Titel: Defeat the waves
___________________________________________
Vågorna sveper fram med stor kraft
Med envis styrka slår de hårt mot allt i sin väg
Det gäller att rida ut stormen och följa med så länge vingarna bär
Besegra och uthärda tills lugnet åter är här
Då kan vi än en gång höra segersångens klara stämma ljuda
Människan samlar sina tankar och tittar ut mot horisonten.
Havet brusar och vågorna sveper in mot stranden.
Molnen far fram och luften är full med syre.
Föränderligheten i livet visar sig från sin bästa sida.
Det känns friskt, oändligt och mäktigt på något vis.
Vi lånar en stund liv av havet. Ta väl vara på den.
Det blev en eftermiddagstur trots allt till Måkläppen i Falsterbo. Jag visste att jag inte skulle vara ensam därute då det är den sista helgen naturreservatet har öppet. Det var svårt att fotografera med människor som likt ett lämmeltåg strömmade fram och tillbaka överallt. Vädret var sådär och precis när vi kom ut började det småregna. Vi beslöt oss i alla fall för att gå hela rundan på drygt en mil och vara beredda på snabbt väderomslag. Vi vet att vädret kan förändras väldigt fort vid kusten.
Det slutade regna en stund och plötsligt blev det lite struktur i molnen och genom en molnlucka skickade den lågt stående solen ner lite härligt ljus. Jag klev ut i vattnet och tryckte ner stativet i sanden för att det skulle stå stadigt i vågorna och komponerade min bild. Sen väntade jag på rätt ljus och rätt våg. Ville att ljusets färg skulle spegla sig i den blöta sanden.
Då kom en man i rask takt och ”klev in” i min komposition. Han ställde sig längst ut på en liten revel och stannade där. Jag tänker nu inte skriva mina ord jag fick fram just i den stunden då ljuset blev precis så som jag ville ha det. Mannen stod kvar där ända tills ljusluckan täcktes av moln igen.
Jag tog min bild med mannen kvar på reveln. Tänkte att när jag kommer hem ska jag ta bort honom i datorn och varudeklarera min bild med följande text: ”Idiot bortklonad”.
Nåväl idag när jag sansat mig lite fick han vara kvar. Jag brukar inte vilja ha människor i mina bilder men vi är ju faktiskt en del av naturen vi med och kanske det är dags att tänka om och låta människan vara en del av naturen i mina bilder ibland.
Några rader text började formas i huvudet på morgonkvisten och kombinationen bild och text är faktiskt inte så dum ibland för att ge uttryck av en känsla som förändrades från irritation till funderingar i lugn och ro.
Med det önskar jag en skön dag.
En sen kväll i Skåne vid havet kan vara helt underbar. Vi går ner mot havet och ser plötsligt ett rådjur strosa runt bland vass och nyponbuskar vilka tyngs ner av vackra stora röda nyponfrukter. Rådjuret lyfter blicken en stund och tittar mot oss innan det fortsätter strosa vidare och till sist försvinner in i klitternas vegetation.
Vi står längst ut på Nabbens spets och tittar ut mot vidderna på Måkläppens långa sandrevlar. Vid denna årstid får man inte gå ut på dem så betraktelsen får ske på avstånd.
Vi bevittnar på håll hur havsörnen glider fram över reveln i jakt på villebråd. Stora flockar med fåglar lyfter och den låga kvällssolen lyser upp fåglarnas vingar mot den stålgrå himlen. Kaos utbryter en stund innan havsörnen seglar vidare i vindarna och följer kusten österut. Lugnet lägger sig igen och fåglarna fortsätter sina göromål.
Nu ser ljuset nästan overkligt ut. Måkläppens beväxtlighet lyses upp i varma gula och gröna toner. Måsarna lyser vita där de seglar fram i luften mot den gråblå himlen och solen skiner lågt från väster. Plötsligt lyser en regnbåge upp med alla sina vackra färger. Den sträcker sig från horisonten i söder in mot land. Det känns som den är nära men ändå är den så långt bort.
Häftiga moln drar in från Danmark, de sveper fort fram över himlen rakt emot oss där vi nu står på stranden som vätter mot väster. Havet bjuder på härliga vågor som träffar stranden med kraft. Jag står barfota och låter dem svepa in över mina fötter. Kamerastativet har jag tryckt ner så mycket jag kan i sanden och hoppas inte vågorna slår så hårt att det skakar.
Vattnet känns varmt då det slår över mina ben. Varmare än de starka salta vindarna som yr runt i håret. Jag fick lust att kasta mig ut i vågorna men gjorde det inte. Nu kommer den snart. Stunden jag väntat på. Stunden efter solen har glidit ner bakom horisonten och mörkret faller. En liten stund då jag kan få de bilder jag väntat på.
Molnen avlöser varandra och blir mörka och känns nästan hotfulla. Men de är ack så vackra. Det känns som man är helt ensam med havet i ett underbart universum. Långt ut i havet vid horisonten i väster glider ett fartyg sakta fram. Det lyser med alla sina lampor. Det blir en påminnelse om att mänskligheten ständigt är närvarande. Fast jag hade nog hellre stannat i mitt och havets universum själv just då.
Mörkret hade lagt sig helt och molnen hotade oss med regn så vi började sakta traska tillbaka på stigen som leder mot Falsterbos fyr. Plötsligt rör det sig i vassen och en nyfiken silhuett kikar fram och gästar oss. Det var en räv som ville utforska vem som traskade runt i mörkret. Med stor försiktighet närmade den oss och kom ut på stigen. Vi stannade och pratade med den. Den stod en bra stund och tittade på oss. Kanske den kände våra dofter. Sen skuttade den in bland buskarna och vassen igen.
Vi gick några steg till och den följde oss inne i buskarna men var fortfarande nyfiken på oss och kom ut på stigen igen. Vi satte oss på huk och den kom riktigt nära. En stund till fick vi tillsammans innan vi gick vidare på varsitt håll i natten.
Naturen är fantastisk i vårt Skåneland.
Ett år har om några timmar passerat. Tiden rusar på och ungdomarna i ens närhet firas när de fyller år och man ser att de börjar bli vuxna. Varje år ställer man sig frågan: Vart tog året vägen? Hur blev de så ”gamla”? Nå, vi lämnar ämnet direkt tror jag. I alla fall tycker man att man inte hunnit fota så mycket som man velat. Men skenet kan bedra. Jag har fotat men inte haft tid att summera mitt bildår ordentligt. Läste årskrönikan som Ulrika Arnell skrev och fick lite inspiration. Hon valde ut bilder hon inte visat innan. Vilken bra idé. Tack Ulrika. Kanske har jag glömt bort bilderna, inte hunnit med dem, kanske redan visat bilder från samma tillfälle eller helt enkelt sorterat bort dem.
Nu i sista stund, det sista dygnet på året fick jag för mig att få ihop en årskrönika för 2017. En liten summering har jag gjort tidigare i Julkalendern på Natursidan.se och där valde jag några svart/vita bilder. Har alltid varit förtjust i andras svart/vita bilder men inte i mina egna men i år har jag i alla fall provat lite mer. Inte så dumt faktiskt även om färg är det som genomsyrar min bildbank. Men det blir nog fler framöver.
Bilden med de två figurerna som för någon form av dialog får symbolisera mig själv som värsta kritiker till mina bilder. Den ständiga dialogen i huvudet vad som är bra eller inte. I januari blev det extremt högt vattenstånd i havet och det svämmade över på Falsterbonäset. Vid samma tidpunkt frös det till ordentligt och det blev is. Både barnen, som åkte skridskor på parkeringarna i Skanör, och jag jublade av glädje. Äntligen några ismönster att fotografera. Jakten på roliga gubbar och läckra strukturer började. Någon dag fick man på sig sen tinade allt bort.
Titel: Dialogen
Kylan kom tillbaka lite i februari och dammarna i Malmö frös till med en tunn ishinna. Inte så tjock att jag kunde gå ut på den men fåglarna kunde stå på den. Jag tog med en påse fågelgodis och begav mig till Slottsparken. Fiskmåsarna var mycket tjänstvilliga bara de fick en liten godbit.
Titel: Messy
I mars rymde vi till Marstrand ett par dagar. Jag fyllde ju år. Där var det ruskigt vinterväder och glashalt på alla klippor så det var svårt att fotografera. Men vi traskade runt och njöt av tillvaron på denna vackra ö. Nere i skogen på ön var det lugnt och lä. Härligt höra snön knarra under fötterna. Helgen efter den resan åkte jag till Alnarpsparken för här i Skåne var det redan vår. Det började snabbt spira med vårblommor och fåglarna satt på grenarna i solen och njöt. Livet hade börjat vakna igen.
Titel: Glory
Om våren vaknade i Skåne i mars så exploderade den i april. Det blev vårblommor på längden och tvären, ankornas dunbollar i parkerna och Ramsvikslandet. Men vänta nu…….Ramsvikslandet…….Hur kan man glömma bort att man varit på en resa till Ramsvik? Kan jag skylla på den där födelsedagen jag rymde ifrån i mars tro. Det får bli en solnedgång från Ramsvik som får representera aprils fotografering.
Titel: Sunset in Ramsvik
Maj en ljuvlig men sorglig månad. Semestertider stundar och solen värmer. Skogen doftar gott av liljekonvaljens förföriska doft. En weekend till Hanö satt fint efter att ha sagt farväl till min bortgångna faster. Blev lite foton från begravningen vilka blev ett kärt minne för släkten. Efter Hanöturen var det dags för begravning av Måns farmor. Maj var en jobbig månad. Väldigt intensiv med resor, tråkigheter och lite vila. Men vi försökte hämta energi från naturen och en kväll utforskade vi området runt Sturups flygplats och Häckeberga naturreservat. Rapsen blommade och det var så vackert att köra runt på de krokiga småvägarna i området och leta utsnitt. Naturen bjöd verkligen till från sin finaste sida. Kan man önska sig läckrare kompositioner av molnen på himlen till ett knallgult rapsfält? Nä, inte jag i alla fall. Kvällen är given att representera maj månad. Fler bilder finns här>
Titel: Painted sky
En glad månad. Det blev en resa till Nidingen i början på månaden (läs om den här>). Direkt efter resan var det studenttider och min brorsdotter och hennes kusin tog studenten. Vi fotograferade dem och det var jätteroligt. Och jobbigt!! Vilket tempo de håller! Alla bilder blev sammansatta i ett fint bildspel som innehåller både stillbilder och filmsnuttar. Ett fint minne för oss alla. Men det som får representera juni blir vallmon. Denna ljuvliga sommarblomma man förknippar med midsommartider. Jag älskar dessa nyutslagna sommarängar och hagar.
Titel: Summer flower
I juli var det semester och vi hälsade på vänner i Västergötland. En dagstur till Kögebukten i Danmark kan man alltid improvisera till när man är ledig. Lite speciellt landskap vid kritbrotten på Stevns klints kuststräcka. Det var mycket jakt på moln redan i juli då sommaren var väldigt växlande. Vi körde till Klagshamn en kväll och hoppades på åska men vad vi fick uppleva var något helt annat. Plötsligt kom en molnrulle glidande i snabb takt in mot land. Aldrig sett något liknande och det var väl så häftigt som åska. Jag tryckte snabbt igång filmknappen och en liten amatörfilmsnutt ligger här> Det var nog ändå det bästa att göra då vi stod lite dumt till och det fanns inte tid att flytta sig. Allt var över på ett par minuter. Men det var en häftig upplevelse. Insekter och kryp fastande också på minneskortet i juli men jag är förälskad i växten Sileshår så den blir utvald till juli.
Titel: Colorfull plant
I augusti fortsatte jakten på moln vid havet och förhoppningen om åska fanns kvar. Dock blev det inte så mycket av den varan trots de snabba väderväxlingarna. Men vi varvade med lite turer till skogen och när solen väl tittade fram sökte jag mig till blommor. I år upptäckte jag också att sprinklersen i Alnapsparken går igång kl. 20:00. Hoppsan….
Titel: Njuter
September bjöd på en häftig upplevelse och jag fick min första bild på en vild kronhjort (se här>) Så stora, vackra och fantastiska djur de är. I övrigt började jakten på svampar och droppar så det blev några skogsturer.
Titel: Straw
I oktober fortsatte svampjakten och Måns hittade till min glädje ett omkullvält träd fullt med porslinsskivlingar. Vilken vacker svamp. Det blev många bilder på dem. Gjorde en resa med PhotoNatura till Ugglarp med omnejd. En fin kuststräcka längs västkusten. Det får bli en ”risig” bild från den resan som får representera oktobers dova färgskala.
Titel: Sumphålet
Nu har blommor och blad vissnat ner. De vackra strukturerna i träden har kommit fram. Min längtan i november går oftast till havet. Jag älskar dessa strandpromenader vid havet på vintern. Jag har i många år åkt ner dit och vandrat av olika anledningar. Nu är det för att fotografera men ögonen letar ständigt efter havets guld, Bärnstenen. Dessa promenader rensar verkligen tankarna. Precis vad jag behövde i november.
Vad är en promenad vid havet?
Den kan vara blåsig
Den kan vara kall
Den kan vara krävande
Och den kan vara alldeles, alldeles underbar
Titel: Evening
Årets sista månad tyvärr utan snö. Fortfarande havet som drar i mig. Igår, årets näst sista dag, tittade jag ut genom fönstret och det såg väldigt tråkigt och grått ut ute. Måns vill ner och kolla av stränderna. Vindarna låg på från ”rätt” håll. Jag följde med och tog med kameran och telet. Tänkte att om det kommer in material från havet så brukar fiskmåsarna hänga längs strandkanterna. Men materialet hade inte kommit in. Långt ute i havet såg man mörka ”mattor” som säkert var ”fint” material för en fiskmås eller bärnstensletare. Det var ett annat ljus vid havet än i stan och jag retade mig att jag inte hade annan utrustning med. Då sa min kloka sambo det jag brukar förespråka. Gör det bästa av det du har här och nu. Tänk vad lätt man glömmer sina egna ord. Vågorna slog hårt in mot stranden och jag ställde in kameran på lite längre slutartid och lät havet måla en tavla till mig. De speciella ”Falsterbofärgerna”, som jag kallar dem, fanns i rawfilen så jag kunde leta fram dem i framkallningen. Det blir nog min sista bild för i år.
Titel: Ocean
Nu önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År!
Hoppas 2018 blir så som ni önskar.
Säger också tack till alla som följer mina bilder i olika medier.
Är er evigt tacksam.
I början av juni i år så åkte jag på vårresa med ett gäng från PhotoNatura till Nidingen. Redan från början visste jag att inriktningen på den här resan till stor del skulle bli fågelfoto och det är väl kanske inte det jag sysslar med mest. Men jag tyckte ändå att det skulle bli spännande och rogivande att åka ut till en sådan plats. Och det var det verkligen.
Vad är då Nidingen? Jo, Nidingen är ett lågt skär med fyrplats på som ligger ca 1 mil ut i Kattegatt och är en av Hallands finaste fågelöar. Karta> Ön är ca 1 km lång och 300 meter bred.
Den blev Sveriges första fyrplats 1645 när den efter freden i Brömsebro tillföll Sverige. Dock anlade Danskarna redan 1624 den första fyren som bestod av två vedeldade vippfyrar.
År 1834 byggdes de två sexkantiga fyrtornen. På ön har det periodvis bott en hel del människor. Tre familjer bodde och arbetade därute 1916 och de hade sammanlagt 23 barn.
Efter 2:a världskriget moderniserades fyrplatsen och det byggdes ett nytt fyrtorn. 1973 blev fyrarna automatiserade och sedan dess har arbetsuppgifterna i huvudsak bestått av rapportering till SMHI och marinen men även de har idag automatiserats. Numera finns inga bofasta på ön.
Dock finns det nu en fågelstation på Nidingen som bemannas av Göteborgs ornitologiska förening under mars-november. Man kan läsa om deras arbete här> Ett par ornitologer var på plats när vi var där och berättade lite om ön.
På Nidingen finns Sveriges enda koloni av tretåig mås vilken häckar under april – juli och då är halva ön avstängd och speciella föreskrifter och försiktighetsåtgärder måste följas av besökare för att respektera fågellivet.
Andra fåglar man kan se på Nidingen är bl a kentisk tärna, tobisgrissla och småskrake. På sommaren finns det även en sälkoloni på ön. Floran består mestadels av havstrandväxter strandbeta, strandkål, trift, marrisp och strandmalört.
Färden ut till Nidingen gick i en ribbåt som utgick från Gottskär hamn. Det blåste ganska rejält och det var en fartfylld resa ut. Bara det var en minst sagt frisk upplevelse.
Väl ute så installerade vi oss i något av de små husbyggnaderna som ligger precis vid fyrtornen. Sen började en 4 dagars vistelse ute på en ö mitt ute i havet. Man kunde liksom inte göra så mycket mer än traska runt med kameran, sitta och filosofera, umgås med de andra fotograferna och äta gott.
Att en stressig vardag snurrade vidare på fastlandet var liksom bortblåst. Bokstavligt talat för vi hade väldigt skiftande väderlek. Allt från blåst, sol och regn om vartannat hela tiden.
Vi kunde gå upp i ett av tornen och det var en fantastisk utsikt däruppe. En av kvällarna i skymningen kikade solen fram i en glipa mellan ovädersmolnen och hela Nidingen glänste i ett fantastiskt ljus. Det var nästan lite overkligt vackert på något vis. En liten stund fick vi denna upplevelse innan molnen tjocknade till igen.
Runt tornen flög de tretåiga måsarna hela tiden och när vi stod där uppe hängde de i vindarna och tittade på oss. Vilket ju var tacksamt för oss fotografer naturligtvis.
När man gick upp i fyren passerade man fönstren där fåglarna häckade på utsidan. Emellanåt var det ett fasligt skrikande och bråkande måsarna sinsemellan. Det var ganska trångbott därute. Och de som flög runt var lite närgångna och bråkiga de med. Det var nästan öronbedövande ibland.
Vi hade ju som sagt väldigt varierande väder och fina moln vilket jag gillar.
Tobisgrisslorna tyckte jag var väldigt vackra. De var helt illröda i munnen och på ben och fötter.
När solen kikade fram låg de på bryggan, var ute och hämtade lite mat och så upp på bryggan igen.
Makro var det väldigt svårt att ta i de vindarna som vi hade. Inte en blomma var stilla. Och inte var det så långa stunder med det magiska makroljuset heller.
Men något som var stilla var fyrarna. Så varför inte köra lite makroteknik på dem.
Jag fantiserade om hur dimman svepte in över den lilla ön och bäddade in fyrarna så de bara stack upp med sina vackra skepnader.
Eller hur det var att vistas på ön när havet stormade hårt och jag såg rasande, skummande vågor slå över fyrarna på Nidingen. Havet som är så föränderligt och som både ger och tar.
Jag vet dock inte om jag velat sitta däruppe i toppen på fyren under sådana väderförhållanden.
Vistelsen på Nidingen blev ett fint minne och det var väldigt avkopplande att vara såpass avskurna från fastlandet som vi ändå var. Precis vad jag behövde. Tack för trevligt sällskap mina medresenärer.
(De sv/vita bilderna är konverterade i Silver Efex Pro2)
Himlen och havet
Vindarna och vågorna
Molnen och horisonten
Jag och mina tankar
Ja så fick jag för mig att göra detta inlägg trots allt. Hur har mitt fotografiska 2015 varit. Året har ju innehållit en hel del händelser runt om fotograferingen men de tar jag inte här. Nu är det bara bilder som står i fokus. Och vad kul gräva i sina fotomappar. Rätt bra faktiskt för ibland tycker man att man inte har hunnit någonting men när man väl samlar ihop en bild från varje månad så märker man att det har man visst. Hm…. undrar vad annat jag prioriterat bort ;-).
Jag håller mig ofta inte till en sak när det gäller foto. Gillar att hålla på med olika typer av fotografering. Försökt nu samla ihop en samling från 2015 och märker att det blir en väldigt brokig sådan. Och man kan ju fundera varför det är så.
Tanken jag genast får är att jag har kul. Jag gillar att experimentera och utmana mig. Jag älskar också att vara i naturen och försöker vara det så ofta jag kan. Det gör med att jag fotar olika saker. Att traska runt i skogen, att promenera vid havet eller att krypa runt bland blommor och blad. Jag jag vill göra allt. Det är roligt och man mår bra av det.
Vi börjar väl med januari.
Snö kunde man ju inte skryta med här i Skåne. Jag har märkt att vilken månad jag än är i så är mina bilder från havet ganska tidlösa. De skulle nästan kunna vara tagna i vilken månad som helst. Dock önskar jag fortfarande att det kommer is längs kusterna. Vi får se vad nästa år erbjuder.
I februari åkte jag till Tromsö med några fotokompisar och fick för första gången i mitt liv uppleva norrskenet som var målet med resan. Fantastiskt och man var helt lyrisk. En härligt magisk känsla av spänning. Man vill absolut uppleva det igen. Och snö fick vi där med.
I mars blommar det redan och jag var överlycklig när jag hittade ett litet men än dock fint ställe med blåsippor precis vid Malmö där de växer vilt.
I aprils mappar så blommar det hej vilt men det sjuder av liv överallt. Även i dammarna på området där jag bor så det fick bli en liten sötnos som får representera april. En inte många dagar gammal andunge.
Det fortsätter att blomma i maj och nu är det fullt av vitsippor, gulsippor och blandade vårblommor. Man befann sig mest med näsan i jorden bland blommorna.
I juni har det växt upp överallt och sländor och andra kryp har vaknat och lever livet. Det är försommar trots att värmen inte riktigt befann sig. Och det märktes. Bl a på våra grodställen där det inte alls begav sig så mycket i år. Så när man var ledig hade man inte turen med sig. Men sländor fanns det gott om överallt.
Då sommaren var av den svalare sorten passade det bra att åka till skogen på semester. Nu kunde man traska runt där utan att förgås av värme. Besökte Tiveden och våra kompisar vid Karlsborg. Älskar svenska sommarsemestrar. Sitta med en kopp kaffe vid en bäck i skogen och bara njuta. Det kallar jag semester.
I augusti var semestern slut. Man behöver bara åka en liten bit utanför Malmö för att finna en strimma natur kvar och den gästade jag några korta rundor. Dock hade jag lite svårt hitta inspirationen riktigt efter semestern.
Men det botar man snabbt med några gamla vintageobjektiv. Detta är med ett Helios. En gammal ryss. Så i september blev det lite bilder med det.
Försökte hinna med hösten och i oktober gästade jag Trollskogen vid Torna Hällestad. En vacker plats där man kan traska runt en stund och ha det gott.
Så i november hände det. Det snöade en hel dag. Amazing. Och man var ledig också. Vilken tur. Men det var blött. Väldigt blött. Men man får ta chansen när den kommer så bara att ta på sig.
Och så öppnade Måkläppen och jag handlade julklapparna på nätet så jag slapp springa i affärer och trängas på helgerna. Jag ville ut vid havet. Och där var nästan folktomt då. Till skillnad från nu. Men vad det har ändrat sig därute nu då det varit högt vatten.
Var där igår med Bente & Svenne och vi hade en väldigt spännande dag. Det var högt vatten och vi försökte vada över mellan två revlar men det var för högt vattenstånd. Vi fick vända. Däremot så kom sälarna och simmade bara någon meter ifrån oss. Det var en häftig upplevelse. Även om kameran var tryggt nerpackad vid äventyret.
Måkläppen har delat sig i tre delar kan man säga. Nu måste man ha vadare för att komma runt och inte ens då kommer man fram överallt när vattnet trycker på som det gjorde igår.
Jag kan titta ut över havet hur länge som helst. Och det är så vackra pastellfärger. Jag behöver inte ens ett motiv alltid. Ibland vill jag bara ha ingenting helt enkelt. Bara färg. Trots havets styrka och vindarnas vinande så känner man alltid ett lugn där ute. Och jisses vad jag sov gott inatt.
Ja det var inte så tokigt 2015. Och med det så tackar jag alla som läser mina inlägg här och på min Facebooksida.
Önskar er ett Gott Nytt År!
Hej hej
Så äntligen fick jag känna lite havsluft även om det var rena sensommarvädret när jag och 3 andra fotogalna tjejer gästade Ramsvikslandet för ett par helger sedan. En liten förlängd weekend på höstkanten är definitivt inte fel. Men jag kallar det inte semester precis. Med denna hobby infaller man sig snabbt i ett zombie liknande tillstånd. Efter ett par dagar med trevliga lika nördiga vänner, god mat&vin och på tok för lite sömn då man stiger upp ett dygn och går och lägger sig i nästa så blir det så. Men man njuter verkligen.
Det blev lite olika typer av bilder. Hade ett mål och det var att ta i alla fall någon bild som jag inte hade tänkt mig ta i denna miljö. Resultatet blev ”My interpretation” som är en slags makrotolkning av Ramsviksladet. Försökte ändå få känslan av hav och himmel i den. Sen gav jag mig katten på att man ska kunna fota makro på en klippa. Helt utan växter och annat man kan ha i förgrund och bakgrund som kan ge struktur i yta och färg. Det var en solig dag och i lite uttorkade vattenpölar hittade jag kristaller från havssalt. Utmaningen blev också att med hjälp av det lilla ryska Heliosobjektivet med mellanring på försöka utnyttja kristallernas glitter. Det var inte lätt men till slut fick jag fram det jag ville ha.
De ”stora” landskapsbilderna kändes lite svåra faktiskt. Det märks att man inte varit vid klippor och hav på länge. Man var lite ringrostig. Jag har ju mest legat och kravlat på marken ibland blommor och blad med makrot senaste månaderna. Blivit några bilder vid sandstränder men inget vid klippor. Man behöver ett par dagar för att se det igen liksom. Tur vi var där i 4 dagar för jag hade verkligen saknat det.
Ett par riktigt tidiga morgnar blev det. Att väckarklockan ringer kl halv 5 på morgonen fast man är ledig är precis lika jobbigt som det låter. Men det är väldigt speciellt så tidigt på morgonen och den ene morgonen fick vi se Ramsviklandet i en rosaröd färgton. Helt underbart. Man ångrar sig aldrig att man gick ut och fick uppleva det.
Vi bodde på Ramsviksgården och hade hela stället för oss själv. Jättefint välskött vandrarhem. Kan verkligen rekommenderas.
En helg med så mycket kul går alldeles för fort. Man återvänder till verkligheten igen med laddade batterier. Får tacka mina reskamrater så mycket för en härlig helg. Vi gör om det.
*****************************
OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT MED CANON 5D MARK II OCH JAG HAR ANVÄNT EN DEL OLIKA OBJEKTIV DÅ DET ÄR LITE BLANDADE BILDER I INLÄGGET. VID HAVET HAR JAG ANVÄNT GRÅFILTER. REDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP MED OLIKA LAGER. BL A MED LEVEL, KONTRAST, FÄRG. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. TAGIT BORT SENSOR FLÄCKAR. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.
En liten weekend tripp på vårkanten är inte helt fel. Denna gången åkte jag iväg med ett glatt gäng från PhotoNatura nämligen Sven, Martin, Karlo, Johnny, Håkan, Elisabeth, Ola, Marie och Thorsten. Vi anlände lite vid olika tidpunkter. Jag åkte dit på torsdagen och hem på söndagen.
Färden gick till den lilla ön Hanö vilken ligger en bit ut från Blekinges kust. Man tar sig dit med båt. Det som är så fint med Hanö är öns väldigt varierande natur. Du hittar klippor, öppna ängar, växter, fin skog och så en liten trevlig by. Och så finns det ca 200 dovhjortar på ön. Inte helt omöjligt till och med för mig att fånga på bild. Finns även fågelkolonier med trutar längs med öns kanter. Överallt i buskar och träd sjöng näktergalarna nu på vårkanten. Det var ett himla liv på alla fåglar men det var vackert. Det som var skönt var att det fanns inga bilar så de ljuden slapp man. Man hörde fåglarna, havets brus och såklart en massa tassande fotografer på okristliga tider på vandrarhemmet.
Ön är också känd för den lilla strandsporren Bönsäcken som sträcker sig ut i havet på öns norra sida. Den består av en väldig massa vattenslipade stenar som ständigt rör sig och ändrar form. Det finns en sägen om den som säger att en jättekvinna, som för länge sedan bodde på Hanö, tröttnade på ensamheten. För att komma iland skulle hon bygga en stenbro över sundet. Hon samlade massor av stenar i sitt stora förkläde. Dock snubblade hon och alla stenarna föll ur, de hamnade vid strandkanten och Bönsäcken bildades.
Fotade gjorde vi vid olika tidpunkter och alla traskade iväg på sina små rundor när man kände för det. Men vi samlades och avnjöt några goda middagar tillsammans. Och så hade ju Karlo bakat fantastiskt goda sockerkakor till kaffet som han skämde bort oss med varje dag. Tack för det Karlo.
Jag hade med mig en liten ny ”leksak” ett begagnat objektiv från gamla östtyskland. Det heter Meyer Görlitz Orestor 135 mm. Hade lite testfotografering i daggen sista morgonen. Bilderna Circels och Morgonsol. Hade en mellanring på där. Objektivet har ju smeknamnet ”bokeh monster”. Ja, det blir sommarens leksak. Klart bästa förutsättningar att nå det resultat jag vill ha är vattendroppar eller ljusluckor mellan träden. Tror jag. Det får tiden och testerna utvisa. Har man lite att pyssla med precis som man inte hade det innan.
Men en sak är säker det ska vara gott att leva och det gör man med god mat, trevliga vänner, fin natur och kameran i hand. Mer behöver man inte.
En liten karta över Hanö kan ni se här>
*****************************************
OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT MED CANON 5D MARK II OCH JAG HAR ANVÄNT EN DEL OLIKA OBJEKTIV DÅ DET ÄR LITE BLANDADE BILDER I INLÄGGET. VID HAVET HAR JAG ANVÄNT GRÅFILTER. REDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP MED OLIKA LAGER. BL A MED LEVEL, KONTRAST, FÄRG. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. TAGIT BORT SENSOR FLÄCKAR. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.
Det börjar bli något av en tradition det här med att skriva ett inlägg om Måkläppen varje år. Men jag är så fascinerad av den platsen. Och jag knatar runt där några gånger på en säsong. Tre gånger har jag gått stora rundan denna säsong. Det blir många mil det. Måkläppen är väldigt stor och platt men samtidigt väldigt föränderlig. Bjuder hela tiden på något nytt. Och vinterljuset som är där ute är underbart. Speciellt i skymningen när det är lite molnigt och det ligger is. Ibland är det en utmaning att bara vara där. Eller att komma ut där. Ibland går det att gå ut med vanliga lågskor och ibland är det en omöjlighet att till och med gå ut med vadarstövlar. Det fick vi erfara den fjärde gången vi skulle ut denna säsongen då vi fick vända bara några meter från land. När vattenståndet pendlar mellan -60 och + 60 så händer det saker med naturreservatet. Stormarna i höst har rört runt i grytan och det har bjudits både på fräcka motiv och fina bärnstenar där ute. Sälarna har jag inte sett så mycket denna säsong. Men så har jag bara haft tillfälle att åka dit när många andra människor också varit lediga och då är det många som går ut så sälarna drar ut i vattnet. Lite vrakdelar har dykt upp längst ut som jag inte sett innan. Men de kommer fram då och då när sanden flyttar sig. Undrar hur Måkläppen kommer att se ut i framtiden. Det hände mycket nu i januari. Två stora rännor bröt igenom reveln. En längst ut och en längre in i svängen. Då det var lågvatten på sista turen jag gick stora rundan så lyckades jag ta mig över dem. Men det känns lite sankt här och där så man fick vara försiktig. Och vid sjömärket har det smalnat av rejält. Skulle inte förvåna mig och det bryter igenom där igen så att sjömärket försvinner. De har ju fått bygga om det förr. Naturligtvis har det blivit lite bilder i år också och här kommer en liten samling från mina olika rundor. Tack för denna säsongen kära Måkläppen. Vi ses i november :-). Men först vill jag nämna en annan sak.
Som ny medlem i PhotoNatura vill jag gärna göra lite reklam för senaste boken.
Köpte den själv när jag var på Vårgårda naturfotofestival. Jättefina bilder och mycket trevlig läsning. Klicka på boken för att se mer och köpa den eller besök PhotoNaturas monter på Skånsk naturfotofestival den 15 mars i Hässleholm så ses vi där.
Ha en skön söndag.
*********************************
OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT MED CANON 5D MARK II OCH CANON EF 17-40/4,0L IF USM, STATIV OCH FJÄRRUTLÖSARE. PÅ VISSA HADE JAG PÅ ETT AVTONAT ND FILTER MED MJUK ÖVERGÅNG. REDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP MED OLIKA LAGER. BL A MED LEVEL, KONTRAST, FÄRG. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. TAGIT BORT SENSOR FLÄCKAR. DAGS FÖR RENGÖRING TROR JAG. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.
Se förstorad> (bilden är spegelvänd i detta sammanhang)
Jag har ju en bild som jag döpt till ”Mot ljuset” och som jag tog i september 2009 så den har några år på nacken. Jag befann mig i en väldigt lärande period i allt som hade med fotografering att göra och hade precis invigt mitt livs allra första halvtonade gråfilter av märket Cokin. Det här med långa slutartider var också en ny värld för mig som jag tyckte det var väldigt kul att laborera med. Med andra ord var jag rätt grön inom foto. När jag lyckades fånga den tunga himlen med min kamera jag hade då, Canon 40D och ett Sigma 10-20 vidvinkelobjektiv, och det svepande vattnet över stenarna blev jag överlycklig. En riktig wowkänsla befann sig inom mig. Sådana bilder hade jag bara sett andra ta ju.
Den här kvällen befann vi oss vid Lernacken i Malmö för att fota och få lite luft efter jobb. Det ligger en gammal pir man kan gå ut på där. Många står därute och fiskar och fotar. Längst ut ligger det stora stenar. Det var ett väldigt oväder på väg in och regnet var inte långt borta. Himlen var väldigt mörk och hotfull. Men så blev det en liten orange strimma vid horisonten över Köpenhamn på andra sidan Öresund. Såg väldigt vackert ut. Det varade inte så länge men några rutor på minneskortet blev det innan vi fick springa in och söka skydd för himlen öppnade sig och regnet kom. Namnet var givet.
Så för mer än ett år sedan fick jag ett mail. Det var från en person som arbetade på SUS i Malmö. De var i färd med att planera installation av en ny Magnetröntgenkamera och han hade sett min bild och hade en tanke. Och jag tyckte det var en väldigt vacker tanke. De hade gärna sett min bild ”Mot ljuset” på en fondvägg vid ena änden av kameran så att när patienterna ligger i den långa ”tunneln” i kameran kunde de fästa blicken på bilden. Han tyckte det fanns ett symbolvärde i bilden med en dramatisk start med en knölig väg över stenar och ovädret som hotade. Placeringen av kameran skulle vara så att bron startade ungefär där MR-kameran stod och bron skulle leda blicken mot ljuset. Mot ett ljusare och friskare liv. Därav är den spegelvänd. Vändningen av bilden skulle också få en att ha känslan av att man befann sig på andra sidan och skulle hem mot ljuset.
Jag har själv varit patient i en svår livshotande situation och sett många olika avdelningar på SUS i Malmö. Många kala tråkiga dystra väggar. Det året gjorde jag över 120 besök på det sjukhuset. Det är ca 11 år sedan nu. Men jag vet att när man befinner sig i en sådan situation så vill man känna sig levande. Inte känna sig som i en grå kal bubbla som det nästan inte finns något hopp i. Det gör otroligt mycket. Jag har själv legat i MR-kamera några gånger så jag vet hur det känns. Patienter som får en MR-undersökning mår ofta dåligt. Så när jag fick frågan och läste motiveringen och de fina tankarna så visste jag svaret i mitt hjärta och förstod hur viktig tanken var. Och jag blev jätteglad att det finns eldsjälar i vår sjukvård som tänker på sånt. Personalen på röntgen i Malmö är underbara människor och gör ett bra jobb. Jag var med andra ord helt såld 🙂
Men jag hade ett önskemål. Att få komma dit och se det färdiga resultatet. Och jag blev lovad en inbjudan till invigningen. Tiden gick och så plötsligt för någon vecka sedan kom ett mail med en inbjudan. Och jag åkte dit och hade kameran med mig.
Så var det då dags att ta fram saxarna och klippa av det symboliska invigningsbandet.
Jag fick inte gå in i rummet utan fick hålla mig vid dörren. Fick en liten lektion i hur en magnetröntgenkamera fungerar. Och vilka enorma magnetiska krafter som befinner sig i det rummet. Verkligen en imponerande uppfinning.
Nedan här så hölls en sax, vill jag minnas, som satt fast i ett snöre framför tunneln och den åkte som en projektil rakt in. Så det var inte så ljus idé att gå in där med kameran och dessutom riskera att förstöra både kretskort och minneskort i den. All utrustning i det rummet bestod av icke magnetiskt material. Trämöbler utan metallskruvar t ex. Sånt har ju inte en annan tänkt på när man låg i en sådan kamera som patient. Vet att smycken skulle av men inte direkt varför. 
På sidoväggarna så hade de två ”ljuspaneler” som hela tiden växlade färg i rummet. Allt från grönt, gult, oranget, blått mot det lila ljuset. Var lite kul att se hur min bild liksom förändrades av ljusets färgton som blev i rummet från panelerna. Tänk vad färg och ljus kan göra i ett rum. Precis som när man fotograferar. Ljuset som kan få vilket motiv som helst att bli vackert. Det blev ett vackert undersökningsrum. Så lite gör så mycket.
Det var jätteskoj att se sin bild så enormt stor. Och helheten med hela grejen liksom. Inget man får uppleva varje dag detta. Tack för att jag fick komma 🙂
Ställde mig framför glasväggen de sitter bakom när de jobbar med maskinen och tog en bild rakt in i tunneln. Så som man ser det när man ligger där längst in. Där ser man det varma välkomnande hoppfulla ljuset. Ljuset mot livet. Ljuset mot hoppet.
*******************************************************
Om bilder och utrustning. Jag har fotat med Canon 5D Mark II och Canon EF 17-40mm f/4L USM och Canon EF 50mm f/1,4 USM handhållet. Redigeringen är ganska generell. Beskär bilden. Arbetar i Photoshop CS5 i olika lager. Bl a med levels och kontrast. justerat färg något. Justerar i delpartier. T ex ljusa upp, mörka ner. lagt på lite skärpa. kollar bruset. Ev tar bort sensor fläckar i vissa fall då de syns. i bilden mot ljuset i ena kanten stack en sten in som var störande för helheten så efter tips i bildkritik på fs tog jag bort den. Fråga gärna om ni undrar över en specifik bild så går jag in och titta mer på just den bilden och svarar er.
I mitten av januari var jag, Måns och Ulrika på en rejäl vandring ut på Måkläppen. Allra längt ut gick vi. Det var en minst sagt kylig dag och vi såg väl mer eller mindre ut som några polarforskare i våra munderingar. För min del har det blivit några vandringar på Måkläppen och stränderna på näset denna vinter. För Ulrika var det premiär och hennes blogg från tillfället kan ni läsa här. Och se hennes jättefina bilder såklart.
Måkläppen är ett naturreservat som är stängt för människor största delen av året tack och lov för alla djuren som vistas härute. Men på vintern är det öppet i 3 månader. Ni kan läsa mer om stället här. Man kan också kika in på Måkläppsföreningens hemsida för att få mer information om stället.
Det hade börjat lägga sig lite is i kanterna och i vattnet var det som en issörja på sina ställen. Himlen var helt underbar denna dag och visade sig från sin bästa sida som på beställning nu när vi skulle visa Ulrika platsen och fota i flera timmar.
Där står hon ju och har hittat nåt intressant att kompa in i bilden.
Nu har vi kommit en bra bit ut. Havet har en fantastisk färg. Det är ljus och fin sand på bottnen. Sandkornen här nere på hela Näset är speciella. De är inte runda utan kantiga och små. När man går i sanden ”knarrar” det. Nästan som man går i snö.
Nu är vi allra längst ut på sandreveln. En flygbild från stället kan ni se här. Den svänger och går inåt igen. Det är en enorm frihetskänsla att stå här längst ut och titta ut över den oändliga horisonten. Och känna den härliga luften i lungorna. Man känner sig så väldigt levande.
Det låg lite snö på sanden här ute och på sina ställen var sanden och snön nästan lika vita.
På insidan av ”böjen” så hade det blivit is. Här kikar vi in mot fastlandet. Där allra längst in ser man en svart liten silhuett. (till höger om mitten) Det är Falsterbo fyr och den träddungen som växer där.
Nå det började mörkna så smått och det var bara att käka upp fikat för att få kraft att gå den ca halvmilen vi hade in till bilen. Ja inte så mycket annat att göra. Finns ju inget annat än egen benkraft här ute :-).
En liten pose vid sjömärket som står här ute fick det bli på vägen ut också. Här har vi ”Polarforskarna”
Hemma hade jag en mustig, gräddig och smarrig gryta redo bara att sätta på spisen. Så varsin varm dusch, ett par uppkorkade rödvinsflaskor och en god middag satt som pricken över i:et denna lördag. Och så choklad till kaffet såklart.
Tack för en trevlig helg Ulrika 🙂
****************************************
Om bilder och utrustning. Jag har fotat med Canon 5D Mark II och Canon EF 17-40/4,0L IF USM, stativ och fjärrutlösare. Hade på ett runt ND8 gråfilter och ett Hitech Filter ND avtonat grå mjuk övergång för att jag ville ha lite längre slutartider. Använde också ett cokin halvtonat filter då jag hade sönder mitt Hitech! Redigeringen är ganska generell. Beskär bilden. Arbetar i Photoshop CS5 i olika lager. Bl a med level, kontrast, färg. Justerar i delpartier. T ex ljusa upp, mörka ner. Lagt på skärpa. kollar bruset. tagit bort sensor fläckar. Dags för rengöring tror jag. Fråga gärna om ni undrar över en specifik bild så går jag in och titta mer på just den bilden och svarar er.
