Måkläppen - Camilla Noresson Photo Art

jan

Människan och havet

Landskap & Hav &Vyer / Poesi & Vers / 8 Comments / 26 januari, 2020

Människan samlar sina tankar och tittar ut mot horisonten.
Havet brusar och vågorna sveper in mot stranden.
Molnen far fram och luften är full med syre.
Föränderligheten i livet visar sig från sin bästa sida.
Det känns friskt, oändligt och mäktigt på något vis.
Vi lånar en stund liv av havet. Ta väl vara på den.

Det blev en eftermiddagstur trots allt till Måkläppen i Falsterbo. Jag visste att jag inte skulle vara ensam därute då det är den sista helgen naturreservatet har öppet. Det var svårt att fotografera med människor som likt ett lämmeltåg strömmade fram och tillbaka överallt. Vädret var sådär och precis när vi kom ut började det småregna. Vi beslöt oss i alla fall för att gå hela rundan på drygt en mil och vara beredda på snabbt väderomslag. Vi vet att vädret kan förändras väldigt fort vid kusten.

Det slutade regna en stund och plötsligt blev det lite struktur i molnen och genom en molnlucka skickade den lågt stående solen ner lite härligt ljus. Jag klev ut i vattnet och tryckte ner stativet i sanden för att det skulle stå stadigt i vågorna och komponerade min bild. Sen väntade jag på rätt ljus och rätt våg. Ville att ljusets färg skulle spegla sig i den blöta sanden.

Då kom en man i rask takt och ”klev in” i min komposition. Han ställde sig längst ut på en liten revel och stannade där. Jag tänker nu inte skriva mina ord jag fick fram just i den stunden då ljuset blev precis så som jag ville ha det. Mannen stod kvar där ända tills ljusluckan täcktes av moln igen.

Jag tog min bild med mannen kvar på reveln. Tänkte att när jag kommer hem ska jag ta bort honom i datorn och varudeklarera min bild med följande text: ”Idiot bortklonad”.

Nåväl idag när jag sansat mig lite fick han vara kvar. Jag brukar inte vilja ha människor i mina bilder men vi är ju faktiskt en del av naturen vi med och kanske det är dags att tänka om och låta människan vara en del av naturen i mina bilder ibland.

Några rader text började formas i huvudet på morgonkvisten och kombinationen bild och text är faktiskt inte så dum ibland för att ge uttryck av en känsla som förändrades från irritation till funderingar i lugn och ro.

Med det önskar jag en skön dag.

jan

Stenen som lockar och drar

Film / Landskap & Hav &Vyer / 4 Comments / 3 januari, 2016

Det har varit rejäla vindar senaste tiden och de ha legat på från ”rätt” håll. Då kommer bärnstensledarna fram ur sina gömmor. Vädret slog om och det blev minusgrader. Måns kom hem från stranden och berättade hur det såg ut. Allt var inglacerat av is. Han hade till och med is i håven med hem.

Jag bestämde mig för att följa med ner till Måkläppen och dokumentera deras jakt på de eftertraktade bärnstenarna. Alla går nu och drömmer om att den stora klumpen ska komma drivande på bottnen in mot Måkläppen.

Det var grymt isiga vindar och allt frös till. Vi hade is på jackorna och vadarna. Mina stativben fick förbli utfällda för de frös fast och var helt isiga. På kameran hade jag ett teleobjektiv och det fick sitta där det satt. Att byta objektiv eller ta fram filter var det inte tal om. Men å andra sidan skulle jag ju dokumentera grabbarna så det passade bra.

Alla var vid gott mod och kämpade på i de hårda vindarna och vågorna.

Det är hårt arbete att ösa i materialet som driver in med vågorna. Det gäller också att ha bra kläder. Fiskmåsarna hänger i luften och väntar på att maten ska komma in.

Kenneth fångade jag i en våg. Vågorna slår hårt emot tångvallarna. Det gällde att vara stadig på benen.

Att fiskmåsarna sitter och vänta såhär är ett bra tecken på att det kommer in nytt material. För då brukar de hitta mat. Det var massor med fiskmåsar på stranden.

Jag fotade och det var inte lätt då det svepte salta vågor över tångkanterna och blåsten skakade stativet. Och det var halt att gå. Borde haft broddar på mig.

Jag filmade lite. Inte för jag är något proffs på det men jag tycker det är lite kul. Har bara iMovie att redigera i och där hittade jag ett filter som hette stumfilm. Vad kul. Fick en idé. Jag satte ihop en liten film så ni kan se en bärnstensletarnas kamp om de gula klimparna.

Det är inte precis någon glamorös strandpromenad alltid.

*********************************************************

OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT/FILMAT MED CANON 5D MARK II OCH JAG HAR ANVÄNT ETT CANON 70-200 OBJEKTIV JAG LÅNAT TILL BILDER/FILM I INLÄGGET. KÖRT BÅDE MED STATIV OCH HANDHÅLLET. FILMEN REDIGERAD OCH IHOPSATT I IMOVIE. BILDREDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP MED OLIKA LAGER. BL A MED LEVEL, KONTRAST, FÄRG. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. TAGIT BORT SENSOR FLÄCKAR. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.

dec

Mitt fotografiska 2015 – Gott Nytt År

Fåglar & Djur / Fotobloggar "Ditt & Datt" / Landskap & Hav &Vyer / Macro & Insekter & kryp / Macro & Växter & naturdetaljer & träd / Vatten & droppar & Is / 16 Comments / 31 december, 2015

Ja så fick jag för mig att göra detta inlägg trots allt. Hur har mitt fotografiska 2015 varit. Året har ju innehållit en hel del händelser runt om fotograferingen men de tar jag inte här. Nu är det bara bilder som står i fokus. Och vad kul gräva i sina fotomappar. Rätt bra faktiskt för ibland tycker man att man inte har hunnit någonting men när man väl samlar ihop en bild från varje månad så märker man att det har man visst. Hm…. undrar vad annat jag prioriterat bort ;-).

Jag håller mig ofta inte till en sak när det gäller foto. Gillar att hålla på med olika typer av fotografering. Försökt nu samla ihop en samling från 2015 och märker att det blir en väldigt brokig sådan. Och man kan ju fundera varför det är så.

Tanken jag genast får är att jag har kul. Jag gillar att experimentera och utmana mig. Jag älskar också att vara i naturen och försöker vara det så ofta jag kan. Det gör med att jag fotar olika saker. Att traska runt i skogen, att promenera vid havet eller att krypa runt bland blommor och blad. Jag jag vill göra allt. Det är roligt och man mår bra av det.

Vi börjar väl med januari.

Snö kunde man ju inte skryta med här i Skåne. Jag har märkt att vilken månad jag än är i så är mina bilder från havet ganska tidlösa. De skulle nästan kunna vara tagna i vilken månad som helst. Dock önskar jag fortfarande att det kommer is längs kusterna. Vi får se vad nästa år erbjuder.

I februari åkte jag till Tromsö med några fotokompisar och fick för första gången i mitt liv uppleva norrskenet som var målet med resan. Fantastiskt och man var helt lyrisk. En härligt magisk känsla av spänning. Man vill absolut uppleva det igen. Och snö fick vi där med.

I mars blommar det redan och jag var överlycklig när jag hittade ett litet men än dock fint ställe med blåsippor precis vid Malmö där de växer vilt.

I aprils mappar så blommar det hej vilt men det sjuder av liv överallt. Även i dammarna på området där jag bor så det fick bli en liten sötnos som får representera april. En inte många dagar gammal andunge.

Det fortsätter att blomma i maj och nu är det fullt av vitsippor, gulsippor och blandade vårblommor. Man befann sig mest med näsan i jorden bland blommorna.

I juni har det växt upp överallt och sländor och andra kryp har vaknat och lever livet. Det är försommar trots att värmen inte riktigt befann sig. Och det märktes. Bl a på våra grodställen där det inte alls begav sig så mycket i år. Så när man var ledig hade man inte turen med sig. Men sländor fanns det gott om överallt.

Då sommaren var av den svalare sorten passade det bra att åka till skogen på semester. Nu kunde man traska runt där utan att förgås av värme. Besökte Tiveden och våra kompisar vid Karlsborg. Älskar svenska sommarsemestrar. Sitta med en kopp kaffe vid en bäck i skogen och bara njuta. Det kallar jag semester.

I augusti var semestern slut. Man behöver bara åka en liten bit utanför Malmö för att finna en strimma natur kvar och den gästade jag några korta rundor. Dock hade jag lite svårt hitta inspirationen riktigt efter semestern.

Men det botar man snabbt med några gamla vintageobjektiv. Detta är med ett Helios. En gammal ryss. Så i september blev det lite bilder med det.

Försökte hinna med hösten och i oktober gästade jag Trollskogen vid Torna Hällestad. En vacker plats där man kan traska runt en stund och ha det gott.

Så i november hände det. Det snöade en hel dag. Amazing. Och man var ledig också. Vilken tur. Men det var blött. Väldigt blött. Men man får ta chansen när den kommer så bara att ta på sig.

Och så öppnade Måkläppen och jag handlade julklapparna på nätet så jag slapp springa i affärer och trängas på helgerna. Jag ville ut vid havet. Och där var nästan folktomt då. Till skillnad från nu. Men vad det har ändrat sig därute nu då det varit högt vatten.

Var där igår med Bente & Svenne och vi hade en väldigt spännande dag. Det var högt vatten och vi försökte vada över mellan två revlar men det var för högt vattenstånd. Vi fick vända. Däremot så kom sälarna och simmade bara någon meter ifrån oss. Det var en häftig upplevelse. Även om kameran var tryggt nerpackad vid äventyret.

Måkläppen har delat sig i tre delar kan man säga. Nu måste man ha vadare för att komma runt och inte ens då kommer man fram överallt när vattnet trycker på som det gjorde igår.

Jag kan titta ut över havet hur länge som helst. Och det är så vackra pastellfärger. Jag behöver inte ens ett motiv alltid. Ibland vill jag bara ha ingenting helt enkelt. Bara färg. Trots havets styrka och vindarnas vinande så känner man alltid ett lugn där ute. Och jisses vad jag sov gott inatt.

Ja det var inte så tokigt 2015. Och med det så tackar jag alla som läser mina inlägg här och på min Facebooksida.

Önskar er ett Gott Nytt År!

Hej hej

feb

Årets Måkläppsinlägg

Landskap & Hav &Vyer / 0 Comment / 9 februari, 2014

Det börjar bli något av en tradition det här med att skriva ett inlägg om Måkläppen varje år. Men jag är så fascinerad av den platsen. Och jag knatar runt där några gånger på en säsong. Tre gånger har jag gått stora rundan denna säsong. Det blir många mil det. Måkläppen är väldigt stor och platt men samtidigt väldigt föränderlig. Bjuder hela tiden på något nytt. Och vinterljuset som är där ute är underbart. Speciellt i skymningen när det är lite molnigt och det ligger is. Ibland är det en utmaning att bara vara där. Eller att komma ut där. Ibland går det att gå ut med vanliga lågskor och ibland är det en omöjlighet att till och med gå ut med vadarstövlar. Det fick vi erfara den fjärde gången vi skulle ut denna säsongen då vi fick vända bara några meter från land. När vattenståndet pendlar mellan -60 och + 60 så händer det saker med naturreservatet. Stormarna i höst har rört runt i grytan och det har bjudits både på fräcka motiv och fina bärnstenar där ute. Sälarna har jag inte sett så mycket denna säsong. Men så har jag bara haft tillfälle att åka dit när många andra människor också varit lediga och då är det många som går ut så sälarna drar ut i vattnet. Lite vrakdelar har dykt upp längst ut som jag inte sett innan. Men de kommer fram då och då när sanden flyttar sig. Undrar hur Måkläppen kommer att se ut i framtiden. Det hände mycket nu i januari. Två stora rännor bröt igenom reveln. En längst ut och en längre in i svängen. Då det var lågvatten på sista turen jag gick stora rundan så lyckades jag ta mig över dem. Men det känns lite sankt här och där så man fick vara försiktig. Och vid sjömärket har det smalnat av rejält. Skulle inte förvåna mig och det bryter igenom där igen så att sjömärket försvinner. De har ju fått bygga om det förr. Naturligtvis har det blivit lite bilder i år också och här kommer en liten samling från mina olika rundor. Tack för denna säsongen kära Måkläppen. Vi ses i november :-). Men först vill jag nämna en annan sak.

Som ny medlem i PhotoNatura vill jag gärna göra lite reklam för senaste boken.

Köpte den själv när jag var på Vårgårda naturfotofestival. Jättefina bilder och mycket trevlig läsning. Klicka på boken för att se mer och köpa den eller besök PhotoNaturas monter på Skånsk naturfotofestival den 15 mars i Hässleholm så ses vi där.

Ha en skön söndag.

*********************************

OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT MED CANON 5D MARK II OCH CANON EF 17-40/4,0L IF USM, STATIV OCH FJÄRRUTLÖSARE. PÅ VISSA HADE JAG PÅ ETT AVTONAT ND FILTER MED MJUK ÖVERGÅNG. REDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP MED OLIKA LAGER. BL A MED LEVEL, KONTRAST, FÄRG. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. TAGIT BORT SENSOR FLÄCKAR. DAGS FÖR RENGÖRING TROR JAG. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.

jan

Grafiska mönster

Abstrakt & "Dragare" & Måla med kameran / 16 Comments / 11 januari, 2014

Eftersom jag är en matglad skåning börjar jag detta året i bloggen med ett citat från ”matvärlden” myntat av Cajsa Warg. Hon började ofta sina recept med uttrycket
”Man tager, om man så hafva kan …” vilket i nutid blivit ”Man tager vad man haver”.
Och vad har då detta med foto att göra undrar säkert en del. Men det är inte så tokigt uttryck om man tänker efter. Jag funderar på om det inte är så vi borde tänka även när vi fotograferar. Att vi ska fånga det som finns i nuet just där vi är i stunden. Många i olika nätverk, på jobbet och överallt klagar på vädret. Oavsett vilket väder det än är så är det alltid fel. Ofta trampar jag själv i det klaveret. Jag älskar våra fyra årstider för varje årstid har sin tjusning. Det är alltid något att se fram emot att fota. Det ger variation. Men man kan ju inte styra det. När man är ledig så kan man ju inte beställa de förutsättningar man går och längtar efter. Så varför inte vända på det och förvalta de förutsättningar som bjuds då man har tid att åka ut. Och hur ofta har man inte hört följande: –Man skulle varit där istället nu. Men varför inte istället säga: –Jag är här nu och jag har detta. Dessa bilder jag kan ta.

När jag var ”färdig” med hösten och dess svampar och rödgula löv började bilderna av snö, iskristaller, ismönster och istappar formas i mitt huvud. Jag visste precis vad jag ville ha. Men denna vintern har inte bjudit på de förutsättningarna här i södra Sverige. Så hur reagerar man då. Ja, antingen tappar man inspirationen, gnäller och stannar hemma eller så gillar man läget och öppnar ögonen och antar utmaningen att hitta andra bilder.
Jag började med det första för jag blev besviken över att förhållandena inte blev som jag ville. Men naturmänniska som man är så håller det ju inte att sitta hemma och tjura över vädret så jag sparkade mig själv i de bakre regionerna och åkte ut på några rundor så fort tillfälle erbjöds mellan alla helger och julbestyr. Till sist hittade jag inspirationen igen. Det är ju klart att det alltid finns bilder att ta. Inte de bilder jag drömt om men då får man ju utmana sig själv och tänka om och leta annat. På Måkläppen allra längst ut hittade jag häftiga sandmönster. Det var vitare och svartare sand som låg i lager. Vinden och vattnet hade format den. Jag blev helt överlycklig av att se så vacker sand. Så i detta inlägget blir det lite grafiska mönster därifrån. Det blev snäva utsnitt av sandmönster istället för ismönster och jag är faktiskt riktigt tillfreds med det för hade nu hela Måkläppen varit täckt av snö hade jag inte fått uppleva dem.
Jag valde att göra dem svart vita. Och med höjd kontrast. Tyckte det blev lite effektfullt.

Som sagt ”Man tager vad man haver”
Ut och anta era utmaningar i helgen. Lycka till.

************************************

OM BILDER OCH UTRUSTNING. JAG HAR FOTAT MED CANON 5D MARK II OCH CANON EF 17-40 f/4L USM. REDIGERINGEN ÄR GANSKA GENERELL. BESKÄR BILDEN. ARBETAR I PHOTOSHOP CS5 I OLIKA LAGER. BL A MED LEVELS OCH KONTRAST. I DESSA BILDER HAR JAG ARBETET EN HEL DEL MED KONTRASTEN. kONVERTERAT TILL SVART/VITT. JUSTERAR I DELPARTIER. T EX LJUSA UPP, MÖRKA NER. LAGT PÅ LITE SKÄRPA. KOLLAR BRUSET. EV TAR BORT SENSOR FLÄCKAR I VISSA FALL DÅ DE SYNS. FRÅGA GÄRNA OM NI UNDRAR ÖVER EN SPECIFIK BILD SÅ GÅR JAG IN OCH TITTA MER PÅ JUST DEN BILDEN OCH SVARAR ER.

jan

En vandring på Måkläppen

Landskap & Hav &Vyer / 0 Comment / 27 januari, 2013

I mitten av januari var jag, Måns och Ulrika på en rejäl vandring ut på Måkläppen. Allra längt ut gick vi. Det var en minst sagt kylig dag och vi såg väl mer eller mindre ut som några polarforskare i våra munderingar. För min del har det blivit några vandringar på Måkläppen och stränderna på näset denna vinter. För Ulrika var det premiär och hennes blogg från tillfället kan ni läsa här. Och se hennes jättefina bilder såklart.
Måkläppen är ett naturreservat som är stängt för människor största delen av året tack och lov för alla djuren som vistas härute. Men på vintern är det öppet i 3 månader. Ni kan läsa mer om stället här. Man kan också kika in på Måkläppsföreningens hemsida för att få mer information om stället.

Det hade börjat lägga sig lite is i kanterna och i vattnet var det som en issörja på sina ställen. Himlen var helt underbar denna dag och visade sig från sin bästa sida som på beställning nu när vi skulle visa Ulrika platsen och fota i flera timmar.

Där står hon ju och har hittat nåt intressant att kompa in i bilden.

Nu har vi kommit en bra bit ut. Havet har en fantastisk färg. Det är ljus och fin sand på bottnen. Sandkornen här nere på hela Näset är speciella. De är inte runda utan kantiga och små. När man går i sanden ”knarrar” det. Nästan som man går i snö.

Nu är vi allra längst ut på sandreveln. En flygbild från stället kan ni se här. Den svänger och går inåt igen. Det är en enorm frihetskänsla att stå här längst ut och titta ut över den oändliga horisonten. Och känna den härliga luften i lungorna. Man känner sig så väldigt levande.

Det låg lite snö på sanden här ute och på sina ställen var sanden och snön nästan lika vita.

På insidan av ”böjen” så hade det blivit is. Här kikar vi in mot fastlandet. Där allra längst in ser man en svart liten silhuett. (till höger om mitten) Det är Falsterbo fyr och den träddungen som växer där.

Nå det började mörkna så smått och det var bara att käka upp fikat för att få kraft att gå den ca halvmilen vi hade in till bilen. Ja inte så mycket annat att göra. Finns ju inget annat än egen benkraft här ute :-).

En liten pose vid sjömärket som står här ute fick det bli på vägen ut också. Här har vi ”Polarforskarna”

Hemma hade jag en mustig, gräddig och smarrig gryta redo bara att sätta på spisen. Så varsin varm dusch, ett par uppkorkade rödvinsflaskor och en god middag satt som pricken över i:et denna lördag. Och så choklad till kaffet såklart.

Tack för en trevlig helg Ulrika 🙂

****************************************

Om bilder och utrustning. Jag har fotat med Canon 5D Mark II och Canon EF 17-40/4,0L IF USM, stativ och fjärrutlösare. Hade på ett runt ND8 gråfilter och ett Hitech Filter ND avtonat grå mjuk övergång för att jag ville ha lite längre slutartider. Använde också ett cokin halvtonat filter då jag hade sönder mitt Hitech! Redigeringen är ganska generell. Beskär bilden. Arbetar i Photoshop CS5 i olika lager. Bl a med level, kontrast, färg. Justerar i delpartier. T ex ljusa upp, mörka ner. Lagt på skärpa. kollar bruset. tagit bort sensor fläckar. Dags för rengöring tror jag. Fråga gärna om ni undrar över en specifik bild så går jag in och titta mer på just den bilden och svarar er.

dec

Med havet som målarduk

Abstrakt & "Dragare" & Måla med kameran / 0 Comment / 27 december, 2012

Att vistas vid havet är något jag bara känner att jag måste göra mellan varven. Och nu när man varit lite ledig har jag spenderat varenda ledig stund vid havet. Här nere i södra Skåne har vi ju milsvis med långa sandstränder. Det kom en del snö på lille Julafton men den försvann lika fort som den kom. Isen har inte lagt sig ännu heller. Jag som faktiskt vill ha is! Men blåsten och de vackra molnen har susat förbi dessa dagar. Det var mycket liv och rörelse i vattnet. Jag satte på ett ND 8 filter och ett halvtonat Hitech filter för att få längre tider och bra himmel sen började jag leka. Hade kameran på stativ och slutartider på ca1,5-4 sekunder. Samtidigt som vågorna slog och gjorde linjer så vred jag kameran i sidled. Försökte hålla horisonten så rak som möjligt men med kula på stativet så blev det lite si så där med den saken. Men å andra sidan så ville jag ju inte ha en knivskarp horisont heller. Jag ville ha havet som en målarduk. Himlen förändrades hela tiden och mellan varven kikade en liten solstråle förbi. Färgerna speglade sig i vattnet och vågonas skum smetades ut till linjer.

Som vanligt när jag fotograferar så försvinner tid och rum och man laddar sina batterier och blir full av energi. Det har blivit några långa promenader, massor med frisk havsluft och så gjorde man väl en och annan tavla med.

ÖNSKAR ER ALLA ETT GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

*****************************************

Om bilder och utrustning. Jag har fotat med Canon 5D Mark II och Canon EF 17-40/4,0L IF USM, stativ och fjärrutlösare. Hade på ett runt ND8 gråfilter och ett Hitech Filter ND avtonat grå mjuk övergång för att jag ville ha lite längre slutartider. Redigeringen är ganska generell. Beskär bilden. Arbetar i Photoshop CS5 i olika lager. Bl a med level, kontrast, färg. Justerar i delpartier. T ex ljusa upp, mörka ner. inte lagt på skärpa som ni säkert förstår. kollar bruset. tagit bort sensor fläckar. Dags för rengöring tror jag 🙂 Fråga gärna om ni undrar över en specifik bild så går jag in och titta mer på just den bilden och svarar er.

sep

Måkläppsvandring

Fotobloggar "Ditt & Datt" / 2 Comments / 4 september, 2011

2011_09_04_0014568 blogg

Imorse for vi ner Falsterbo för att delta i vandringen ut på Måkläppen som arrangeras av Måkläppsföreningen och ledd av Jan-Åke Hillarp. Det var en stor grupp som samlad gav sig ut på ”Kläppen”. Det är ju stängt där nästan hela året och nu öppnar den igen 1 november. Men denna enda dag får man gå ut på sommarhalvåret. Vi fick lite förhållningsregler för att vi inte skulle störa naturen. Därute finns många fågelarter och sälar. Det var varmt och strålande sol. Härligt. Kameran hängde runt halsen. Mest för att dokumentera lite här till bloggen. Inte de bästa förutsättningarna för fina bilder annars. Skarpt ljus, massor med folk, kraftig vind, nästintill klar himmel. Och att hoppas på att få några sälar eller fåglar på bild var det ju inte tal om. De stack all världens väg men det var ju väntat. Ja, jag klagar inte för det var gött med solen. Den satt fint.

Vi följde med gruppen en bra bit och lyssnade på Jan-Åke när han berättade om Måkläppen. Sen sackade vi efter lite och gick och strosade i solen. Det är väldigt många växtarter därute också. Malört är ett exempel. Fina färger på floran.

Vi satte oss ner och tog varsin kopp kaffe då vi plötsligt såg en stor fågel flyga över den yttre sandreveln. Det var ju en havsörn. Tror det var många som missade den men i och med att vi satt där bland de höga växterna så störde vi inte den. Den landade en stund och tittade på vad det var som hände. Men där var nog för många människor för den flög iväg igen inmot land. Måns hann fånga den på bilden nedan ivarje fall. De är grymt stora. Häftiga.

Det var lite för mycket vind för macro. Och det tyckte myggan med som satt och gömde sig i en buske.

Jag gick och sparkade lite bland snäckmaterialet längs strandkanten och hittade några små bärnstenar. Kul. Letade inte så mycket förra vintern då det var helt inisat därute. Men nu har man något att se fram emot 1 november då man får gå ut igen. Hoppas på några rejäla höststormar innan dess. Jag fick syn på en liten larvig sak på marken. Den var häftig.

Jag fick sen höra av fotograf Ulf Westerberg att det var en Brunsprötad skymningssvärmare, eller rättare sagt larven innan det blev en sån fin svärmare.

Vi tog en kortare väg in. Men det var högt vattenstånd så vi tog helt enkelt av oss stövlar och byxor och traskade ut i vattnet. Man måste veta var man ska gå över för man får vandra ut i havet och sen in mot stranden på en sandrevel. Ja, där fick fågelskådarna något att kika på ;-). Men det var skönt i vattnet. Kan man gå i bikini på sommaren kan man väl vada in trosor och kalsonger :-). No big deal.

Det är ju som sagt naturreservat därute. Och nu har de sk. naturvårdarna gjort en ”fin” insats och beklätt den fina Falsterbo stranden med betongklumpar för att man ska se var gränsen går. Det blev ju SÖREN SÅ VACKERT!! 🙁

Efter Måkläppsturen körde vi bort till Falsterbo bird show och kikade lite. Där fanns det prylar att dregla över och kika i minsann.

Okej då jag ska vara snäll mot er Nikonfantaster också då ;-). Dröm om denna ni.

Ha en bra vecka och lev i nuet.

jan

Två dagar med promenader vid havet

Landskap & Hav &Vyer / 0 Comment / 8 januari, 2011

2011_01_07_0008071bloggen

Denna helgen var det verkligen dags att röra på julfläsket lite. Igår sen eftermiddag åkte jag ner med kameran till havet. Iklädd skidställ och de grova pjäxorna så stod man emot den kyla som hade gjort att allt frös till is och det blev halkigt och glatt överallt. Jag tog mig till hamnen i Skanör och gick ut på piren. Inte mycket liv i den hamnen nu.
Fortsatte min promenad längs stranden i Skanör som är full med liv på sommaren. Då är det Skånes egen ”baywatchstrand”. Nåja, inte så många som badar nu inte. En och annan fågel möjligtvis.

Gick bort till Slusan som är ett utlopp från en av Flommarna på näset. Där fångade jag det sista ljuset och det var helt mörkt när jag började traska tillbaka till bilen. Ville egentligen gå närmare vattnet men vågade inte för man vet inte hur mycket iskanten tål. Nästa gång blir det vadare på så man är mer fri att traska runt i vatten utan att frysa.

Idag körde vi ner till Falsterbostranden. Det var grått, dimmigt och regnade men vi tog en tur i varje fall. Vilken skillnad det är på färgerna när solen inte får skicka ner sina strålar. Helt grått. En värld i svart-vitt kan man säga. Idag hade jag vadarna på mig så nu kunde man gå ut på isen utan att riskera att bli blöt. Gick längs stranden ut mot Måkläppen. Tog oss en bit ut på isflaken. Nu vet vi ju var man vågar gå utan att det blir djupt. Där är sandrevlar ganska långt ut man kan följa. Bilden som kommer nu är en vy ut över Måkläppen. Där en av revlarna börjar. Det har smält en del snö och nu börjar allt se skitigt ut. Men det blir en del formationer kvar som sticker upp. I övrigt var det mest sörja att trampa igenom.

Nästa vy är tagen utifrån och in mot stranden och fyren. Helt grått och massor med isflak.

Solen försökte allt vad den kunde för att skingra dimmorna och molnen men den kämpade tappert i motvind kan man säga.

Det var en grå dag och det förblev en grå dag så nästa bild får bli svart vit. Lika bra det. Och ser man på där ligger ju Måns och krälar för att fota några stackars änder som lyckats hitta lite öppet vatten att simma i.

Lite fundersam blev man dock idag när man såg några människor traska ut på isen i vanliga kläder, utan isdubbar, utan käpp att känna efter med. Alltså utan förnuft och kunskap om vad de gav sig ut på. Där de gick över går vi inte ens över då det är isfritt för där går strömmen mellan fastlandet och Måkläppen. Rännan där kan bli ett par meter djup. Och sandbottnen är dyig där. Men det råkar vara kortaste vägen över. Och dum gick först som man brukar säga och trampade igenom. Tack och lov framme vid strandkanten så där var inte så djupt. Vi går på sandrevlarna rakt ut i havet och sen viker man av in mot Måkläppen. Där blir oftast inte högre vatten än till låren. En baggis för neoprenvadarna om man går igenom. Ibland undrar man om folk helt har tappat bort vettet. Och var är den fina gamla kunskap om naturen och överlevnad som våra mor och farföräldrar kunde. Den har inte gått i arv till alla ivarje fall.

Ha en fortsatt skön helg.