Du väcktes av vårens första värme
Du blommade ut och blev oskuldsfullt vacker och förförisk
Sommarbrisen vaggade dig till sömns på ängen
Men så kom hösten och klädde av dig
Du kände dig ensam och naken
Vad är det nu för mening att stå här på ängen
Som en skal av något som en gång varit
Men så kom Fru Frost och och klädde dig i diamanter
Och du strålade upp än en gång och dansade in i ljuset under den blå himlen
Du glänste och var vackrare än någonsin
—
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
INSTAGRAM - FOLLOW @CMN1967
Share On