Många gånger har man tänkt att man skulle ta sig upp till Hornborgasjön och bevittna det högljudda skådespel som varje vår äger rum där. I alla år har man hört tranorna ”tuta i skyn” då de flyger över Malmö på vårkanten och styr kosan norrut för att möta sina gelikar. Just vid Hornborgasjön samlas de i tusental och år 2019 slog de rekord med ca 27 000 tranor.
Sagt och gjort i år blev det av och vi åkte upp med ett par vänner. Det var ca 10 000 fåglar på plats då vi kom dit. Nu är jag ingen fågelfotograf och jag har inte bästa utrustningen för denna typen av fotografering men med min halvformatskamera, en konverter och mitt 200 mm teleobjektiv fick jag ihop lite brännvidd så jag kunde föreviga tranorna.
Man är alltid lite vilse när man kommer till en ny plats och dessutom ska fota sådant jag inte brukar fota men i sällskap av erfarna vänner fick vi de bästa tipsen. Det var en ljudnivå som överröstade det mesta och den ensamma lilla lärkan som drillade i skyn ovan tranorna hade inte mycket för det. Gick knappt att höra den.
Kiv och bråk, uppvisning och trandans varvat om vart annat mest hela tiden gjorde att man fängslades av dessa stora, vackra och ståtliga fåglar. Ljudligt sträckte de sina långa halsar och överröstade varandra med blicken mot skyn. Till en början blev det mest dokumentära bilder och man försökte fånga händelser.
Som vanligt behöver jag lite tid för att komma i ”fotomode” och se med de ”rätta ögonen” och jag testar mig mycket fram. En del dokumentärt fick man ju såklart ha från detta skådespel. Då vi steg upp tidigt stod vi redo på plats i gryningen och inväntade de bästa förutsättningarna. Tre morgnar på rad med väckning i ottan satte sina spår men det var det värt.
En morgon fick vi ett ljuvligt ljus, en morgon var molnig och sista morgonen blev det lite blandat. När solen steg upp i gryningen och kikade fram genom molnen var det perfekt att göra silhuettbilderna i motljuset. Även här försökte man hänga med i svängarna när det hände något speciellt.
Då man fotat en del bilder i grått ljus, medljus, motljus, gryningsljus, stående tranor, hoppande tranor, ätande tranor, flygande tranor tröttnade jag lite för tyckte inte att jag fick till något som var annorlunda. Började experimentera med långa slutartider och multiexponeringar. Det senare är jag inte så van vid men jag hade ju gott om tid på mig att prova. Vid två tillfällen då jag hade lång slutartid lyfte hela flocken tranor framför oss och skapade sina egna formationer i min kamera.
Och när tranorna mest åt eller i sakta mak traskade runt blev det lite kamerarörelse med lång slutartid. Det var ju ett hav av tranor. Jag blev förtjust i de milda färgerna. Den fina kontrasten med de gråa tranorna mot det varmgula torra gräset.
Och så testade jag multiexponering med två bilder i kameran. Den ene tog jag då jag höll kameran så still jag kunde med kortare tid och den andre tog jag med kamerarörelse och längre slutartid. Där kunde man förlora sig en stund med det experimentet. Det var roligt.
Till slut var man helt snurrig på alla tusentals tranor och jag skulle försöka återge den känslan. Fotade tranorna lite längre bort. Plötsligt började de vandra. Tranorna i nederkant gick till vänster, i mitten till höger och i överkant gick de lite åt vänster igen. Jag gjorde en multiexponering med två bilder som hade ganska kort exponeringstid och så någon sekund mellan dem. Då bildade tranorna ett mönster. Ett vimmel av tranor i struktur.
Emellanåt filmade jag lite med mobilen och kameran. Mest för att fånga ljudet. Satte ihop lite klipp i iMovie bara för skojs skull. Är lite blåsigt ibland och så kanske inte så lyckat att stå bredvid andra fotografer som fotar för det hörs i filmen. Men men….
Det var tre härliga dagar och det var en häftig upplevelse jag kan rekommendera.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Share On