Oktober var en månad som jag verkligen var på tur som de säger på Norska. En tur jag gjorde var till västkusten för att träffa ett gott gäng fotokompisar. Att fysiskt träffas var man ju inte bortskämd med i denna pandemitid. Bodde gjorde vi hos en fotokompis i Kungshamn så det blev basen. Därifrån utgick vi till olika platser. Första kvällen färgades Smögens mjukt rundade klipphällar i guldfärg av solnedgången.
Vi var uppe med tuppen på lördagsmorgonen och for iväg till Grosshamn på Ramsvikslandet för att möta soluppgången. Det är ett kustlandskap vars röda Bohusgranit är präglad av vinden och havets vågor. Bohusgraniten blandas även med andra yngre bergarter som ger fina färgskiftningar. Inlandsisen har satt sina spår i lanskapet och skapat spännande former längs kusten. Välfotograferad och välbesökt plats men ändå en upplevelse att besöka då man alltid hittar något fint att fotografera där.
Lördagen bjöd på härligt blå himmel och solsken. En naturfotografs mardröm med andra ord. Om man inte fotar makro vill säga. Då vill jag gärna ha soliga förutsättningar. Men nu var det höst och det var allt lite gott att strosa runt i solen med näsan i vädret och njuta. Speglingarna från bodarna i hamnen var färgrika.
Grosshamn kallade på oss även på lördagskvällen så efter en smarrig middag blev det en tur till dit. Några moln kunde vädret bjuda på även om det var väldigt sparsamt. Klipporna är desto mer intressanta så jag lade horisonten högt så bara lite himmel kom med och lät klippornas former ta plats i bilden.
Hällkaren hade många vackra former och de var fyllda med spegelblankt vatten som färgades av himlen.
Det blev en lång kväll och det var helt mörkt när vi skulle gå tillbaka så pannlamporna kom till användning. Men man måste ju bara ta en till innan man packar ihop allt. En exponering på 1,5 minut sen fick jag ge upp.
Tack för en supertrevlig och rolig helg Heidi, Inger och Mia.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Share On