The Blog

Örnen har landat

En helt vanlig söndag nu i september åkte jag och Måns ut till ett gömsle. Jag har ju varit med några gånger nu och blivit lite biten av det. Man kan ju tro att det blir väldigt tråkigt att sitta så många timmar som man gör men så är det faktiskt inte. Denna dagen hade vi en otrolig tur. Klockan ringde 5 på morgonen. Regnet vräkte ner. Men vi drog på regnkläderna och begav oss ut i gryningen. Väl framme så blev det lite väntan tills det dök upp en ormvråk som blöt och ruggig ställde upp på bild. Regnet höll på en stund men framåt niotiden började det avta. Nåja, kaffe och frukost i kojan satt fint. Plötsligt dök det upp fler ormvråkar och det blev lite action och fight. Himlen började ljusna och det kom lite solstrålar mellan molnen när vi hörde Gladans karakteristiska busvisslingar. De kommer ofta när det blir lite finare väder. Det började hända lite saker och det blev lite bilder. Gladorna kom också ner mellan varven och fightades med ormvråkarna. Men vi märkte att de var nervösa. Hela tiden stannade de upp och kikade upp mot himlen och träden. Något annat var på gång. Plötsligt hörde vi att korparna hade kommit. De hade en massa konstiga läten för sig. Rätt roligt att lyssna på dem faktiskt. Vilka otroliga ljud de kan få fram. I och med att korparna kom och att fåglarna betedde sig som de gjorde så visste vi att nu är det större saker på gång. Allt det här är nämligen tecken på att en örn finns i närheten. Korparna flyger gärna efter örnarna. Hoppet steg att det skulle landa en örn. Men säker kan man ju aldrig vara. Spänningen var total. Klockan var strax före tolv på dagen nu och vi satt helt tysta och stilla. Plötsligt puttar Måns på mig och pekar. Helt ljudlöst hade en ung Havsörn landat bara några meter från oss. Otroligt att vi inte hörde den. Den måste ha suttit rakt ovanför oss i träden och bara dalat ner. Den tittade sig omkring. Vi vågade inte röra kamerorna och sikta rätt utan väntade tills den kikade bort från oss. Då siktade vi sakta sakta in oss så det blev fotoläge. Det verkade lugnt. Den började traska framåt mot oss. Spänningen var så stor så att blodtrycksmedicin hade nog varit på sin plats. Kamerorna gick varma. Den ryckte åt sig lite godsaker och hoppade bort en bit till lite högre gräs. De andra fåglarna var helt elektriska och uppeldade. Korparna retades med örnen. Gladorna dök. Till slut fick den nog och lyfte och flög iväg. Puh, man kunde börja andas igen och genast började vi kolla vad vi fått på minneskorten. Tänk att örnen landade. Mäktigt.

Lite längre bort satt en ormvråk och vi siktade in oss på den. Men jag kikade ut lite på andra hållet och fick se att örnen hade kommit ner igen! Bara några minuter efter den stack. Man trodde ju inte sina ögon. Att den kommer ner en gång är tur men att den kommer ner två gånger är ju inte sant. Men den var där och åter igen fick vi sakta sikta in oss när den tittade bort. Och åter igen traskade den fram så den var bara 4-5 meter framför oss. Jag trodde jag skulle svimma av spänning. Och alla de andra fåglarna var helt tosiga. Korparna smyger gärna på örnen och drar lite i stjärtfjädrarna på den. De är tuffa som vågar bråka med den. Gladorna dök som stridsflygplan i en rasande fart och försökte sno åt sig nåt. Ormvråkarna landade på håll men var nervösa. Full kalabalik alltså. Havsörnen tittade på dem mellan varven med skarp blick. Så till slut fick den nog och tog en bit godis med sig och stack. Första bilden tog jag vid tolv och sista vid halv ett. En hel halvtimme hade vi detta senario framför oss. Helt otroligt. Nu kommer här lite bilder på denna vackra unga Havsörn. En av bilderna vill jag uppmärksamma lite extra.

Så till bilden jag döpte till Destiny. Den var jag jättenära att radera direkt. Havsörnen hade ju till slut fått nog och flög iväg en sista gång. Jag försökte följa den med kameran men det gick så fort så jag trasslade såklart in mig i camouflagenätet. Bilden blev totalt felexponerad, felkomponerad och helt tosig. Tyckte jag först. Sen var det något som slog mig. Fri som en fågel flyger den iväg mot alla faror och hot som lurar överallt. Många faror och hot är skapade i människans fotspår. Att bilden blev som den blev resulterade i att den fick ett symbolisk värde för mig. Speciellt nu i debatten om Kungsörnen och politiken om våra vilda djur. Och jag säger som avslutande ord……

Må denna havsörn, eller någon annan också för den delen, slippa bli kluven av bladen på vindsnurran!!!

**********************************************

Om bilder och utrustning. Jag har fotat med Canon 5D Mark II och Canon EF 70-300/4-5,6L IS. Använt stativ. Satt i gömsle. Redigeringen är ganska generell. Beskär bilden. Arbetar i Photoshop CS5 i olika lager. Bl a med levels och kontrast. Justerat färg något. Justerar i delpartier. T ex ljusa upp, mörka ner. lagt på lite skärpa. kollar bruset. Ev tar bort sensor fläckar i vissa fall då de syns. Fråga gärna om ni undrar över en specifik bild så går jag in och titta mer på just den bilden och svarar er.