The Blog

Hejdlöst och otyglat

Denna gången blir det inte några poetiska rader. Nu blir det fria tankar rakt ut i luften. Hösten har varit hejdlös på många sätt. Som vanligt har den varit en kamp med tiden och något säger mig att det kommer inte att stanna av riktigt än. Ekorrhjulet snurrar och snurrar som aldrig förr. Det känns i luften när man pratar med folk. Det ironiska är att man säger likadant varje år inför julen, inför semestern, inför våren och snart inför varje helg. Känner ni igen orden: ”Jaha och så var det redan måndag” eller ”ja, nu är det snart fredag igen” eller ännu värre när någon på fredagen säger ”jaha nu är det fredag och nu går helgen så fort så snart är det jobb igen”. Men sluta säga så!

Det lustiga är att klockan går lika fort eller sakta som den alltid har gjort. Det är det vi tillåter oss känna som får tiden att uppfattas olika. Varför fastnar man då så lätt i detta virrvarr av göromål som får en att känna att tiden går så fort. Varför låter man hjulet spinna på så himla snabbt. Den som har svaret på den frågan får hemskt gärna tala om det för mig.

Ibland får man helt enkelt hoppa av hjulet och ta vara på de små stunder som bjuds. Sätta käppar i hjulet för sig själv låter ju inte så trevligt men kanske det är just det man måste göra. Stoppa hjulet om så bara för en liten stund. Stanna upp, kliv av och gå in i sig själv en stund. Var och en behöver hitta sin lilla grej man kan fly till.

Det finns mycket forskning som visar att naturen ett bra verktyg mot stress. Man blir lugn av att vara i naturen och man stärker sitt immunförsvar och sänker halten av stress-hormoner. Det finns faktiskt terapiformer som går ut på att man ska öva på sin egen närvaro. Det går utmärkt att göra det i t ex skogen. Gå en lång runda, stanna upp och bara titta på färger, upptäck former, känna dofter och hör fågelsången.

I mitt fall är det i fotograferingen ute i naturen jag tar till när jag behöver kliva av ekorrhjulet. Där kan jag ohämmat och hejdlöst bara vara. Koppla av och njuta. Jag har gjort några turer till skogen med kameran senaste tiden. Dykt ner i löv och ormbunkar och letat miniatyrvärldar i detta hejdlösa hav av höstfärger. Det är så himla kul att sätta på makrot och gå loss otyglat i skärpedjupens värld. Måla med höstfärgerna där makrot är penseln. Då är jag helt förlorad i tid och rum. Det är terapi. Att vara i ute i naturen med kameran i handen är det som verkligen tvingar mig att leta former, färger och motiv i nuet. Och ja kanske till och med får en att sitta och vänta helt still. Vänta på motivet, vänta på ljuset, vänta på rätt tillfälle. Få en att stanna upp. Kan det bli bättre. Nej, inte för mig i alla fall. Jag är hel med kameran i hand ute i naturen. Då lever jag.

**********************************************

OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT MED CANON 5D MARK II OCH SIGMA 150/2,8 EX DG OS HSM APO MACRO, HANDHÅLLET. REDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP MED OLIKA LAGER. BL A MED LEVEL, KONTRAST, FÄRG. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. TAGIT BORT SENSOR FLÄCKAR. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.