Tjärö – En skärgårdspärla
I maj var vi lediga över Kristi Himmelsfärdshelgen och då åkte vi med föreningen PhotoNatura till Tjärö, en ö som ligger längs Blekinges kust. (på kartan>) Tjärö är ett Naturreservat och ingår i Natura 2000. Området består av en areal på 306 hektar, varav 83 hektar är land. I Jordeboken från 1659 kan man läsa att det bodde tre vuxna personer på Tjärö. Bebyggelsen ökade och på 1800-talet fanns det 6 gårdar. Man försörjde sig på jordbruk, fiske, båtbyggeri och stenhuggeri.
Det är en skärgårdsidyll med ekhagar och ädellövskog som blandas med enbuskar, hällmarker och klippstränder. Djuren betar på strandängarna och gräsmarkerna. Landskapet har formats av människan i generationer och man passerar många stengärden längs de lummiga vandringslederna. Berggrunden består av mindre sprickdalar med tydliga spår av inlandsisen i form av rundhällar med isräfflor och block. Det ligger flera holmar och skär i havet runt Tjärö.
På gräsmarkerna står Lila styvmorsviol, gul fetknopp och rosa tjärblomster för färgprakten. På ön växer också brudbröd, darrgräs, natt och dag och storrams samt orkidéerna Adam och Eva och nattviol. Vanliga andfåglar i Blekinge är Ejder, Vigg och Kanadagås. I snåren kan man på försommaren höra näktergalen och törnsångaren. Flera av de små holmarna och skären utanför Tjärö är fågelskyddsområden.
Det finns mysiga skärgårdsstugor för uthyrning och även restaurang och café på ön. Båten ut tar man från Karlshamn, Järnavik eller Matvik.
Vädret denna helgen var rätt blåsigt, kallt och molnigt. Inte precis en magisk ljum vår inte. Natten mellan fredag och lördag bjöd på norrsken som var det kraftigaste på 30 år och var synligt långt ner i Europa men med det molntäcke som låg över oss missade vi det. Natten efter var det stjärnklart och kunde finnas en liten chans för mer så mitt i natten gick vi ut till norra spetsen på ön. Lite svagt synligt i kameran färgades himlen rosalila men det var väldigt svagt och gick fort över. Blev inga bilder att hänga i julgranen så att säga.
Ekarna hade precis börjat slå ut i en ljus grön färg. Man kunde fortfarande se dess fantastiska grenverk. Många grenar var klädda av lav.
Alla gröna färgnyanser gjorde att en del bilder blev så röriga på ett sätt jag inte tycker om. Provade göra några till svart/vitt. Över lag har jag mina bilder mest i färg när jag fotograferar men ibland tycker jag man får fram de vackra strukturerna av träden mer när färgen försvinner. Vissa träd och enbuskar såg verkligen gamla ut. Väldigt vackra.
Denna bild kunde jag inte bestämma mig om den skulle vara i färg eller sv/vitt? Det blev en av varje helt enkelt. Den i färg visar mycket hur det såg ut i landskapet med alla färgtoner. Den i sv/vitt fick en struktur av allt ris, kvistar och grenar jag gillar. Tur det är digitalt nuförtiden så man enkelt kan göra en av var.
I avsaknaden av magiskt ljus fick man göra det bästa av situationen. I skogen närmst stugan där vi bodde växte det fin mossa och lav på stenar och träd. Satte på det gamla Pentacon-objektivet samt mellanringar och dök ner i den lilla världen. Och det gick att hitta färger, former och detaljer där. Skärpa däremot var det svårare med. Som det är med det gamla objektiven och när man fotograferar med bländare F1.8. Bokeh, strukturer och former kan man däremot få till.
Även om inte solen bidrog med ljus så går det att hitta ljusluckor i trädkronorna för att får till lite ”bokehbollar”.
De vita mandelblommorna, som blommar i maj-juni, fotograferade jag rakt mot den mörka marken och det gav fina kontraster när jag konverterade den till en sv/vit bild med lite hög kontrast i.
På Tjärö var det lätt att hitta den söta blomman Styvmorsviol (Viola tricolor). Den trivs på ängsbackar, klippavsatser och bergshällar och då var det ju perfekt att slå rot på Tjärö. Kärt barn har många namn och den har också kallats Skateblomster, natt och dag, trefaldighetsört, bergblomma, dagros och länsmansstövlar.
På nätet hittade jag en liten historia om hur namnet styvmorsviol kan ha kommit till. Det nedre kronbladet är styvmodern men sin breda bak och de två mellersta kronbladen är hennes två egna barn som får sitta och äta från smörfatet, dvs den gula fläcken i mitten. Det översta kronbladet får de två styvdöttrarna dela på men de når inte fram till ”smörfatet”.
Kunde inte hitta var denna historia kom från början men tyckte den var lite kul. Den finns i några olika versioner också.
Tack för sällskapet alla PN:are som var med. Alltid lika trevligt.