och skön. En månad jag tycker är fantastisk. Det gäller att ta vara på de alldeles speciella stunderna september kan bjuda på.

På mitt jobb som för närvarande ligger i Hyllie i Malmö kan vi åka upp till våning 9 och gå ut på takterassen. Däruppe är det en fantastisk utsikt över Malmö på ena hållet och Öresund, Öresundsbron och Köpenhamn på andra hållet. Då och då tar jag hissen upp i gryningen och tittar på soluppgången och hälsar dagen välkommen innan jag börjar jobba.

Tisdag den 22 september bjöd på en dimmig morgon med svaga molnskyar på himlen och en fuktig sval luft som doftade gott. Jag åkte upp på taket och saknade genast min kamera med teleobjektiv på. Dimmorna svepte fram över staden och landskapet. Öresundsbron stack upp med sina pelare över ett gräddvitt täcke som låg lågt över Öresund. Den såg ut att sväva i luften. Men som man säger den bästa kameran är den man har med sig så jag tog upp telefonen och tog ett par bilder. En av dem ser ni överst. När jag väl kom hem tittade jag på väderleksrapporten och såg att det kommer säkerligen bli en lika fin morgon dagen efter. 

Ok, nu fick jag skärpa mig. Onsdag den 23:e september kommer att ha en morgon jag var tvungen att ta vara på. Packade en fotoväska med kamera, teleobjektiv och stativ. Satte väckarklockan en timme tidigare än jag brukar och tänkte även ta ut en komptimme. Det räcker lagom för en stunds fotograferande. Skyndade mig sen iväg till jobb på min rosa cykel. Det var dimma ute. Väldigt mycket mer dimma än dagen innan. Man såg inte många meter framför sig och jag var nästan blöt när jag kom fram. Lämnade lite grejor på kontoret och skyndade mig upp på taket. Det hade precis ljusnat lite. Men inte såg jag någon bro, inget Köpenhamn, inga landskapsvyer….nä, jag såg en vit vägg. En tjock vit vägg som i stort sett gömde hela Malmö.

Hyllie Vattentorn ligger väl en sådär 100 meter bort och emellanåt såg jag det knappt. Nu var det den där stunden när man som fotograf ofta säger: – Jag skulle haft ett annat objektiv med!!

Eller så kan man välja att göra det bästa av situationen. Jag valde det senare. Att inte ta några bilder är för mig inte något alternativ. Och i vanliga fall fotograferar jag mest natur så det är roligt att göra något annat ibland. Det utvecklar ens bildseende och det strävar jag hela tiden efter att göra. Jag dröjde kvar en stund och väntade på att dimman skulle lätta något. Solen brukar hjälpa till men den kämpade också med att ta sig fram i dimman. Ibland såg jag någon byggnad på håll, och en och annan kran. En skorsten dök upp. Yes!… jag kan äntligen se Köpenhamn. Kanske bron också snart sticker upp i dimman. Jag hoppades och fotade skorstenen. 

Till sist fick jag inse att det inte var lönt att vänta längre utan jag hade fått en samling bilder. Inte de bilder jag tänkt ta och inte fick jag någon bild på en svävande bro, jag såg faktiskt inte den alls. Istället hade jag andra bilder och kunde lugnt anta arbetsdagens utmaningar och en god kopp kaffe.  

PS. Senare framåt lunch lättade dimman. Då såg jag skorstenen jag fotade klart och tydligt. Den stod i Malmö!! Snacka om att irra bort sig i dimman och tappa avståndsbedömningen 😉